Funderingar om bloggskrivande

[Eva i Aten]

Javisst är det synd att det inte fanns bloggande tidigare, Monika!...Jag tycker att det är så jätteroligt att skriva. I yngre dagar blev det massor av brev och kort, då satt man ju också ensam och skrev faktiskt. Ingenting går väl upp mot att få ett personligt brev i brevlådan, men samtidigt så glöms de ju bort snabbt...hamnar i en låda i bästa fall...Det är ju roligt att det man skriver finns kvar. Man lär sig oxå en massa saker verkligen. Det är så fantastiskt oxå att man kan få riktigt goda bloggvänner överallt i hela världen!
Men som sagt, bloggarna är oändligt många...man får ha en gräns för hur länge man får läsa!
Man kan verkligen förstå vilken funktion det kan ha för ensamma människor också.
Ha en fin helg!

Det är alltid så intressant och roligt att läsa det du skriver, Monika! Det var så länge sedan jag var på Kalymnos, längtar allt dit igen! Men nu för tiden blir det ju mest Kreta då vi åker till någon ö. Kram, kram

[Monica P]

Visst är det så, Eva. Det är ett helt nytt sätt att få uttrycka sig. Lite liknar det kanske att prata för sig själv...man slungar ut i världsrymden tankar, påståenden, fakta...och sen får det bli läst eller inte.

Ensamhet ! Man kan vara mitt i en folkhop och känna sig ensam. Mitt i en familjekrets och känna sig ensam. Ihop med sin partner och känna sig ensam. Får man ingen respons på sina utskickade signaler ....så tror jag det kan kallas ensamhet.

Bloggskrivandet skulle nog inte vara så utbrett om det inte fyller en funktion.