Vad var det som gjorde att just DU föll för just GREKLAND?

[Thira]

För egen del så var det Santorini en gång för länge sedan då jag fortfarande var ung och söt.
Jag och sju vänner tågluffade. För två av oss stannade luffen upp då vi kom till Grekland och övergick istället till båtluff. De andra fortsatte vidare till Italien.
När vi kom till Santorini var kärleken omedelbar. Så omedelbar så jag inte kunde förmå mig att lämna ön den sommaren. Jag stannade kvar, hittade ett jobb på dåvarande Tithora Rock Club tillsammans med min bästis. Jag minns fortfarande promenaden hem till Messaria från Thira tidiga morgnar efter jobbet när ön vaknade. Man kunde höra tupparna gala yrvaket, känna solens första strålar och hundar som skällde. I allt övrigt hade man bara sällskap av tystnaden där man gick på vägen. Det var en speciell doft så tidigt på morgonen och jag kan fortfarande förnimma den när jag tänker tillbaks. Ända sedan dess så älskar jag morgnarna i Grekland.
Fram emot hösten blev det dags att åka hem. Vi gjorde ett mellanstopp i Aten där vi arbetade ett tag på ett youth hostel som låg vid Platia Viktoria på Gkyilfordou street (stavning?) där jag jobbade som "runner" för att ta turister från tågen vid Atens centralstation och Pireus till hostelet (en typ av roomsare alltså) =)
Nu föddes också min kärlek till Aten. Efter denna sommar var det klippt. Då jag på höstkanten kom hem till Sverige så hoppade jag av skolan. (Om min mor varit orolig över att jag stannade i Grekland hela sommaren, så var det inget emot vad hon blev då). Tog diverse extrajobb här och reste nästa svenska försommar tillbaks till Grekland igen. Aten och hostelet återkom vi till flera säsonger för att jobba innan vi sedan fortsatte luffen ut mot öarna. Och så höll det på till olika öar (ibland stannade vi för att jobba en kort period innan vi reste vidare till nästa) fram tills dess att jag blev "vuxen" och beslöt mig för att plugga in gymnasiet igen. Jag fick barn, gifte mig och skilde mig. Ja ni vet, det där vanliga. Nu är barnen själva tonåringar och den äldste pratar om att han vill ut och resa.
Jag har återvänt till Grekland några gånger sedan de säsonger jag jobbade där, men numer är det som turist. Och fortfarande finns kärleken till landet där lika starkt. Med åldern har jag fått andra krav och uppskattar nu andra öar av andra orsaker. Men Santorini och Aten kommer för evigt att vara etsade i mitt hjärta.
Hur kom det sig att just du föll för Grekland?
Bild av Thira från... ja kanske 89?
http://www.kalimera.nu/forums/pictur...ictureid=12876

[Yanna]

Jag hakar på dig, Thira!

Kärlek vid första ögonkastet!

Ända sedan jag gjorde min första öluffning har mitt hjärta tillhört Grekland. Som en svensk tjej jag träffade på en taverna på Santorini så träffande sa. ”Detta är det närmaste paradiset vi har!”

Ungefär så här skrev jag i min resedagbok första dagen på min allra första öluff.

”Lördagen den 27 april 1996
Slutstationen för mitt första mål på resan är busstationen i Oia på Santorini. Jag kliver av på torget och tio steg från bussen ligger turistbyrån, där jag går in för att få ett rum. Jag säger att jag vill ha ett enkelrum och killen undrar om jag vill ha med utsikt och kunna laga mat själv. Det vill jag gärna och han erbjuder mig en studio med utsikt över kratern. Han har själv bott där under vintern, säger han. Det låter bra och jag frågar efter priset.
- 9.000 drachmer, säger han.
- Hur mycket blir det i svensk valuta? Undrar jag.
Han tar fram en miniräknare och får fram att det blir 257:-.
- Det är okey! Säger jag.
Innan vi går får han mitt pass. Så är det brukligt att göra har jag läst i Wilmas ”Öluffa i Grekland”.

