Det värsta du råkat ut för i Grekland

[Kalimera]

Resan med samma båt tillbaka var vi ju tvungna att faktiskt försöka härda ut också.

Jag har också varit med om något liknande, åkte också till Delos och Mykonos. Och precis som du skriver så var man tvungen att härda ut hemresan också. Och just den där hemresan satt i hjärnan hela tiden, kunde inte njuta av vare sig Delos eller Mykonos. Fy för småbåtar när det blåser.

[Kalimera]

Det är hur som helst en jädra tjusig bild du har, vilken härlig gränd !!

Så där ser det ut överallt i Chora på Ios: gränder, gränder, gränder. Det är så häftigt. Klart en av de finaste byarna i övärlden.

[Kalimera]

Eftersom jag var ganska ordentligt hoppressad, tog det ett tag innan jag lyckades få ur mig ett ”Här nere”.

Ursäkta att jag säger det (det kunde ju slutat illa): men tack för ett gott skratt!

[ciakoohler]

Detta var verkligen den roligaste tråden på länge.Tack Zanet.

[Lissi]

Ursprungligen postat av Kalimera

(Det fanns ingen doktor på ön, och om det funnits hade det inte hjälpt.)

Inte ens en sån vikarie som Du var på Korfu???? Janne?Fast det hade väl knappast hjälpt??

Ja då är ju inte min frivolt ner för en stentrappa på Symi i somras så mycket att oja sig över...En sten i den stora stentrappan som ledde ner från "vårt" hus var borta längst ut t h på steget och det visste jag ju och var alltid försiktig när jag gick. Men så en kväll på väg ner hörde jag att det kom någon med snabba steg neråt bakom mig och automatiskt tog jag ett kliv åt sidan och där fanns ju inget och jag föll handlöst, tack o lov framåt..Hade jag ramlat åt höger hade det varit fritt fall 2 meter ner på parkerade motorcyklar!!!! Jag slog mig förstås men klarade tänder o brutna ben (20 års jympa på F&S ger kanske smidighet?) Jag orkade inte gå upp alla 100 trappor igen för att hämta is att kyla knät med , men en stund senare på restaurangen var knät STORT och dunkande! Massor av is fick jag av servitören som kom och fyllde på is under hela kvällen... Så allt gick bra!!
..och min då alldeles nya förlovningsring har många repor som minne!

Lissi

[Celbe]

Ja, jag får säga att mina värsta upplevelser ter sig tämligen modesta jämfört med vad vissa "sysslat med" men de var inte så kul just då. Vi kan börja med

Kokkari, Samos 1990: Traskade glatt hem en kväll som hade avslutats med barbesök där fotbollsmatchen England-Kamerun visades. Vaknade några timmar senare med AKUT matförgiftning. Jag ska inte vara sååå detaljerad men pensionatsvärdinnan ringde i alla fall efter doktorn på morgonkvisten. In stegar en bastant kvinnlig läkare med en spruta i högsta hugg "To stop vomit". Jo jo, hon hade kunnat ge mig vad som helst i den stunden men huvudsaken var att det hjälpte. Samos har jag besökt efter detta men inte just Kokkari!

Batsi, Andros 1993: Satt ute sent en kväll och skrev vykort iförd kort kjol. Nästa morgon vaknar jag med MASSOR av myggbett som började klia något infernaliskt. Insåg att ett doktorsbesök nog var på sin plats så vi tog reda på var mottagningen fanns och gick dit. Doktorn kastade en hastig blick på betten och sa bara "Infected moskitos!". Han ringde in receptet på diverse medikamenter och det kunde hämtas ut på kvällen i en av Batsis minimarkets. Det blev en lååång dag på stranden och det är väl den enda gången i mitt liv jag varit tacksam för att det var lite svalare i badvattnet så att jag kunde stilla klådan något. Hade prickar på benen i ett par år efteråt som minne. Andros har jag inte besökt sedan dess men det beror mest på att vi "inte kommit förbi med båten".

Myrthies, Kalymnos 1994: Denna historia börjar hemma med att jag några dagar före avresa inser att jag fått halsfluss. Får penicillinkur som inte hjälper ett dugg. Avlägger nytt besök hos doktorn och påpekar desperat att "jag ska åka till Grekland på fredag". Han inser allvaret och skriver ut några riktiga dunderpiller. Dagen när vi åker känner jag mig helt ok och firar mitt tillstånd med ett glas vin på flyget. Det skulle jag inte gjort! Hela nästa natt tillbringar jag på toaletten och spyr galla... Hr doktorn glömde nämna att just denna sorts penicillin (eller vad det nu var) skulle inte en droppe alkohol komma i närheten av. Nåväl, till sist somnar jag ifrån eländet och när jag vaknar någon gång på förmiddagen är de andra på välkomstmötet. Stegar in för att ta en snabb dusch - och upptäcker att det inte finns något vatten! När de andra väl kommer tillbaka sitter jag på sängkanten och säger desperat "Vi måste gå till stranden - NU!". Denna natt och morgon har vi skrattat många gånger åt sedan dess. Resten av semestern blev helt underbar och det finns många minnen, däribland naturligtvis fotbolls-VM och att det en natt var +33 grader kl 00.30. Myrthies har jag inte besökt sedan dess och har bara varit i Pothia ett par gånger för att byta båt.

