|
#1
|
||||
|
||||
Och så tar vi något roligare
Man kan fundera över en mängd saker . Hjärnan har plats för allt möjligt. En del människor går med otrolig energi in för att förstå och beskriva fenomen som resten av mänskligheten bara låter passera sina mottagande sinnen, om ens det.
De flesta av oss lär inte ha såna udda intressen som dessa (ofta missförstådda) specialister på vad-det-nu-är ägnar sitt liv åt. Vi har fullt upp med den basala livsförningen , kryddat med lite specialintressen så där lagom ljumt. Jag gillar alltså jämtska dialekten. Janne räknar fåglar. Netwolf gillar båtar, eller? Tusentals olika intressen, tack och lov för denna möjlighet! I min hand har jag en bok med 281 sidor om grekiska efternamn, mycket vetenskapligt uppställda och definierade av en Manolis Triandafyllidis, utgiven första gången 1982. Denne man måtte ha haft namn som ett allt uppslukande intresse och hans verk är antagligen rätt unikt. Jag bläddrar igenom den och finner mycket läsvärt. Varifrån härstammar namnen egentligen? Min farfar hette Persson men familjen bytte till något annat på 20-talet. Förutom son-namn har vi i Sverige förkärlek för natur i våra namn, Eklund och Lindberg och Sjögren. Grekiska efternamn kan härstamma från urtiden ungefär, från olika språk, från olika geografiska områden,från naturen, från yrken, från öknamn...jag sa ju att boken är på 281 sidor. Jag känner en grekisk smed som heter Snickare. En kompis heter Mästergök. Mitt favoritnamn är herr Hästmössa, tidigare finansminister i Grekland. Just öknamnen har givit en del roliga resultat. Herr Skakkerhänt, herr Snedhals, fru Sömnig. Herr Trindafyllidis skulle heta Rosen i Sverige. Jag ger honom en hel bukett med rosor för detta intressanta verk... |
#2
|
||||
|
||||
Sv: Och så tar vi något roligare
Vilken intressant bok Det där med namnen är så spännande och roligt!
Min moster hade en sådan bok om Finska efternamn. Det stod hur många av efternamnen som fanns och var i Finland dom var vanligast Väldigt många Finska namn är ju översättningar från Svenska efternamn. När Finland blev fri från Sverige så ville många byta sina Svenska namn till Finska. Mitt Finska efternamn är Vaakanainen (betyder Vågkvinna på Svenska) Namnet är vanligast i Norra Karelen, därifrån jag också kommer Läste boken på 80-talet och då fanns det bara drygt 200 med detta namn, men nu har det gått lång tid, så det finns säkert många fler och utsprida runt landet Roa dig med din bok Monica Riitta |
#3
|
|||
|
|||
Sv: Och så tar vi något roligare
Citat:
Lissi -som ju kunde heta det också då jag är född i vågens tecken |
#4
|
||||
|
||||
Sv: Och så tar vi något roligare
Sådär, fingrarna upptinade. Nöjesliv i kalla grekiska hus: varmt te i stora koppar. Alternativt brassa på i olika slags kaminer och få en chock när räkningen kommer.
Masse, du har säkert någon grekisk bekant som har ett efternamn som slutar på -poulos. Det är en ändelse som avser någons härstamning, närmast som våra son-namn. Men det finns, enligt den lärde herr Triandafyllidis, ett otal sätt att bilda efternamn, de kan sluta på -adis, -oulis, -akis,-idis, -aras, -ousis, -itsas och mängder av andra liknande sådana. Man kan också börja namnet med en förstavelse, som Chatzi-, Kara-, Papa- och andra. Inte helt ovanligt är att man härleder till moderns namn i stället. |
#5
|
||||
|
||||
Sv: Och så tar vi något roligare
Mycket trevlig och intressant info Monica! Visst känner jag folk vars namn slutar på -poulos.