Vi går genom smala gränder och nerför vindlande åsnetrappor. Det blir en balansgång med min tunga ryggsäck så det går inte snabbt. Men väl framme...vilken utsikt! Det är otroligt! Jag är äntligen här efter den långa planeringen på min allra första öluff i grekiska övärlden, det är knappt att jag fattar att jag är här. Jag är rusig av lycka, det bubblar i mig, jag är tårögd och det känns som jag har sockerdricka i blodådrorna! Det är ett magiskt ögonblick som etsat sig in i djupet av mitt hjärta, jag älskar dig Grekland!

Studion på Caldera Villas är en grotta och altanen hänger på klippkanten. Det är magnifikt! Det är spektakulärt. Hur kan en plats vara så här sagolikt vacker? Jag installerar mig och sätter mig på altanen och njuter av den otroliga utsikten och är fullständigt lycklig. Det här är ännu bättre än jag hade föreställt mig, än när jag satt hemma och planerade den här resan. Det blåser ganska mycket, men jag sitter i lä bakom en vitmålad klippvägg i en förlängning av altanen som ligger ett trappsteg ner och blir som en liten håla eller grop. Grotthuset har vitkalkade väggar. Fönster, dörrar och altanräcken är blåmålade. Som om inte allt detta är bra nog kommer pensionatsvärdinnan med ett glas Ouzo som välkomstdrink. Allt är inte bara precis som det ska vara, det är perfekt.

Yanna

[Malina]

1976 eller 7 reste vi några väninnor till Aten.Nån hade varit på Hydra,så vi "stack"dit.Från min sida blev det omedelbar kärlek.
Atens dofter påminde starkt om Kairo,där jag hade tillbringat ca 6 månader 1975.Särskilt kvarteren kring Omonia.
Hydra var och är ytterst charmerande.Vi hade förstås kul där och var så unga.Det fanns och finns fortfarande kvar en restaurang -Loulos,dit vi gick nästan varje kväll.Där samlades fiskargubbar och andra.Där fanns det en jukebox och favoritlåten var "Eparcho"med Stelios Katzanzidis.Männen dansade och vi skrattade och njöt.
Jag kan - lika lite som så många andra på Kalimera- förklara varför jag älskar Grekland så mycket.Det satte sig i huvdet,i blodet och i kroppen bara och stannade kvar!

[Netwolf]

maten

[Sunny12]

Ett helt enkelt svar på detta, Grekerna så underbara människor, vänliga, nyfikna, gästvänliga ! De får mig att känna mig som hemma!.. När jag är i Grekland känner jag att jag lever!
Maten, också det en stor anledning till att jag fastnat för Grekland.

Så nära PARADISET man kan komma det är GREKLAND, såååå sagolikt vackert!!

I just LOVE it!!


Sunny

[xenos]

Att ddet var ett så utpräglad manssamhälle. Min identitet var vacklande då på sjuttiotalet.

[Thira]

Yanna: Så fint skrivet.
Kul att få ett litet utdrag ur din resedagbok. Önskar jag hade ordning på mina gamla dagböcker. Kul också att Santorini gjorde ett så starkt intryck även på dig från första början.


Malina: Ja det är lite svårt att förklara den där känslan man har. Det håller jag med om. Tänkte själv på det när jag startade ämnet. Det blir nästan enklast att relatera den till den plats i landet som man lärde känna först.
Precis som du beskriver "Det satte sig i huvdet,i blodet och i kroppen bara och stannade kvar!"

Netwolf: Du var mig en sann naturromantiker du
Ja den är smaskens!

Sunny: Härligt är ordet!!!


Xenos: Har det blivit bättre nu med identiteten känns det som. Eller behövs det fler resor?

