Det värsta du råkat ut för i Grekland

[Zanét]

Det har skrivits löpmeter med inlägg om vilka underbara platser som besökts, det roligaste minnet etc, men vad är det värsta ni råkat ut för när ni varit i Grekland?

Med "det värsta" menar jag "med glimten i ögat" eller något som vid det tillfället var väldigt pinsamt men som ni nu i efterhand går att skratta åt

Mitt pinsammaste minne är nog när jag vid Perivolos på Santorini blev översköljd av en stor våg varvid bikinitrosorna fylldes med flera kilo småsten. Kan torrt konstatera att DÅ var det definitivt inte roligt...

//Zanét

[myssa]

klart värsta jag varit med om och dessutom ger en tanke om hur dumt man bär sig åt som människa, var en gång när jag var på besök i stalida och just klivit av bussen och i ögonvrån ser jag en jeep på väg upp på en utfart sekunderna passerade som i ultra rapid och bilen kör på mig och jag flyger ut på stora vägen som en vante och en stor lastbil hinner precis bromsa framför mig som just tänker att nu är det godnatt med mig.jag fick bara lättare blessyrer och en hel del blåmärken men änglarna var med mig då.och det var inte mitt fel utan jeepen kom på att svänga ut mot trafiken.om jag inte sett jeepen i ögonvrån och hunnit sparka undan min då 9 åriga dotter vill jag inte ens tänka på hur det kunde ha gått.
snabbt som ögat kliver jag upp tur nog rätt oskadd och dammar av mig och drar ner min korta klänning och tänker på om folk sett min STRINGTROSA!!!
en då lite chockad myssa

[inkfish]

På väg från Pireus till Naxos gick väninnan och jag på toaletten ombord. STOR toalett, vi gick in båda två. Innan nån av oss hann uträtta nåt började vi dividera om nåt grekiskt ord som vi inte kom på betydelsen av. Jag tog upp lexikonet ur lilleryggan och började bläddra.

Strax därpå hördes raska steg utanför dörren, väninnan ställde sig mot dörren för att blockera den (låset var trasigt). Hon vägde dock lätt mot en fast matroshand, dörren gick upp, in kommer en besättningsman.

Synen han möttes av var:

* min väninna skräckslaget, hysteriskt fnissande.

* mig stående på huk över toan, framåtböjd, trosorna nere vid anklarna, armbågarna på knäna och ivrigt bläddrande i ett grekiskt lexikon.

Besättningsmannen rörde inte en min, han sträckte sig över min kortväxta väninna, tog en ny toalettrulle ur en påse på en hylla och gick ut igen.

Först då kunde jag räta mig ur min kisspose och lägga undan lexikonet. Gissa om vi skrattade...

[kari]

Ursprungligen postat av inkfish

Synen han möttes av var:
* min väninna skräckslaget, hysteriskt fnissande.
* mig stående på huk över toan, framåtböjd, trosorna nere vid anklarna, armbågarna på knäna och ivrigt bläddrande i ett grekiskt lexikon.
Besättningsmannen rörde inte en min, han sträckte sig över min kortväxta väninna, tog en ny toalettrulle ur en påse på en hylla och gick ut igen.
Först då kunde jag räta mig ur min kisspose och lägga undan lexikonet. Gissa om vi skrattade...

Kari

[Themis]

Det värsta...
En dagstur mellan Rhodos och Symi någon gång tidigt 80-tal.
En liten skorpa till båt var det. Jag vet inte om det var något särskilt med sjögången, eller om det bara var båten som inte var av rätt dimensioner för seglatsen, men det låg människor över relingen åt alla håll och kanter.
Har aldrig någonsin varit så sjösjuk varken förr eller senare.

Hmm.. inte mycket att skratta åt ens idag kanske, men det händer inte särskilt många "illa" saker i Grekland.

[Kikh]

Hej Zanét!

