Er man i Ierapetra 2013, maj

[Ylva A]

Inte vet jag om detta kommer att bli någon gladare kretarapport än den förra, men vi lever gott och har det bra. Köksavdelningen är perfekt och jag älskar ännu mer att laga vår grekiska mat, ofta med grönt från Nifikó och Manólis, Jannis albanen eller från marknaden. Våra grannar håller sig fortfarande på sin kant. De hälsar artigt och Pelagia pratar en del med oss, men för Geórgos ligger isen kvar. Han var som ung ismakare i faderns isfabrik i Ierapetra innan kyl- och frys fanns.

Nu har vi fått förklaringen till prästens besök, som jag skrev om i det förra brevet. Pelagia hade bröstcancer ännu en gång. Vi fick reda på det, då jag behövde låna stegen och frågade henne om lov. ”Det går bra”, sa hon och jag passade på att fråga hur hon mådde. Då brast hon ut i tårar och talade om, att operation skulle ske i Heraklion följande vecka. När jag berättade detta för Ylva, gick hon genast ut till Pelagia, kramade om henne och hade ett kort samtal om problemet. När Pelagia återkom efter operationen, med även det andra bröstet borttaget, ställde vi under siestan en krukväxt på deras utebord med texten ”God bättring”. Blir Pelagia helt återställd efter operationen, kommer hon nog att vara som förr. Georgos tror vi dock kommer att vara sur, ända tills den ekonomiska krisen är över för sonen. Nu besöker Aristos föräldrarna oftare än någonsin, kanske för att försöka låna pengar av dem. Min tanke är: Han kan sälja några av sina många bilar istället, eller kanske sin kyrka. Med honom och hans två söner i företaget, går det bra att samtala.

I de två största hotellen i byn är det nu huvudsakligen ryska turister. De bor all inklusive och håller mest till vid stranden, som de svenska nybörjarturisterna gjorde på 60- och70-talen. Några enstaka försöker ta bussen till staden i förhoppning om att träffa den grekiska befolkningen. Vi hjälpte två unga, liftande ryskor med att hitta cykeluthyrare och busstation. Vår nye granne under sommaren i GZ:slägenhet, spanjoren Remo, 35 år, som både kan ryska, engelska och grekiska, jobbar med ryska turister. Det är bra att kunna språk. Fatta det alla lata, svenska ungar! Det är jobbigt att lära ett nytt språk. Men man lär språk lättast, när man är ung och man kan t.o.m. använda datorn till hjälp.

Nikos, grek/norsk pensionerad polis, berättade på ”Posten” om sina 25 år på jobbet i Ierápetra. Han är 66 år, men slutade som 50-åring, för att kunna bo med familjen i Norge. Nu tycker han att han inte känner någon i staden. När han jobbade kände han alla, både busar och övriga. Nu däremot, säger han, sitter poliserna i sina bilar och har ingen personlig kontakt med de som ställer till problem. Vi pratar grekiska med varandra, tills vi kommer in på något känsligt område t.ex. politik. Då byter vi till skandinaviska, eftersom han inte vill att kompisarna skall höra, vilka tankar om Grekland han sprider till oss svenskar. Som pappa har han nog inte lyckats så bra. Sönerna i Norge har inga jobb. De sover på dagarna och super på nätterna, säger han. Han har därför ett bonusbarn, en snäll grabb från Bangladesh, som han uppskattar mycket.

Under den gångna månaden har bekanta gjort besök. Under den ortodoxa påskveckan kom Anita + Leif från Uppsala till Ierápetra. L hade sett ett foto av mig på kalimera.se, resebrev från Kreta. Tydligen var jag mig lik. Det var han i alla fall. Trots att det är hela 55 år sedan vi tog studenten på Kungsholmens läroverk! Sedan dess har vi träffats ett par gånger i samband med klassträffar. Nu är det träffar varje år, men de sker alltid i april/maj och det passar inte en kretensare som jag. Glädjande nog tog han mejlkontakt, så vi fick möjlighet att träffa varandra igen. Vi utbytte livserfarenheter under trevliga måltider och naturligtvis friskade vi upp en hel del skolminnen. De hade tur med vädret och passade på att sola och bada och fick möjlighet att se det grekiska påskfirandet tillsammans med oss.

