![]() |
#61
|
|||
|
|||
![]()
Sist jag flög med mina barn, då 2 ½ och 4 ½ år gamla, somnade det ena barnet innan planet ens börjat rulla och det andra så fort vi kom upp i luften. Vaken tid spenderades med att äta och läsa böcker. Fötterna hade de i sätet (ja, utan skor!) Jag retade mig mer på dessa vuxna som måste gå på toa så fort säkerhetsbältesskylten släckts. Va fasen, kan man som vuxen inte planera sina besök lite bättre, vi föräldrar tjatar ju om att man ska gå på toaletten innan man åker någonstans! Stackars kabinpersonal som måste vända med matvagnen och vänta för att en vuxen inte kan hålla sig i 3 timmar eller i alla fall inte behöva resa sig efter 10 minuters flygtid!
![]() Kanske dags att införa barnfria öar också? Så vi småbarnsföräldrar inte stör? Men då vill jag inför gubbsjukefria och fyllefria semestermål. Hellre lekande glada barn än kareokesjungande, whiskymarinerade 50 åringar. En liten parantes, helt ot. ![]() |
#62
|
|||
|
|||
![]() ![]() ![]() ![]() |
#63
|
|||
|
|||
![]()
Vill bara lämna min syn i den här debatten. Som jag ser det så är det ju i första hand inte barnen man ska skälla på, det är ju föräldrarna som brister i tillsynen, så det är ju deras fel att barnen gör som dom vill. Och om man nu har fått problem med barn som uppför sig illa, varför säger man inte till då, kanske först och främst till barnet och om det inte fungerar, till föräldrarna. Det måste väl gå att göra dem medvetna om att deras barn har blivit till ett problem. Om de nu har trott sig kunna ta semester även från föräldraskapet är det väl bara att ta dem ur den villfarelsen.
![]() |
#64
|
|||
|
|||
![]()
Herregud vilket i-lands problem. Samma som prasslande och SMS:ande på bio. För övrigt HEJA NADJA L!!
|
#65
|
||||
|
||||
![]()
Måste instämma med de föregående talarna. Herregud vilket I-landsproblem! Jag, som faktiskt tillbringar mycket tid i luften har inte ens refleketerat över att något barn någonsin skulle ha sparkat mig i stolsryggen. Hur når de ens? (Uppebarligen gör de det eftersom detta anses vara ett stort problem). Visst kan det bli lite ståhej runt vissa barnfamiljer (trötta barn, överaktiva barn, obrydda föräldrar osv), men man kan ju försöka fokusera på sin egen resa och inte andras.
Ett vanligare problem, som jag ser det, är att de vuxna som sitter bakom har det så trångt att de inte riktigt får plats, med följden av att jag känner ett par knän i ryggen under hela flygresan. Det är ju lite svårare att klaga på...jag tror resenären bakom är väl medveten om problematiken. /Outi |
#66
|
||||
|
||||
![]()
Tror väl kappast att någon här tycker att det är ett stort problem.
|
#67
|
|||
|
|||
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
#68
|
|||
|
|||
![]() Citat:
![]() |
#69
|
|||
|
|||
![]() Citat:
![]() |
#70
|
||||
|
||||
![]()
.................. och med mig också hoppas jag!
![]() ![]() ![]() ![]() |
#71
|
|||
|
|||
![]() Citat:
![]() |
#72
|
||||
|
||||
![]()
Jag har funderat och försökt tänka efter, men kan inte komma på att jag har retat mig på varken ungar eller andra resenärer på mina Greklansflyg
![]() ![]() ![]() Riitta ![]() |
#73
|
|||
|
|||
![]()
Självklart
![]() |
#74
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() |
#75
|
|||
|
|||
![]()
Den var bra, Karin!
![]() Om man är stressad så retar man sig kanske mer på allt möjligt än om man är på bra humör. Men att få spark i ryggen är inte trevligt, någonsin. |
#76
|
||||
|
||||
![]()
He,he Karin
![]() ![]() Riitta ![]() |
#77
|
|||
|
|||
![]()
Nej, ingen stress på semestern! Då brukar i alla fall jag vara på bra humör och orkar stå ut med en hel del. Man är ju ledig och få åka till Grekland!
![]() |
#78
|
||||
|
||||
![]()
Jag blir irriterad på barn som uppför sig illa eller som skriker och låter i öronen på andra oavsett vart jag befinner mig. Blir arg på föräldrar som inte ger sina barn en rättvis start i livet. Jag älskar barn och har dom gärna runt omkring mig, men inte på deras villkor.
Som medpassagerare tycker jag att man ska ha förståelse för att barn kan behöva röra lite på sig och leka men däremot tycker jag att det tillhör sunt förnuft att föräldrar ber om ursäkt om barnet på något sätt gör resan obekväm för en annan passagerare, även om det inte alltid går att göra något åt. Barn med diagnoser är inte alltid lätta att tygla vet jag av egna erfarenheter, vilket är viktigt att ha förståelse för. De provocerar, beter sig illa och förstår helt enkelt inte att de gör fel, oavsett om det är hundrade gången. Detta tycker jag dock inte är en ursäkt för föräldrar att luta sig tillbaka och se striden som avgjord. Jag gör allt jag någonsin kan för att människor runt omkring ska uppfatta mig som en trevlig och glad person som anstränger mig för att de ska trivas i mitt sällskap. Över lag tycker jag att vi är dåliga i Sverige på att både tacka och ursäkta oss. Om möjligt ännu sämre på att ge andra beröm och uppskattning! Tänk vad mycket lättare det blir att släppa fram någon eller hjälpa till om man alltid fick ett leende eller ett tack. Här om dagen släpade jag mig ner för trappan på NK med barnvagn. Efter ett trappsteg var en engelsk affärsman i kostym och slips framme för att greppa tag i ett lerigt handtag. Bara en sådan liten sak kan göra mig glad en hel dag, vilket jag naturligtvis låter denna person få veta! ![]() |
#79
|
||||
|
||||
![]() Citat:
/Eva |
#80
|
|||
|
|||
![]() Citat:
|
![]() |
Ämnesverktyg | |
Visningsalternativ | |
|
|