|
|
|
|
#1
2007-05-09, 13:49
|
|||
|
|||
Mina djur.
Jag älskar djur! Och är väldigt svag för dem. Kan absolut inte säga nej vilket det är ett djur som behöver mig (hitte-djur) eller till en varelse i en affär. Det har alltid funnits djur i mitt liv. Jag älskade att vara hos mormor och morfar på deras gård för där fannas det massor med olika arter. Även om jag som liten tydligen var livrädd för kor (enligt min mamma). När vi skulle åka från Stockholm till Väster Götland (till mormor och morfar) så brukade jag tydligen storgråta av rädlsa för korna som stod utmed vägen "De tittar ju på mig!!!" skrek jag och gömde mig. Fast det har jag inget minne av. Det jag minns var när jag stolt gick med morfar och hämtade korna för mjölkning.
Efter det att mina två svenska katter dog här så sa jag att jag inte skulle ha något djur förrän vi hade vårat eget. Hur lätt var det att hålla när det kommer en lite hungrig stackare och stryker sig mot mina ben!? "OK då kissemissen lite mat kan jag ju alltid bjuda på". Och vips så finns det en kisse snusandes i soffan! Inte dröjer det länge förrän huset är fullt med katter. Just nu är de elva men tre av dem är fosterkatter som behövde en mor att dia. Men det är ju väldigt tråkigt att det är sådan omsättning på katter här. De äldsta jag har är nu två år. Jag njuter för varje dag har får ha dem.  Vi har liksom inte plats för hund här men inte kunde jag säga nej när kompisen ringde och hade en labradorvalp som behövde ett hem. "Ägarna skall åka tillbaka till Athen och har kommit på att hunden blir förstor att ha där" säger hon. Själv kan hon inte ta den hon har fullt upp med de hon har. "Jag kommer och tittar." sa jag . Vad hade jag med hem? Jo, en 4 månader gammal labrador (Kim). Hjärtat smälte totalt när den "lille" krabaten kröp upp i knät på mig och sedan inte lämnade min sida. Några månader senare var det dax igen. Nu gällde det två valpar(Piff och Puff) som var utsatta i ett buskage långt ifrån bebyggelse lämnade åt sitt öde. Totalt utmärglade fick de komma till mig och äta upp sig tills vi funnit hem till dem. De är fortfarande här och inte kan jag skiljas från dem nu!  En dag kom "παππου" och ville ha hjälp av gubben till att göra nya foderhoar."Παππου" hade köpt 30 nya kycklingar. Dessa ville jag se!När vi gick över med de nya foderhoarna så passade jag på att titta. Å, vad söta de var! Men nej inte nu. "Παππου" som visste hur glad jag var för djur frågade om jag inte ville ha en eller två. Men jag sa (faktiskt) nej inte nu. Rätt var det var lommade "παππου" iväg och kommer tillbaka med en höna."Jag vill ge dig min bästa höna" sa han och räckte över hönan. Jag försökte snällt men bestämt säga nej men det var lönlöst. Gubben hade vid det laget redan gått hem och får se mig komma gåendes på gatan med en höna under armen. "Nej nej"tänkte han. Men vad hjälpte det,nu hade vi en höna som inte hade något att bo i. Full fart fram med virke i verktyg. Under tiden fick den stackaren stå bunden (band runt benet) vid en stolpe. "Det är ju söndag vad gör vi? Vi har ju inget nät!" sa gubben. Det fick bli ett litet hus av trä,byggpapp och plast. Det var Adas första hus och används idag till hönor och deras små kycklingar. Vi har ett uthus sammanbyggt med huset som vi snabbt byggde om till hönshus. Där stod den gamla gasspisen som nu hönorna har och älskar att ligga i ugnen och värpa. Ada kunde ju inte vara ensam så det bar iväg till kompisen för att hitta en höna till, och det var ju inte svårt. "Παππου" kom varje dag så länge han levde för att hälsa på sin höna och se så att hon hade det bra. En kväll några veckor senare kom de tre yngre damerna i vår grekiska familj med bestämda steg till oss. De fnittrade så jag kunde inte få ur dem ett vettigt ord. jag tod som ett levande frågetecken och undrade vad som var på gång. Tillslut var det någon av dem som kläckte ur sig " Inger du behöver en kota-boy". Jag kunde inte låta bli och skratta högt för i mina öron lät det s här:"Inger du behöver en Kåta-boy" och det är ju något helt annat än en tupp det (eller så är det inte det!?)