|
|
|
|
#1
2020-05-20, 16:53
|
||||
|
||||
Minnenas sju oliver
Jag åt (bland annat) sju oliver till lunch idag. Då drog jag mig till minnes en grej från min tid som brevbärare. En av mina kvinnliga kolleger kom från Turkiet och hon tog ofta med sig exakt sju oliver till mig, hon sa att i Turkiet sas det vara bra för hälsan. Jag åt med glädje förstås.
Jag berätta detta för Camilla under lunchen, och då började vi prata om vår tid som brevbärare, och som alltid när vi gör det så var det med glädje, för vi gillade verkligen det jobbet, ja hela Posten faktiskt. Vi kom också in på hur vi fick våra jobb som brevbärare. Så här gick det till när jag fick mitt jobb: Jag var arbetslös efter en långresa i Grekland och behövde ett jobb. Min kära bror, som var brevbärare i Göteborg, sa att jag borde kontakta Posten. Sagt och gjort, jag ringde upp Postkontoret på Folkungagatan i Stockholm och frågade om de sökte brevbärare. Svaret var ja, och jag var välkommen på en intervju på fredag. När fredagen kom gick jag nervöst dit och fick träffa en Postman (Krageus) Jag hade med mig mitt usla betyg från grundskolan och ett intyg från min senaste arbetsplats. På den tiden fanns inga CV som ni förstår. Så här gick anställningsintervjun till: - Välkommen Jan, eller ska vi kalla dig Janne, sa Kragge. - Säg Janne du, sa jag, och prasslade nervöst med mina papper. - Jag ser att du har betyg med dig Janne, men jag behöver inte titta på dem, jag har bara en fråga att ställa, sa Kragge. - Jaha, sa jag. - Har du dömts för ekonomisk brottslighet någon gång Janne?, sa Kragge. - Ehh. Nej, svarade jag. - Bra Janne! Kan du börja på måndag?, sa Kragge. - Ehh. Ja, svarade jag. På måndagen gjorde jag mitt första pass som brevbärare. Så kan det gå när oliverna är på. 
Senast redigerad av Kalimera den 2020-05-21 klockan 10:14. 
|
|
#2
2020-05-21, 08:11
|
|||
|
|||
|
Sv: Minnenas sju oliver
Ha-ha, vilken underbar intervju
 Och vad befriande med denna enkelhet i jobbsökandet  Kanske dags att börja äta sju oliver om dagen. Om inte för hälsan, så för att det är gott  Tack för en underbar story, Jannef b_gilla
|
|
#5
2020-05-21, 23:32
|
|||
|
|||
|
Sv: Minnenas sju oliver
Ja på 80-talet måste det vart väldigt gott om jobb!!
1983 ev. 84 fick jag inte semester de veckor jag ville (jobbade i hemtjänsten) så jag sa upp mig! När jag kom tillbaka efter 5 veckor i Grekland fick jag tillbaka exakt samma tjänst och efter två månader blev jag gruppledare. Tjo hej bara! 1980 talet hade utrymme för spontanitet o.s.v   //Faestis
|
|
#7
2020-05-22, 16:41
|
||||
|
||||
|
Sv: Minnenas sju oliver
Jag tror att många postisar halkade in där på ett bananskal, eller hur Janne och Camilla?
Jag var 20 år och läste sociologi på Umeå universitet och min dröm var att bli samhällsplanerare, Jo, det fanns ett sånt yrke på den tiden, vet ej om det finns nu. Funderade på sommarjobb då en bekant till min mor ringde mig. Hon var personalplanerare på Posten i Umeå. Poststationsföreståndaren på Norrbyskär hade brutit benet och ingen av dom anställda ville åka dit. Hon visste att vi hade en stuga på skäret. Jag nappade direkt. Tre timmars arbetstid! Hela sommaren var räddad. Sen blev det 40 år på Posten. För Arne var det likadant. Han ville arbeta lite för FN, men som civil. Som 17-åring började han då som brevbärare i Eskilstuna och som 18-åring åkte han iväg som fältpostbefäl tillsammans med sin gitarr. 45 år blev det på posten, dock bara i två omgångar i FN (Kongo och Gaza). För övrigt har jag också hört att man ska äta 7 små,saltade, lite torra oliver per dag för att behålla hälsan. Birgitta.
|
|
#8
2020-05-23, 12:47
|
||||
|
||||
|
Sv: Minnenas sju oliver
Citat:
Jo, jag tror att många hamnade på Posten via ett bananskal. Vi gillade verkligen Posten, och kan nästan sakna den tiden. Men idag skulle jag absolut inte vilja jobba där!
|
|
#9
2020-05-21, 14:04
|
||||
|
||||
|
Sv: Minnenas sju oliver
Citat:
|
 |
|
|
Hybrid-visning