[Ylva A]

Jag kan inte skriva lika romantiskt som ni flickor! Min första resa till Grekland fick vänta till efter juntatiden. Jag blev rekommenderad att som ganska nyskild åka till Rhodos 1978. Staden blev en stor besvikelse och jag kände mig enormt ensam och hade svårt att träffa människor att prata med, men maten var god. Jag tog en dagstur till Symi och där fanns känslan av något genuint. Följande år gjorde jag med flicksällskap en öluff till Paros och Naxos. Sedan dess har det bara varit Grekland som gällt (förlåt Portugal och BosnienHersegovina glömde jag)! Nu är vi ju också "fasta" på sydöstra Kreta.
Det jag uppskattar mest i Grekland är människorna, som det är så lätt att få kontakt med och som är så enormt generösa. Solen, värmen, de goda naturprodukterna och det avspända och spontana livet! De vackra vyerna är bara kulisser till ett verkligt liv! Men de tål att titta på.
/ Jannis

[xenos]

Xenos: Har det blivit bättre nu med identiteten känns det som. Eller behövs det fler resor?

Det är så här att på plats känns allt organiskt och fint. Ett tag efter återvändandet till svensk ort, Sollentuna av allt, kommer absistensen.
Nivelleringen däckar mig. Tvångshandlingen blir naturligtvis att åka hem.
Någon slags roll ska man ju ha.
Arendorf

[Ankan]

1978 kom jag med tåg till Aten. Genast då vi klev av tåget var det något som hände i mig.
Vi var unga,bara 17 år, så att sova på taket på ett hostel för 5 kronor natten passade oss utmärkt. Vi stannade i Aten i några dagar och jag älskade staden! Plötsligt kändes Stockholm, där jag är född,tråkig och tillrättalagd. Här var ett myller av människor och det sjöd av liv och glädje.
Precis som Malina tog vi oss sen ut till Hydra och där gick förälskelsen över i kärlek! Vilken underbar tid vi hade där!
Jag hade hittat hem!
Anki

[Monica C]

De vänliga människorna,maten värmen och det härliga baden!!!
Känslan som kommer över mig när den första varma vindpusten möter mig när jag stiger ut från planet,dofterna som blandas med flygbränslet,det där varma varma goa,jag får alltid en klump i halsen och blir tårögd.
Första greksalladen,kalamares och en kall Ouzo.
LÄNGTAR!!!
Monica

[Ylva A]

Jag glömde musiken, den traditionella, när våra vänner sjunger tillsammans. Dessutom naturligtvis den grekiska bluesen, rebetikan. Det är svårt att räkna allt som gjorde att jag föll för Grekland!
/Jannis

[para poli]

Kärleken har vuxit efterhand.
Från att ha åkt med mamsen på sistaminuten som tonåring till Kos, avslutat en mellanösternluff med mina barns mamma på samos-Kos, åkt på charter med samma mamma och barn till Kreta, till senaste 6 ö-luffarna. DÅ upptäckte jag först Grekland. Att dagen efter sista jobbdagen, sitta på en näst intill folktom ö, mörkret råder och endast vinandet i telefonledningarna hörs samtidigt som man insuper doften av Medelhavet, det är avslappning. Det slog mig då också, att genom en diagonal linje genom Europa, har vi samma fenomen i skandinaviska fjällen. Så lika men ändå så olika. Och när det slog mig, då förälskade jag mig. Tänk att man så nära kan hitta värmen, tystnaden, klarblått vatten, kritvit sand och folktomma stränder. (schyyyyy! låt oss behålla detta för oss själva, för bövelen!)

[Katitzi]

Ja säg det! Första resan till Grekland gick till Rhodos 1978. Det var första gången jag flög och första gången jag var söderut. Fick migrän redan på planet av all spänning. Klev sen ut på flygplanstrappan rakt in i en vägg av värme! Fast det var i början på juni var det värsta värmeböljan, typ 42 grader. Tänkte att här kommer jag att dö, hur ska jag stå ut i två veckor! Bodde på ett enkelt hotell i stan mittemot en tandläkarmottagning. Ganska intressant att se på! Mellan patienterna gick tandläkaren ut på balkongen och rökte och petade näsan. Uppe på taket bodde en gammal farbror i ett litet skjul.

Efter några dagars aklimatisering började en kärlek så smått växa fram... De underbart ljumma kvällarna när man inte behövde nåt annat än shorts och linne. Det härliga turkosa havet som var ljummet redan. Ljuset och solen. Alla dofter! Den heta luften mot ansiktet när man fräste fram på vespan. Alla blommor och växter. Den grekiska musiken som strömmade ut från tavernorna. De gyllene solnedgångarna...
Maten tog det dock ett tag innan jag upptäckte. Åt mest gyros och sallad i början.

