Er man i Ierapetra 2011, april

[Ylva A]

Hej barbarer, dvs. ni som inte kan grekiska! Enligt ”Hej litteraturen”, ett TV-program i SVT, kallades de som inte kunde grekiska i antikens Grekland för barbarer. Man tyckte nämligen att andra språk bara lät som ”bar-bar-bar”. Turister i Grekland gillar ju barer. De är kanske de värsta nutida barbarerna.

Medan ni i Sverige kunnat glädjas åt en skön Påsk meds ommartemperaturer, har vi under hela månaden haft det betydligt svalare än normalt. Vi har inte badat, inte ens varit ned till stranden. Men kreterna är glada. Vintern har varit regnig och gett olivträden överskott av dricka och i vattenförråden finns massor inför sommaren. Vi i vår tur kan glädjas över en rikedom av blommor, som fortfarande består in i maj månad. Månadens högsta officiella temperatur har varit 22,8º, lägsta 11,2 º och nederbörden under året hittills 220 mm.

Under månaden har vi varit med om två jordbävningar. Den 1 april stod vi båda vid diskbänken och hjälptes åt att rensa grönsaker, då Ylva säger: ”Det är jordbävning”. Lamporna gungade som moraklockspendlar och man fick en tydlig känsla av brist på balans. Styrkan var 6,5 R och skalvet skedde 58 km utanför nordkusten. 8 dagar senare gungade det igen, men bara med styrkan 4,4 R strax utanför vår kust. Men även den kändes.

Strax innan vi reste ned till Kreta var jag på begravning av en f.d. arbetskamrat (knappt 80 år), som dött i cancer. Närvarande var den närmaste familjen på 4 personer, c:a 10 f.d. lärarkolleger, 1 präst, 1 organist och 1 representant från begravningsbyrån. Det var en kort ceremoni med vänliga minnesord och några kända psalmer. Allt var över på 40 minuter. Väl här nere blev det en grekisk 2-timmarsbegravning för oss. Mamman (Déspina) till vår granne Mary (från San José, Kalifornien) avled under månaden, 95 år gammal. Här fylldes den stora kyrkan med 100-tals släktingar (trots att Déspina blev ovän med många under de sista åren) och bekanta. Begravningen sköttes av 4 präster och 8 sångare. Mary hade kämpat emot sina släktingar och de grekiska traditionerna och vägrat att ha kistan öppen för visning i huset. I stället för blommor på kistan lämnade man paket med tunna kyrkljus, eftersom det var enåldring som begravdes. För barn kan blommor läggas på kistan. Efter ceremonin gick alla fram och kramade om Mary och hennes amerikanske man Ken. Därefter var det bilfärd till begravningsplatsen, där Mary levde ut sin sorg vid graven. Nu säljer hon sina tillgångar på Kreta, men behåller huset bredvid oss. Efter 40 år i USA och 1 månad per år på Kreta är hon mycket amerikaniserad. Det sägs att här på Kreta går man på begravningar, eftersom man är rädd att det inte kommer någon på ens egen. Jag tror för egen del, att det är fler som skulle närvara, om jag skulle begravas här än i Östersund. Jag överlämnar de eventuella problemen till eftervärlden.

Pelagia, vår grannfru, berättade att hon gör av med 250 kg olivolja per år. 10 kg går åt då hon lagar sina julkakor. Till Påsk har hon och hennes svägerska bakat kalesónia med misitraost inuti. Alla kretensiska kvinnor i vår ålder bakar dessa kakor, så att vi andra får njuta.

Pelagias måg Demosténis (Dim) har blivit farfar. Han drog en vers (maidináda) om detta. Här kommer en mycket fri översättning. ”Att få bli farfar känns bara bra, men gå till sängs med farmor känns inte hopp, lala!