Kul att du kom på det här Min första natt någonsin i Chania måste ha slagit alla rekord! Helt solo, första gången utomlands i ett land som jag inte visste något om, placerad i Agios Apostoli av resebolaget och sedemera bortglömd där av detsamma. Första timmen ägnades åt uppackning, en kort promenad och åt att bli stungen i ögat av ett enormt "bi", sen var det några timmars väntan kvar till "välkomstmötet". Jag skulle bli upphämtad med buss av en representant och sätter mig strategiskt i hotellets lilla bar att vänta. Med en öl.

3 timmar senare sitter jag forfarande kvar och väntar och det har definitivt druckits mer än bara EN öl. Ytterligare 1,5 timme senare sitter jag kvar. Ingen buss eller guide syns till. Kikh börjar bli förbannad, hungrig och full, i den ordningen. När ytterligare 40 minuter gått inser jag att de INTE kommer att hämta upp mig. Jag bestämmer mig för att på egen hand göra Chania, söker rätt på en buss in till staden, strosar runt, dricker öl och shots var helst jag stoppar in nosen och PLÖTSLIGT är det svarta natta! Jo då, jag hade ätit en Gyros (min första). Var var jag? Inte en aning, men baren var pytteliten, knökfull med U.S Navy's och tre unga grekiska killar som bjöd på dricka. Tiden och mina helt nyköpta kontaktlinser börjar tära på mig och jag vill hem till hotellet!

Efter mycket dividerande med de unga herrarna får jag, av en kille, en "guidad tur" i Chanias gamla hamnkvarter och efter ytterligare diskussion visar han mig till taxistationen. Allt väl! Inne i taxin frågar chauffören på knapp "Where you live?"... Mina ögon värker, är rödsprängda och vill inte låta sig öppnas och jag har inte en aaaaning om var jag bor eller vad hotellet heter!

Jag funderar en stund och säger "kör åt höger!", helt omedveten om att Chania till större delen är enkelriktat. Chauffören kollar konstigt på mig men gör som jag säger. Upprepade "where you live?" och en god stund senare ser jag en liten "vägkyrka" och säger "turn right!!!". Jo minsann, där växer den enorma kaktus som jag beundrat på väg till bussen en livstid tidigare. Sakta men säkert kryper taxin vidare och jag skymtar något bekant på ett hustak. En stor jävla rosa fågel som jag just då inte minns namnet på. Flamingo! SÅ heter hotellet!!! Jag är HEMMA!!!

Jag betalar taxin, många tack!!! underliga blickar....Lyckas med stor möda hålla ögonen öppna för att lirka upp låset (som flyttar sig iväg från min letande nyckel), tar mig in, gräver ut linserna som suttit inne i 2 dygn och somnar påklädd på sängen.

Sent omsider på eftermiddagen, men huvudet dunkande av alkohol, tar jag en promenad för att föreviga min vägkyrka och kaktusen som ledde mig hem. Döm om min naiva förvåning när det fullkomligen vimmlar av sådana!

Hade jag änglavakt måntro? Absolut!

Nu i år, den 4 juni, är det 15 år sedan min premiärtur till Chania. Jag ska förstås tillbaks i år igen, för vilken gång i räkningen minns jag inte, men nu hittar jag som i min egen ficka

Fick jag någon ursäkt från resebolaget för att de glömt hämta mig? Nej då! Brydde de sig att kompensera? Inte alls! Bryr jag mig om välkomstträffar sen dess? Knappast!

Så här i efterhand tror jag ändå att det mest pinsamma den kvällen var den förskräckligt korallfärgade skjortan med vita prickar som jag hade på mig


Kikh

[Masouraki]

Inkfish:Jag kan inte sluta och skratta
Jag kan se det framför mig och det är det roligaste synen måste jag säga

[inkfish]

Kikh: Usch det var en rätt otäck upplevelse du hade! Tur att det gick bra ändå.

Kari, masouraki: jo, jag fnissar också fortfarande åt det där. För att inte tala om hur vi fnissade DÅ, min väninna och jag. Vi hade gått upp mitt i natten hemma i Sverige, flugit till Aten, åkt vidare till Piraeus, väntat på båt, gått ombord på båt - och när den här händelsen inträffade var vi alltså runt midnatt nästa natt. Trötta, hysteriskt glada, lite småberusade - ett under att vi överlevde de där skrattanfallen vi fick

[Kikh]

Ursprungligen postat av inkfish

Kikh: Usch det var en rätt otäck upplevelse du hade! Tur att det gick bra ändå.

