Hälsning från Masses Rehab-jobb

[Ylva A]

Kretensisk palikaristyrka skickas från oss två. Du är beundransvärd i ditt kämpande och det kommer löna sig, tror
Jannis och Ylva

[Catlady]

Så roligt att höra att du gör framsteg, Masse!
Även små steg är början på en större resa. Bäst förstårs att höra om din kämparanda! Viljan kan försätta berg, heja dig!
Catlady, som beundrar din geist och önskar dig allt gott........

[Alala]

Bravo Masse! Fint att höra att det går framåt. Kämpa på bara!

/ Anne

[Netwolf]

Jag blir så imponerad av dig, Masse! Keep on going!

/Wolfen

[Kalimera]

Du är fantastisk Masse!

[Fältjäntan]

Kerstin

[Mafric]

Ursprungligen postat av Masse

Jag fick påbörja min rehab-träning på sjukhusets neurologavdelning för drygt fem veckor sedan. Tre ggr/v, måndag, onsdag och fredag blev det serviceresa till och från sjukhuset för träningspass. Vid startsamtalet berättade jag att jag var villig att träna så mycket jag kunde få. När vi pratade om olika mål på lång och kort sikt för träningen så sa jag bl a att jag tänkte mig att kunna gå med rollator i maj. Ingen sa något, men jag anade att de nog tyst tänkte att "nu är nog gubben lite väl galen".

Sedan dess har jag trivts bra med träningen. Jag märker inte så mycket förändring från dag till dag. Men när jag tänker efter på hur det var när jag startade så inser jag att det hänt en hel del. Jag har med hjälp av s k "Eva-stol" eller "gåbord" kunnat gå 20-25 meter. Uppresning från rullstol till stående i Evastolen gick bättre och bättre, och väl uppe kunde jag stå några sekunder utan att hålla i mig.

För två veckor sedan vid uppföljningssamtal fick jag accept för att utöka träningen med ytterligare en dag i veckan. Jag fick också då göra mina första försök med rollatorn. Och nu går jag varje gång 15-20 m med den. En som håller i på varje sida, och rullstolen efter i knävecken, för rätt som det är kan jag rasa ner. Men det går, lite darrigt, men ganska bra ändå tycker jag. Härligt!

Det går sakta och bara små små steg framåt. Men det ska bli bra tänker jag.

Vilken "go" du har, Masse Med din kämparanda lär du komma dit du siktar All lycka på din hälsoresa!

[Masse]

Än en gång, Stort tack till er alla för all uppmuntran och härliga hälsningar! Det värmer!

Nu har det gått några veckor sedan förra rapporten. Sakta sakta rör det på sig i rätt riktning. Känner att jag blivit lite starkare och stadigare. Kan bl a nu stå i en barr och hålla i mig och kliva upp på en liten låg (c:a 15-20 cm hög) pall som placeras framför fötterna. Ungefär som ett lågt trappsteg. Brukar snegla lite längtande mot en "övningstrappa med räck" som de har i korridoren. Sjukgymnasten antydde senast att vi kanske snart ska göra ett försök med den. Spännande!!! Men för en gångs skull är jag lite försiktig och tänker att jag nog ska öva några dagar till på pallen innan jag ger mig på trappan, men snart så ..... Det är ju en ständig balansgång att dels våga gå nära gränsen för sin förmåga och tänja lite på den för att bli bättre, och dels att aldrig falla över gränsen. Ett benbrott skulle ju vara förödande! Men, som sagt ... spännande! "Dancing on the edge!" Sånt triggar mig!

Även här hemma går det framåt. Jag har nu kunnat slopa två dagliga eftermiddagsbesök av hemtjänsten då de kommit för att hjälpa mig i säng för en stunds vila och upp ett par timmar senare. De förflyttningarna mellan rullstol och säng kan jag numera klara själv. Så nu är det bara besök för hjälp med förflyttning till duschen, samt morgon och kväll för hjälp med kompressionsstrumpor, skor mm som är kvar. Känner att jag kan slopa kvällsbesöken också snart. Så skönt att bli mer och mer självständig och kunna lägga mig och stiga upp när jag känner för det.

Många hälsningar till er alla!