En av mina bästa vänner i Grekland heter Panos Capogianis. Är det något som går att översätta? Masse |
#6
|
||||
|
||||
Sv: Och så tar vi något roligare
Panos är ju en förkortning av Panormitis eller något liknande. Kapogiannis (C används inte egentligen) låter i mina öron som något med italiensk härstamning...jag har nog alldeles fel...Dagens greker har ju till och med personnummer, AMKA, så det blir väl snart som i Sverige, man behöver inte uppge sitt namn, bara numret, vid kontakt med myndighet.
|
#7
|
||||
|
||||
Sv: Och så tar vi något roligare
Riitta! Norra Karelen, var nånstans där? Det kan ju vara lite olika har jag förstått. Jag och min man var varje semester under 10-12 år till Kiantajärvi, Suomussalmi. I bästa fall kan man tydligen räkna det som norra Karelen... Och fy tusan! Nu längtar jag dit!
/Eva |
#8
|
|||
|
|||
Sv: Och så tar vi något roligare
Kul läsning Monica
Monica |
#9
|
||||
|
||||
Sv: Och så tar vi något roligare
Häftigt!
// KR |
#10
|
|||
|
|||
Sv: Och så tar vi något roligare
Underbar läsning! Min morfar Gustaf kom från Finland till Sverige, jag tror 1915. Han bosatte sig på Seskarö, ön utanför Haparanda. Han var så glad att bli svensk så han bytte efternamn till ett av de mest svenska som fanns dvs Johansson. Morfar Gustaf gifte sig med Maria Klockare med föräldrar från Finland. De fick 6 barn och det näst äldsta , enda som lever idag är min mamma nu 95 år. Morfar Gustaf dog 1955 på Bromma flygplats I en flygtransport hem från Hallifax I USA. Jag minns den dagen som idag, ett av de första minnena jag har som jag verkligen vet att jag själv minns. Mamma stod och strök I Kärrtorp I Stockholm när dödsbeskedet kom.
...appropå namn alltså...ursäkta utvikningen.... Lissi |
#11
|
|||
|
|||
Sv: Och så tar vi något roligare
Lissi så intressant👍
Monica😍 |
#12
|
||||
|
||||
Sv: Och så tar vi något roligare
Kul läsning Monica!
Hur är det i den grekiska namnfloran, finns även där liknande efternamns-konstruktioner med -son eller -dotter såsom vi har i Sverige? Min känsla då det gäller svenska efternamn är att det på senare tid har blivit allt vanligare att kvinnor har efternamn med ändelsen -dotter, typ Persdotter eller Nilsdotter etc. Men det är bara en känsla, helt utan faktiska belägg. Men jag minns inte sådana efternamn sedan tiden då jag var ung. Men det var ju å andra sidan så länge sedan så måhända beror det bara på att minnet sviktar. Masse |
#13
|
||||
|
||||
Sv: Och så tar vi något roligare
Masse, det är så kallt här i datorrummet så jag svarar när fingrarna tinat upp.
Lissi, det finns en skatt av berättelser i vår grupp, tack för din, mer kanske? Riitta,Vågkvinna är ju hur fint som helst! |
#14
|
||||
|
||||
Sv: Och så tar vi något roligare
Viken otroligt intressant bok! Det är inte ofta jag tänker på var ett namn kommer från, men det borde man kanske göra. Däremot funderar jag ofta på var ortsnamn kommer från, både i Sverige och i Grekland.
|
#15
|
|||
|
|||
Sv: Och så tar vi något roligare
Vi fick lära oss för många år sedan att om efternamnet slutade på -kis ,så var man från Kreta ,sant eller inte ?
|
#16
|
||||
|
||||
Sv: Och så tar vi något roligare
Jan, jag ska läsa mer i boken så att jag kan svara korrekt. Men jag har hört detsamma som du.
|
#17
|
|||
|
|||
Sv: Och så tar vi något roligare
Ändelse är -akis. Då är man äkta Kretaättling.
Monica, visst är det också intressant att med våra grekkunskaper direkt kunna översätta namnet till svenska? Det låter ibland mycket tokigt. / Jannis |
#18
|
||||
|
||||
Sv: Och så tar vi något roligare
Haha, då vet jag var Herr Bakis kommer från
|
#19
|
||||
|
||||
Sv: Och så tar vi något roligare
Finns Skopelitis med i boken?
|
#20
|
||||
|
||||
Sv: Och så tar vi något roligare
Ja, Skopelitis såg jag på någon sida. Men jag har 210 sidor till att läsa, ungefär, och det är små stil och många fotnoter...
|
|
|