Tack för din omtanke Inkfish men jag kan lova att det inte kändes det minsta otäckt (med undantag av i ögonen då), alla var faktisk väldigt vänliga. Jag är inte alls lika förstående som jag borde vara inför packade turister... Trots allt var det den natten som formade min bild av Kreta och av greker som vänliga människor. Den håller i sig än i dag och resorna till Chania har passerat 20-talet nu Jag var idiotiskt naiv på den tiden och det är lika pinsamt att inse än idag!

Kikh

[inkfish]

Jo, det är ju såna berättelser som gör att man känner sig så trygg i Grekland som man gör.

[Kalimera]

Jag har varit med om några riktigt otäcka saker. En av dem hände på Ios för länge sedan. Jag åkte dit med min dåvarande flickvän, jag hade tjatat om Grekland och hon följde med trots att vi bara känt varandra i tre månader.

Första kvällen gick vi ut i byn för att hälsa på alla mina vänner. Jag ville gärna visa att jag kände många på ön, det gjorde mig lite stolt. Vi gick från bar till bar och hälsade och drack. I varje bar fanns det någon eller några jag kände, och alla ville bjuda på en välkomstdrink. Och jag tackade ja utan att tänka mig för. Min flickvän protesterade inte, troligen för att vi inte kände varandra ännu.

Framåt natten, efter ganska många drinkar, bestämde vi oss för att gå hem. Vi gick huvudgatan en liten bit tills jag såg en stenmur som jag bara måste vila på. Så jag satte mig, och jag satte mig... inte på stenmuren, utan i luften och jag stöp med huvudet rakt ner i backen. Jag tappade medvetandet och minnet. När jag vaknade låg jag i ett kalt rum i ett hus jag inte kände igen. En gammal gumma kom och tittade till mig, hon kunde ingen engelska så jag fattade inte var jag var eller hur jag kommit dit. Det enda jag fattade var att jag slagit mig för jag hade jävulskt ont i skallen, i ryggen och i benen. I bakhuvudet kände jag en stor bula (delar av den är kvar än).

Efter någon timme kommer min vän Andreas, han berättade vad som hänt och var jag var. Jag var i hans föräldrahem och den gamla gumman var hans mamma. Andreas hade gått förbi den gränd där jag låg medvetslös, min flickvän satt bredvid och grät. Hon visste inte var hon var och inte heller var hon bodde. (För att hitta i Chora på Ios måste man ha varit där mycket längre än några timmar.) Andreas hade sagt till henne att gå hem (det tog henne timmar att hitta rätt hus) och tog sedan mig på axeln och bar hem mig till sitt hus. På vägen ramlade han och bröt två revben! På sig själv.

Under dagen gick min flickvän ut på byn och frågade om de visste var Andreas bodde. Någon följde henne hem till Andreas där hon fann mig liggandes med smärta och bula. Hon fick hjälpa mig hem till vårt hus. Där låg jag i nästan två veckor, min flickvän fick mata mig, jag kunde nätt och jämt röra mig. (Det fanns ingen doktor på ön, och om det funnits hade det inte hjälpt.) Efter två veckor kunde jag gå ut, men helt återställd blev jag inte under resan. Vi var borta i fyra veckor. Röntgade ryggen när jag kom hem och jag hade en kotförskjutning som behandlades med gott resultat av en naprapat.

Året därpå återvände vi till Ios. Första kvällen gick vi som vanligt en barrunda för att hälsa på folk. Denna gång drack jag bara en eller två drinkar, jag hade lärt mig en läxa jag aldrig skulle glömma. Dessutom blev jag inte bjuden på en enda drink. De har bra minne de där grekerna.

Bilden nedan togs många år senare. Som ett litet minne. Stenmuren jag inte satte mig på är till höger, jag föll med skallen före dit jag pekar. Hade jag varit nykter skulle jag säkert skadat mig ännu värre, men om jag hade varit nykter skulle... ja, ni vet.