Provade året efter att resa till Sicilien, men det var inte alls samma känsla.
Efter det var jag fast! Kärleken till Grekland har bara växt sig starkare trots en hel del resor till andra länder.

Katitzi

[Smultron]

Ursprungligen postat av para poli

Att dagen efter sista jobbdagen, sitta på en näst intill folktom ö, mörkret råder och endast vinandet i telefonledningarna hörs samtidigt som man insuper doften av Medelhavet, det är avslappning.

[IRSA]

Ursprungligen postat av Monica C

Känslan som kommer över mig när den första varma vindpusten möter mig när jag stiger ut från planet,dofterna som blandas med flygbränslet,det där varma varma goa,jag får alltid en klump i halsen och blir tårögd.
Första greksalladen,kalamares och en kall Ouzo.
LÄNGTAR!!!
Monica

Precis detta beskriver varför jag älskar grekland (utom kalamares då), att det blev Rhodos är bara en (lyckad) slump.

Irene

[Thira]

Ursprungligen postat av Ylva A

Solen, värmen, de goda naturprodukterna och det avspända och spontana livet! De vackra vyerna är bara kulisser till ett verkligt liv! Men de tål att titta på.
/ Jannis

Härligt! Och sant det där om kulisserna. Det blir på ett annat sätt när man är bofast kan jag föreställa mig. Lite kan jag relatera till det om jag jämför med hur skillnaden var när jag jobbade och hur det är nu, när jag åker som enbart turist. Nu känns kulisserna verkliga men mer som i ett tillfälligt "låtsasliv". För det är väl lite vad en kortare semester är egentligen när man har resten av sitt liv här hemma i Sverige.

[Thira]

Ursprungligen postat av Ankan

1978 kom jag med tåg till Aten. Genast då vi klev av tåget var det något som hände i mig.
Vi var unga,bara 17 år, så att sova på taket på ett hostel för 5 kronor natten passade oss utmärkt. Vi stannade i Aten i några dagar och jag älskade staden!
Anki

Haha ja det där med att sova på taken har jag roliga minnen av, för att inte tala om hur det var på morgonen att vakna under stekhet sol.Men hjälp så billigt det var!

Ursprungligen postat av Monica C

De vänliga människorna,maten värmen och det härliga baden!!!
Känslan som kommer över mig när den första varma vindpusten möter mig när jag stiger ut från planet,dofterna som blandas med flygbränslet,det där varma varma goa,jag får alltid en klump i halsen och blir tårögd.
Första greksalladen,kalamares och en kall Ouzo.
LÄNGTAR!!!
Monica

Bra sagt! känslor jag tror vi alla kan relatera till här inne i forumet.

[Thira]

Ursprungligen postat av Katitzi

Provade året efter att resa till Sicilien, men det var inte alls samma känsla.
Efter det var jag fast! Kärleken till Grekland har bara växt sig starkare trots en hel del resor till andra länder.
Katitzi

Det där är lustigt! Grekland är så eget och speciellt. Inte heller jag har fått samma känsla någon annanstans

Ursprungligen postat av para poli

Kärleken har vuxit efterhand.
Att dagen efter sista jobbdagen, sitta på en näst intill folktom ö, mörkret råder och endast vinandet i telefonledningarna hörs samtidigt som man insuper doften av Medelhavet, det är avslappning.

//Thira som inte har en aning om hur man gör för att svara alla med citat i ett och samma inlägg, men som minsann övar sig =)

[Netwolf]

Ursprungligen postat av Thira

Det där är lustigt! Grekland är så eget och speciellt. Inte heller jag har fått samma känsla någon annanstans

Nä, det är märkligt. Man kan sitta på ett sagolikt ställe, nån annanstans på klotet, men ändå känna att det inte är på riktigt. Det är nåt som saknas. Det är bara fejk, en kuliss. Det är helt enkelt inte Grekland. That feeling..

/Netwolf