Masse

[Fältjäntan]

Heja Masse. Vilken kämpaglöd. Vi gläds med dig.
Kerstin

[KR]

Grym inställning Masse med din kämpaglöd kommer du att reda ut detta!
//
KR

[Sol och hav]

Heja Heja Masse! Jag önskar dig all Lycka Till med din träning! Du är helt otrolig! Vad du kämpar!!

Maria

[Catlady]

Så roligt att höra, Masse! Heja dig, vilken kämpaglöd du har och det ger resultat...!
Catlady, som är full av beundran .....och önskar dig allt gott

[Netwolf]

Kul att höra från dig, Masse! Vi är många här som följer din kamp och är imponerade över din vilja

/Wolfen

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Masse

Så skönt att bli mer och mer självständig och kunna lägga mig och stiga upp när jag känner för det.

Det låter ju helt fantastiskt! Heja dig Masse!

[Ylva A]

Du märker att vi är många som tänker på dig och vill allt det bästa för dig! Du har alltid spridit glädje med dina inlägg och vi ser fram emot fler! Så småningom kommer det något med att, nu är trappen avklarad. Lite senare: Nu går jag utan hjälp! All lycka med din rehab!
/ Jannis med hälsningar från Ierapetra.

[sjöborren]

Skickar en stor kämpa-på-kram. Även en kram till Birgit.

[Alala]

Så fint att det går framåt. Du är stark du, Masse. Det kommer nog att bli ännu bättre. Det känner jag på mig.

Kämpa på och bättra på!

/ Anne

[Mafric]

Yia sou Masse!
Länge sen jag såg hur det är med dig. Berätta gärna hur läget är nu - OM du vill och orkar.

Solvarma hälsningar☀️
Mafric

[Masse]

Ursprungligen postat av Mafric

Yia sou Masse!
Länge sen jag såg hur det är med dig. Berätta gärna hur läget är nu - OM du vill och orkar.

Solvarma hälsningar☀️
Mafric

Klart att jag vill och orkar! Ser att det nu är ett bra tag sedan jag rapporterade lite. Och visst har det hänt en hel del. Det mesta positivt.

Min träning på Dagrehab på sjukhuset är nu avslutad. Det var från början sagt 3 ggr/vecka i max 3 månader. Jag fick 4 ggr/vecka och förlängt till totalt 4,5 månader, så jag kan inte klaga. Men till midsommar var det slut. Det visste jag om i förväg så jag sökte på egen hand nya träningsmöjligheter. Och för en vecka sedan kunde jag börja träna hos en sjukgymnast på Wellness Studio. Det ingår också i högkostnadsskyddet och är därför begränsat till 3 månader. Sen hoppas jag kunna träna på egen hand i maskinerna.

Förlamningen i benen har sakta sakta minskat uppifrån och nedåt. Så nu är rörligheten tillbaka t o m knäna, men vrister och fötter är fortfarande totalförlamade. Och lite mera styrka i benen har jag fått, men mycket träning återstår med det. Märker inte så mycket förändring dag för dag. Men ..... på lite längre sikt så har det ju blivit fantastiskt mycket bättre.

Balansen är knepig pga den kvarvarande förlamningen, men dock bättre! Jag kan stå upp kortare stund utan att hålla i mig.

Klarar dock inte riktigt full banana ännu, men stå upp och vifta med armarna klarar jag!!!

Gång i riktig trappa har jag inte benmuskler nog till ännu. Mera träning i benpress mm krävs!

Jag klarar nu att gå själv i rollator inomhus. Använder den istället för rullstol inomhus ibland. Promenad med rollator ute c:a 500 m går bra, dock inte ensam av säkerhetsskäl.

Klarar mig sedan några veckor tillbaka nu helt utan hjälp av hemtjänsten. De kommer bara några ggr/vecka för att vara ledsagare på utomhuspromenaderna. Kanonbra!!!

Så ........ visst det är en lång väg som återstår, men när jag stannar upp och ser tillbaka på vad som hänt sedan jag kom hem 28 december så är det ju fantastiskt. Då kunde jag inte flytta benen över sängkanten utan hjälp. Bara att fortsätta köra på!

Tack för all uppmuntran och support från er alla!

Masse

[Sol och hav]

Ja jag har oxå tänkt på dig o undrar hur du mår o hur det går för dig. Tack för du vill dela med dig. Skönt att det går åt rätt håll även om du tycker det går sakta.
Jag önskar dig ett Stort Lycka Till med din rehabilitering!!!🌟

Maria