! Dagen efter så kommer Vasso och "γιαγια", klockan var bara strax efter sju på morgonen med en tupp under armen. Nu har jag 19 hönor 2 tuppar och 4 kycklingar. Vad tanterna runt omkring inte förstår är hur jag kan få så många ägg varje dag. Till och med Thanassis har frågat hur jag gör. Själva kan de ha 15-20 hönor och kanske får 1-2 ägg/dag. Jag får 9-10 om dagen. "De får spagetti, så klart!" säger vi. De bara skakar på huvudet och tycker vi är mycket konstiga och tror att vi driver med dem. De får spagetti om det blir över annars är det majs, kli och annat smått och gott. Under högsäsong brukar jag och hönorna dela på pepino och fikon för det finns inte en chans att hinna äta allt innan det blir förstört. Nu har det i alla fall gått så långt att "γιαγια" har frågat mig om hon inte kan få en höna av mig för mina är så duktiga. Det är stort det! När jag fick mina första kycklingar så var jag så stolt och kunde inte låta bli att berätta det. Vilket då resulterade i att gården blev full med byns gamla tanter som skulle visa mig hur jag skulle ta hand om de små liven. In i hönshuset rusar "γιαγια", anser att hönan kunde absolut inte ligga där med kycklingarna!. Nej det var farligt och de måste flyttas. De låg i Adas första hus, som inte var högt över marken utan kycklingarna kunde klara det. Det blir rena slagsmålet mellan hönan och "γιαγια"."Γιαγια" blev vansinig på hönan som hackade henne. Hönan blev ursinig för hon ville inte bli flyttad. Fjädrar rök omkring och kärringar skrek! Till slut blev det tyst och hönan var på "rätt" plats med sina kycklngar. "Vad ger du dem att äta?Du måste ge dem ägg!" sa "γιαγια". "De får sockerkaka och...........", längre hann jag inte förrän "γιαγια" for ut i en lång högljud ramsa som för mig var helt obegriplig. Ut genom grinden for hon och tala högljudt om för alla andra gamla tanter att jag inte var klok,svenskan gav dem sockerkaka!( Jag fick det översatt). Och nu kan hon alltså tänka sig en höna från mig, så det kan gå! Svenskan var nog inte så dum i alla fall.  Jag har kaniner också, tre stycken. En lejonhuvad, en "vanlig" dvärgkanin och deras lille son. Första kullen de fick så dog alla ungarna (5stycken). Jag tror honan var för ung, yngre än vad de sa till mig i affären. Nästa kull så blev det bara lille Snövit( fick han heta fast han är en pojke) . Det blir säkert fler kullar.  En "Skalman" har vi också som vi räddade från att bli överkörd och skall sätta ut i ett område där vi vet att det finns många sköldpaddor. Kanariefåglar hör liksom till att ha när man bor här så det finns det två stycken också i familjen.  Thanassis brukar säga att vi är Evangelismos zoo. Djurhållningen i byn är förvånansvärt bra! Jag vet "bara" fem gårdar som har sina hundar fastbudna.Det finns flera i byn som verkligen är måna om sina hundar. Annars så går de flesta lösa och har sin uppgift att valla och vakta får och getter. Hönsen har i de allra flesta fall stora ytor att ströva omkring på och rejäla hus att bo i. Getter och får strövar ju fritt omkring, utom ledar geten som är fast bunden. Ok, de binder dem fortfarande vid ett ben. Men det händer sällan olyckor pga det. En gång på alla åren så var det en get som var tvungen att avlivas pga en olycka med repet. Katter står inte högt i kurs men är nödvändiga för att hålla möss och råttor borta. Det finns fler än jag som låter sina katter bo inne, bland grekerna. Visst lägs det ut gift till räven och mården på ett oförsiktigt sätt, speciellt om de har sina djur utanför byn. De allra flesta är mycket måna om sina djur här. En typisk "djurfarm" här. 
|
|
#5
2007-05-09, 19:13
|
||||
|
||||
|
Sv: Mina djur.
Tusen tack Agda för dina ord och SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ söta bilder. Jag är verkligen avundsjuk på dig. Just ett sådant här liv med djur ville jag också leva men tyvärr har kära maken min olika åsikt därom!! (kanske till all lycka). Och jag vet nog att det är inte så lätt hela tiden. Er hund på bilden på vänster ,Piff? liknar hemskt mycket min dotters blandrashund Rambo, men han har upprätta öron.
Det är kul att höra att ni inte har stora problem med djur i er by, det är så annorlunda i många trakter  !Trevliga dagar med er "zoo"! Eija Senast redigerad av eija den 2007-05-09 klockan 19:16.
|
|
#7
2007-05-09, 20:49
|
||||
|
||||
|
Sv: Mina djur.
Åh, vilken underbar läsning och bilder!!!
Man blir alldeles varm i hjärtat!  Citat:
 Om jag hade bott i Grekland hade jag också garanterat haft ett zoo.  Så skönt att höra att de flesta i er by tar väl hand om sina djur, mer sånt!!!  Lycka till med alla dina sötnosar! /Katta
|
|
#8
2007-05-10, 07:40
|
||||
|
||||
|
Sv: Mina djur.
Jättefina bilder!
Och skönt att höra att många djur har det bra där ni bor! Själv har jag sett mycket tråkigt här på Aigina sedan jag flyttade ner i januari  . Har fullt sjå med att lämna övergivna valpar till hundcentret och mata stackars fastbundna boxrar i närheten av vår lägenhet. Skulle nog också kunna ha hur många djur som helst.... men har bara mellanpudeln Elliot som är med från Sverige!Ewa
|
 |
|
|
Hybrid-visning
