Livets hårda verklighet

[Monica P]

Det sprang omkring tre hundar här förra månaden. En brun, halvstor och två mindre, fina valpar med stora tassar. De såg inte särskilt hungriga eller eländiga ut, så vi tog för givet att de var någons hus-hundar och hade tagit sig loss och var ute på nöjestur.

De ställde till lite panik bland katterna men mer än så var det inte.

Förra veckan var de här igen, och det blev ett himla liv när en av dem fastnade i staketet, jag fick gå ut och puffa på den så att bakdelen kom igenom. Den haltade lätt men alla stack iväg bortöver, ivriga och nyfikna.

Nu visste grannfrun att de hade dödat höns hos en annan granne lite längre bort. De hade också trampat ner hennes blommor där vid staketet.

Petros, herden som har en massa får på berget ovanför vårt hus, kom ner för en kaffepaus och han berättade att dessa hundar dödat ett av hans lamm. Han hade också sett dem med frenesi ruska livet ur en röd-vit katt.

Han hade varnat den oansvarige ägaren, en bekant, att nästa gång hundarna kom skulle han skära halsen av dem.
Han skämtar inte, han har en rejäl kniv hängande i bältet.

Nästa gång jag såg honom fick jag veta att hönsägaren hade skjutit alla tre hundarna efter att de hade dödat elva höns till.

Varför berättar jag nu denna sorgliga historia?
Jag tänker på människans roll angående sina husdjur.

- hundar som inte fostras kan få dåliga vanor.
- de som lever av sin djurskötsel tolererar inte sånt här.

[brili]

Jeg synes det er bra at du forteller om denne siden av virkeligheten også!
Du skriver så ekte og fint, jeg ser for meg hundene i sin lek og jakt..
The real life! Fortsett å skrive som du gjør, det er en glede å lese...en bit av hverdagslivet- om det er glede eller noe som er trist...TAKK FOR AT DU DELER MED OSS!