Den yngste sonen Kostas har rest till Tasmanien, eftersom han inte fick sin budget att gå ihop på Kreta. I Hobart har han fått starta med språkkurs i engelska och att jobba i ett affärslager. Lönen är mycket bättre där. Han dejtar (det heter så även på grekiska) nu en australiensisk flicka, berättar Dim. Alla förväntar sig att han skall hitta en lämplig flicka i den grekiska kolonin. Men Kostas säger enligt pappan: ”De grekiska flickorna har alldeles för stora tuttar och jag ser redan celluliter på deras lår”. Hur han nu vet det? Det är bra kontakt mellan far och son! Pappan var nog lika kräsen, när han återvände från Tasmanien och hittade den vackra Sacharulla (som betyder den lilla sockersöta), Pelagias dotter.

Påsken passerade i år vid samma tid över hela världen. Gemensamma regler bestämdes i Nikosia år 325. Påskdagen infaller första söndagen efter första ecklesiastiska fullmånen som infaller på eller efter 21 mars (vårdagjämningen). Vi firar Påsk efter den Gregorianska kalendern, som infördes 1753, medan den ortodoxa Påsken firas enligt den Julianska kalendern. När helgen infaller kan räknas ut matematiskt med algoritmiska ekvationer. Lycka till! Lär er detta om Påsken och sprid kunskapen till okunniga!

Vi började vårt påskfirande detta år vid lunchtid på skärtorsdagen med inlagd sill, öl, OP Andersson och Janssons frestelse tillsammans med sex goda vänner. Sedan höll vi oss stilla på långfredagen. Vi var inte ens in till Ierápetra och kröp under ikonostaserna detta år.

På påskaftonen tog vi bilen till grannbyn Ferma kl. 23 tillsammans med Pelagia och Georgos för att hämta ”den heliga elden”, som skickats från Jerusalem. Vid midnatt spreds elden till oss besökare först inne i kyrkan och sedan utanför. Samtidigt startade man fyrverkeriet, smällandet och så antändes en docka föreställande Judas. Därefter startade pusskalaset, då man säger Xrónia Polá = grattis och ”Jesus är uppstånden” = Christós anésti, till varandra. Kirio Manólis, lantbrukaren, berättade att prästerna vid påsktid förbjöd kvinnorna att bära byxor, när det blev modernt. Då kunde buspojkarna fortsätta att kasta smällare under kvinnornas långa kjolar. I Ferma höll man dock till med smällandet en bit från kyrkan.

Påskdagen är dagen för frossande i mat, framför allt kött, efter 40 dagars fastande. Vi blev bjudna till Manólis, sonen till vår vän Nikos, under förutsättning att vi inte talade om det för honom. Nikos är ju skild från Effie, som äger huset där Manólis bor. Förutom grillat kött åt vi atensk mat lagad av sambon Maria och svägerskan Artemis. Manólis är drygt 35, men bjöd hem oss gamlingar till en härlig lunch bland olivträden vid huset. Något liknande sker väl knappast i Sverige, om man inte tillhör släkten?

I år inföll namnsdagen för Georgos under Påsken. Eftersom Georgos är ett helgon och måste firas, flyttades dagen till måndagen efter Påsk. Agios Georgosdagen är en helledig dag och alla affärer är stängda. På så sätt fick man ju en Annandag, som inte finns bland ortodoxa.

Bland rubriker vi sett i grekisk TV är ”Golgata för pensionärerna”. Nikos berättade att han får 400 € mindre per år i pension. De grekiska skulderna måste ju betalas. En stor del av ekonomin är dock fortfarande svart. När vi betalade vår bil kostade den 3.200 €, men på kvittot stod det 2.200 €.

/Jannnis

[Monica P]

Jo du Jannnis, såna vanor har vi. Jag ser en del förändringar i attityderna hos såna som bor här längre tid än en semestervecka! Först jämför man det korrekta och trafiklaglydiga och ordentliga Sverige med motsatsernas Grekland. Sakteliga börjar man uppskatta det kaos och stök som man först ogillat...min gästande son har just gett mig såna signaler, lite festligt faktiskt.

[Ylva A]

Så bra att vi är överens om livet som gäster bland härliga människor. Fast tokiga händelser kan ju ske ibland! Jag tror dock att vi ser på omgivningen med andra ögon, än de tillfälliga gästerna. Som omväxling ska vi ta en tur till Karpathos nästa vecka och vara bara turist! Karpathos, ta dig i akt!
/ Jannis