På påskdagen var vi till Hilde och Jannis på stort grillparty. Jannis är grek och sambo med norskan Hilde. De träffades i Norge, har haft företag tillsammans och nu byggt ett hus i en olivlund, som tillhör Jannis föräldrar. Nu hade fyra gamla grekkompisar återförenats och firade detta och påsken med helgrillat lamm och annat godis. Vid ett långbord satt vi ett 25-tal och fick se, hur lammet efter en hel dags grillning lades mitt på bordet, styckades där och fördelades till alla. Andra grekiska rätter inte att förglömma. Kvällen avslutades med dans i glädjens tecken. Men det var bara jag bland männen som dansade!

Veckan därpå var det Benny + Lena, som kom med dotter och dotterson (7 månader). De två har tidigare bott i Koutsounari under 2 vintrar och hade planerat att göra det den gångna vintern också. Men som de snälla föräldrar de är, har de varit hemma och stöttat dottern och den för tidigt födde Hector. Den lille killen var en glad och pigg krabat. Vi träffades flera gånger under den vecka de stannade. Trist för dem var att vädret nu var svalare, men vi hade det trevligt tillsammans ändå.

Våra albanska vänner Jannis och Angelina hade sett fram emot att grilla eget lamm till påsk. De hade två i ett litet hus bredvid sitt växthus, som ligger isolerat i en dal mellan Koutsounari och Ierapetra. En dag var lammen plötsligt borta. Trist! Det måste ha varit folk som vetat om djurens existens och de måste ha varit bilburna. Detsamma skedde också med ett av våra flasklamm nära Östersund på 70-talet.

På månadens sista kväll är vi bjudna på bröllop. Nu kommer kostymen till användning igen! Mer om det får ni höra i nästa brev.

Slutligen ett förslag på översättning av den grekiska eurovisionslåten:
”Alkohol is free,
vi blir bjudna på raki”.
Upprepas tills ni blir trötta på att be om mer!

/Jannis

[Monica P]

Livet är en hinderbana. Jag tänker på Pelagia och sjukdom. Vi har bott här över tio år nu, och mängder av bekanta har berättat om genomlevda sjukdomar och än oftare fatala sådana. Just nu tänker vi på tre nära vänner som fått allvarliga diagnoser.
Jag, som jobbat på sjukhus, är lite mer van, men min man tar illa vid sig.

Nästa dag träffar man någon som just fått barn eller som har en annan glädjande nyhet att berätta.

Som ung bryr man sig inte så mycket om sånt här, men som äldre ser man det på ett annat sätt.

[Kalimera]

Bra att ni fått lite kontakt med Pelagia i alla fall. Tråkigt med hennes cancer. Vet du något hur eftervården ser ut när det gäller bröstcancer? Har flera nära som nyligen gått igenom operationer och lång eftervård här hemma.

[Ylva A]

Efter Pelagias första bröstoperation för c:a 10 år sedan har hon rest till läkare i Heraklion 2 ggr per år och en gång per år till Aten. Hon opererades i Aten. I våras hade hon återbesök i Heraklion, återvände med besked om att allt var OK. Några veckor senare var beskedet bröstcancer. Jag tror att cancervården här, om man har kontakt med bra läkare, är lika bra som i Sverige.
/ Jannis

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Ylva A

Jag tror att cancervården här, om man har kontakt med bra läkare, är lika bra som i Sverige.

Så är det säkert. Varför jag undrar är att mina vänner som nyligen opererats har genomgått långa strålbehandlingar efteråt. Sex-sju veckor varje vardag har det varit.