[inkfish]

Fy satan, du kunde ju ha slagit ihjäl dig

[Kalimera]

Ursprungligen postat av inkfish

Fy satan, du kunde ju ha slagit ihjäl dig

Jag vet, och det "lever" jag på än idag. Tänker på det ibland när jag klagar på saker som egentligen inte har någon betydelse. Tänk om...brukar jag säga.

[inkfish]

Jo...

Fast jag fnissar lite åt en grej i din berättelse - att din kompis bröt revbenen när han bar hem dig. Snacka om otur

[Masouraki]

Det där måste ha gjort väldigt ont väldigt länge.Tur att du lärde dig läxan En fråga bara,va sa din flickvän dagen efter när hon träffade dig?Var hon arg?

[Nora]

Herrigud, for en historie! Du kunne jo slått deg ihjel! Det ser ut som det er ganske langt ned også, etter bildet å dømme. Nei, tenker nok de var forsiktige med å dele ut drinker til deg etter det, ja...

[Kalimera]

En fråga bara,va sa din flickvän dagen efter när hon träffade dig?Var hon arg?

Hon var inte arg alls, bara förskräckt. Hon kunde inte sova på natten, hon visste inte hur jag mådde och inte heller var jag var. För henne var det hemskt. Och hon undrade naturligtvis vad jag var för person. (Undrade lite själv faktiskt ) Vi återvände till Ios i flera år och varje gång vi gick förbi muren log vi åt varandra. När vi ses idag (vi är fortfarande goda vänner) händer det att vi pratar om fallet, om vad som kunde hänt och så där.

[Hasse]

På vår resa till Santorini och Naxos (1 + 1 vecka) 2001 så bestämde vi oss för att göra en dagsutflykt till Mykonos via Delos. Jag minns inte alla detaljer varför vi tyckte det kunde vara spännande men det måste ha varit för att Mykonos är vackert, åtminstone på håll.

Hur som helst fann vi båten, den var i storlek "en och en halv Vaxholmsbåt" och vi satte oss inne i salongen. Det blåste en del den dagen och vi funderade hur det skulle bli en bit ut till havs, rakt norrut mot Mykonos. Inte lång stund senare märkte vi att detta skulle komma att bli en tämligen jobbig färd på vågorna. Det blåste som fasen, vi studsade bokstavligt uppe på vågorna och dansade rakt ner i dalarna. Är det sjögång på bara ett sätt kan man ju lära sig att "parera" men detta var på så många sätt så vår rädsla blev i att vi inte visste när vi skulle slå runt.

Rädsla för det okända är mer vad man befarar ska hända, inte vad som i själv verket händer för stunden. Och inte visste vi om det skulle bli värre eller inte, passagerarna runt omkring mådde inte bra, vi mådde ännu inte illa men när en av killarna i besättningen gick runt med transparenta små plastpåsar så började kväljningarna komma. De andra i båten visade sig vara britter av olika nationaliteter som skulle resa hem från Mykonos. Snacka om bittert slut på deras semester !!

Själv satt jag intill ett bord och höll krampaktigt i det som om det skulle hjälpa. Lika fånigt som att sitta i en bil till höger om föraren och bromsa......Den ungefär 1,5 timme långa färden på havet (inte i) var som 1,5 dygn, vi kom i alla fall till Delos som vi då i vårt något förändrade humör tyckte såg ut mest som en stenhög utan något som helst intresse för oss.

Sedan hade vi alltså ännu en skräckfärd kvar till Mykonos, kan ha varit en halvtimme ytterligare tror jag. Besöket inne i stan på Mykonos gick mest åt till att försöka reparera "skadorna" inuti oss, försöka sansa och lugna oss och försöka äta en lunch. Fortfarande var vi mer eller mindre illamående i efterskott men vi härdade ut.

