|
|
|
|
#1
2007-05-05, 12:05
|
||||
|
||||
Kanske han kände på sig
....att det var dags för kastrering? Asproulis, ettårig kattmotsvarighet till tjuren Ferdinand, var ingenstans tillstädes i morse, han som brukar sitta staty på en grindstolpe varje morgon. Kan han engelska, månntro? Jag pratade per telefon med Birgit om att veterinären var i antågande som idag, och att jag hade två ungherrar till operation.
Asproulis var inne när jag pratade om detta. Kan det....nej men ...i alla fall var han ingenstans att se i morse. Bobbis den hungrige har aldrig missat ett morgonmål. Nu blev han i stället raskt instängd i kattburen. Så tog jag med lilla Leontina i stället , för sterilisering. Nu är vi hemma igen och patienterna sover fortfarande i sina burar i badrummet. Gissa vem som satt på grindstolpen när vi kom hem? Om det inte vore så pass dyrt med sterilisering skulle det inte finnas något vildkattproblem här. Det är orimligt att tro att någon betalar veterinär när det kostar en halv dagslön eller i den stilen. Råttgift är ju mycket billigare. Roliga och sorgliga scener: Valpar som får sina första sprutor och piller tufsar omkring och nosar på allting. Äldre värdiga hundar hälsar lite avvaktande på varann. En katt smiter och ställer till ett jättehallå. Två gamla sjuka hundar med gråtande ägare får sluta springa, som kaninerna i Den långa flykten kallar det. (Richard Adams, Watership Down) Jag växte upp bland hästar, kor och grisar. Fick tidigt en realistisk syn på djurhållning. Djur skulle ha det bra, men åstadkomma något för mat och husrum: arbete, mjölk eller fläsk. Onödiga saker som sällskapshundar var otänkbart, möjligen en gråhund till älgjakten. Katterna var i lagårn och ingen annan stans.- Men alla våra djur var välfödda och hade namn, de var viktiga för oss. Transporten till slakteriet var kort, hanteringen snabb. Ordet ekologi och bio-det ena eller andra hade ännu inte uppfunnits. Jag har starka sympatier för vegetarianer och veganer även om jag inte vill leva så själv. Förstår dock inte de personer som bränner Arlabilar och korvkiosker. Om man vill åstadkomma någon förbättring bör man ju väcka sympatier , inte ilskna reaktioner. Mitt lilla bidrag till bättre djurhållning blir att hindra oönskad reproduktion , och så ge mycket mat till dem som finns, så att de struntar i råttgiftet. 
|
|
#4
2007-05-05, 14:57
|
||||
|
||||
|
Sv: Kanske han kände på sig
Tack för dina ord Monica!
När jag har blivit äldre (är verkligen redan pensionär!) har jag också blivit lite för sensitiv beträffande djur. När min egen lapphund dog för två år sen har jag inte själv några djur (dottern nog en riktig Rambo!). Jag känner folk på Thassos som är med i djurskyddsföreningen FOS och arbetar där tillsammans med den engelska Suzanne. Hon har med sin sambo på bergen i Rachoni en stor gård för hemlösa hundar och andra djur. Jag är också "a sponsor", betalar "månadspengar". Det är svårt arbete och dom har haft många problem med några människor i byn (förgiftningar av hundar, trakasserier på natten, , förstörande av vattenledning osv osv, mycket tråkiga saker) fast gården ligger långt borta av byn på bergen och är bra ingärdad. Greker tycks vara ganska fördumsfulla i denna sak och sterilationen/kastrationen? kostar mycket. Men på hjälp av dessa människors frivilliga arbete (tyska och engelska, veterinären är grek) finns det just inga frispringande hungriga hundar på ön. Och många hundar och katter har fått ett nytt gott hem i Tyskland eller Österrike. Jag känner dessa människor och vet att dom gör sitt bästa! En hund har tom kommmit till Finland! Ha ett trevligt veckoslut! Eija
|
|
#5
2007-05-05, 16:38
|
|||
|
|||
|
Sv: Kanske han kände på sig
Alla mina katter och hundar (utom en) har jag steriliserade och kastrerade. Det finns så många stackars hemlösa, hungriga och smutsiga djur här i Grekland och jag har inte tänkt bidra till att det blir fler. Skulle så gärna vilja ha en kull valpar eller kattungar, men hur skall jag hitta bra familjer till dem. Omöjligt! Mina hundar och katter har alla varit hemlösa eller på väg att bli det. Jag har även papegojor, höns och fiskar. Men där har vi ju inte samma problem. Har även "hjälpt" ett par hundar ifrån sina fruktansvärda plågor och obotliga sjukdomar. Vi har en fantastisk veterinär som inte vill ha några pengar när jag kommer med något stackars hemlöst djur. Han har också hjälpt mig att hitta hem till hundar jag inte kunnat behålla.
Eija: Kan du ge mig lite mer info om FOS och hur jag hittar Suzanne. Besöker ofta Thassos och det skulle vara trevligt att träffa henne och se om jag kan hjälpa till. //Alexandra
|
|
#6
2007-05-05, 18:08
|
||||
|
||||
|
Sv: Kanske han kände på sig
Åtskilliga nordbor skulle kunna göra som Eija och donera en slant till de olika djurskyddsföreningar som finns. Jag vet att de har stora ekonomiska problem och kraften kan svikta om man inte får stöd. Vår förening fick löfte om pengar till hyran av lokalen från kommunen, men inte har detta löfte uppfyllts, inte. Hos oss turas vi om att sitta i lokalen en stund varje vecka för att kunna informera om diverse saker, veterinärens nästa ankomst och annat. Vi assisterar veterinären vid ingrepp. Det står sparbössor lite varstans på stan. Information ges till skolbarn. Hundvalpar och lösdrivande hundar blir omhändertagna och matade och via internet och vänner skickade till nordeuropa. Men även den mest entusiastiske djurvännen kan behöva lite uppmuntran för att orka med. Vi har sagt det i något annat sammanhang: ta med koppel, mat, burar eller vad som helst, eller bli stödmedlemmar. MP
|
|
#10
2007-05-05, 21:44
|
||||
|
||||
|
Sv: Kanske han kände på sig
Nej, Riitta, för en gångs skull blev det bilen! Nu har båda piggnat till och fått komma ut. Lite vingliga ben först, men det är otroligt vad fort det går över. Det är väl för att dom har fyra ben att stödja sig på. Burarna och badkaret är skurat och nerkissade tidningar slängda. MP
|
 |
|
|
Hybrid-visning