Resan med samma båt tillbaka var vi ju tvungna att faktiskt försöka härda ut också. Vi kom i samspråk med ett annat svenskt par som uppskattade att vi hade några att i alla fall prata med för att försöka få tiden att gå. Det blev samma häftiga resa hur som helst, kvinnan i det andra paret började gråta hysteriskt och lugnade inte ned sig på en lång stund. Ganska utmattade "mellanlandade" vi på Paros, detta var nog en båt som hade den rutten rätt ofta. Minnet av resten har jag tappat men vi kom tillbaka till Naxos ordentligt omskakade, blåsten fortsatte hela kvällen och eftersom vi bodde c:a 30 meter från stranden så upplevde vi vågorna som rena oväsendet. Att försöka somna med ett ständigt vågskvalp varannan sekund (nu överdriver jag) och med denna hemska resa i minne var en förfärlig upplevelse.

Jag/vi var inte direkt rädda för hav och vågor/sjögång innan och vi är det inte nu heller men vi fick en rejäl skopa respekt för havet. Rädslan för vad som kanske kan hända är nog nära "släkt" med flygrädsla tror jag. Flygning är för övrigt ett rent nöje !


Dagen därpå traskade vi till arrangörens kontor och berättade om den förfärliga gårdagen. Båten vi hade åkt med var den vi hade som transferbåt från Santorini några dagar innan. Vi frågade om det skulle bli den som skulle ta oss tillbaka till Santorini till resan hem också. Jo det var det och då berättade vi det oundvikliga att någon sådan resa hade vi definitivt inte lust att göra ! Vi accepterade och bestämde oss för att förlora en Naxos-dag och åka med en Blue Star-färja för att faktiskt kunna avsluta vår tvåveckors med ett trevligt minne av havet (minns britternas hemresa.....).

Så kan det gå



Hasse

[Hasse]

Ursprungligen postat av Kalimera

Vi återvände till Ios i flera år och varje gång vi gick förbi muren log vi åt varandra. När vi ses idag (vi är fortfarande goda vänner) händer det att vi pratar om fallet, om vad som kunde hänt och så där.

Det är hur som helst en jädra tjusig bild du har, vilken härlig gränd !!



Hasse

[Bluesea]

Det här hände i Corfu stad för c:a 10 år sedan, när vår grabb Erik var ett år gammal. Efter en god middag, skulle vi (jag, min fru Maria och en trött Erik) gå en sväng ut på en pir. Tyvärr hade staden, av säkert helt godtagbara skäl, beslutat sig för att inte ha några gatljus på piren, men vi traskade på i alla fall med motiveringen att vi såg stjärnorna desto bättre.

Jag körde barnvagnen och plötsligt blev det tvärstopp. Jag böjde mig graciöst över handtaget som hade träffat mig mitt på mig, så att säga. När jag efter ett tag kunde rätta upp mig igen, såg jag att det låg en stor träskiva mitt på vägen. Det var kanten på den som satte stopp för vidare framfart. Jag tänkte på folk i rullstolar och andra som kunde få det besvärligt att komma vidare, och beslöt mig för att lyfta upp träskivan och luta den mot muren. Sagt och gjort, med en kraftansträngning och ett ljudligt ”Nghhhh” lyfte jag skivan, och tog ett steg framåt för att luta den mot muren. Då försvann jag! Träskivan hade nämligen dolt ett djupt hål och jag for som sagt rätt ner. Otroligt nog lyckades jag få upp ett knä under hakan, och kilades därför fast som en kork i en retsinaflaska. ”Hallå, vart tog du vägen” skrek Maria rätt ut i mörkret och tittade oroligt åt alla håll utom det rätta – nedåt.

Eftersom jag var ganska ordentligt hoppressad, tog det ett tag innan jag lyckades få ur mig ett ”Här nere”. Jag borde vid närmare eftertanke ha hållit tyst. Maria började gapskratta, och jag antar att det såg löjligt ut med ett se ett huvud och ett knä i jämnhöjd med vägen. Och inget annat. När hon skrattat färdigt, och det tog ett bra tag, lyckades hon lirka ut mig ur hålet. Otroligt nog var ett par förstörda byxor den enda bestående skadan. Hur djupt hålet var? Ingen aning, och jag hade ingen lust att ta reda på det heller. Jag lade tillbaka träskivan och tänkte att hellre tvärstopp för en rullstol än mitt alternativ.

Bluesea