Sedan lyckades jag ju vurpa med moppen på Ikaria i somras och det förorsakade lite skrapsår på knäna och ena armbågen (sved som attan sedan i ett par dagar när jag badade). Fast då blev jag mest arg när det hände för så som jag körde i den kurvan skulle det vara helt omöjligt att köra omkull. Som sambon uttryckte det "det var moppens fel, eller hur...???".

Celbe

[Riitta]

Tråkigt att du har haft dina värsta minnen på några av mina favoritplatser Kokkari och Myrties

Riitta

[Ivi]

Värsta och värsta... detta hände under min första resa till Grekland (Korfu) på slutet av 70-talet:
Jag och väninnan var vana vid att lifta utan några bekymmer (ska nog tilläggas att vi hade mest sysslat med detta i hemtrakten i norra Finland/Sverige). Denna förmiddag hade vi hyrt cyklar och cyklat några kilometer till en vägkorsning varifrån vi sedan liftade vidare mot västkustens härliga stränder (bodde på östkusten). En äldre herre plockade upp oss. Inga problem att få lift till Agios Giorgos, förklarade han med knagglig engelska. Så vi satte oss i hans pick-up, trängde oss på framsätet tillsammans med honom, väninnan närmast chauffören. Efter ca 10 minuter började han bli alltför intresserad av hennes knän Inga argument hjälpte, utan närmanden från hans sida blev mer och mer påträngande. Till slut fattade han dock, att vi inte var intresserade av att betala färden på det sättet han var intresserad av, så vi fick kliva av "mitt i ingenstans". Tack och lov!
Då tog vi apostlahästarna tillbaka till vägkorset (vågade sannerligen inte att lifta tillbaka) till cyklarna. Det blev ingen utflykt till västkusten den dagen. Vi cyklade till Korfu stad i stället, shoppade en del, och till natten blev det att dansa av aggressionerna på discot Bora Bora utanför Korfu stad. UNDRAR hur länge det stället levde, på slutet av 70-talet var det i alla fall stället där ALLA var

Ivi

[Eva L]

Mina värsta minnen från Grekland handlar inte om mig själv utan om en drunkningsolycka som jag och flera andra blev vittne till i Rethymnon 1994. Det andra minnet är lika tragiskt och också från Rethymnon. Det handlar om en ung grekisk man som vurpade med sin motorcykel och dog på väg till sjukhuset.

Eva

[Bluesea]

Det här hände också på Corfu, denna gång innan Erik. Till saken hörde att jag några månader tidigare hade försökt hoppa över ett staket som var två dm högt. Just ordet ”försökt” är det centrala, eftersom jag skändligen misslyckades och for rätt ner i trottoaren med framtänderna före. Detta medförde raskt två stifttänder.

I alla fall, en dag på Corfu åkte vi till den fantastiska stranden Myrtiotissa, och tillbringade dagen bland nudister och vattenfall. Just när vi hade det som skönast, kände jag att min ena stifttand vackert följde med när jag tog en tugga på en vattenmelon. Det var bara att slänga sig på hyrmopparna och dra in till stan. Efter många om och men hittade vi en tandläkare, och vi gick in. Först såg vi en medelålders man som satt och filade på ett berg av löständer, förmodligen för att få dem att passa sina ägare bättre. Självklart rökta han under tiden. Sedan kom tandläkaren själv som såg ut som den förste mannens pappa. Behöver jag nämna att även han rökte?

Han satte mig ner i stolen, tog ut tanden med en onödigt nikotingul hand, tog ett djupt bloss på cigaretten och tittade mig i munnen. ”Hmmm”, sade han medan andades ut. Här kan vi prata om passiv rökning. Sedan tog han fram två dammiga glasflaskor och hällde en dutt från varje ner på en lindrigt ren glasskiva. Därefter tog han fram en glasstav, gjorde ren den genom att dra den genom armbågsvecket och började röra runt. När han var nöjd, satte han fast en gigantisk borr, marginellt mindre än en vanlig degkrok, i en remdriven maskin från artonhundrakallt och bad mig gapa stort. Kallsvetten rann friskt efter ryggraden, men vad skulle jag göra? Maskinen startade med ett skramlande, och han fyllde degkroken med gägget han hade blandat till. Med två fingrar lyfte han på överläppen och körde sedan med den andra handen in den roterande degkroken i hålet efter stifttanden. Mina tår krökte sig omedelbart, men jag var stadigt fasthållen i stolen.

Efter vad som verkade vara en evighet tog han äntligen bort borren och bad mig vänta en minut. Han tog då min stifttand och gick bort till mannen som satt och filade löständer. Denne tog tanden, hämtade en av filarna som låg på bordet och filade lite på stiftet. Sedan kom tandläkaren tillbaka och tryckte resolut upp tanden i det nu igenfyllda hålet. Sedan satte han dit sin tumme och höll fast tanden i en minut. Sedan sade han ”Endaxi” och plockade av mig motsvarande 75:-. Sällan har jag haft ett sådant behov av en kall öl som efter den behandlingen. Tanden satt sedan som berget, och min tandläkare fick sig ett gott skratt när jag sedermera berättade om äventyret.

Bluesea

[inkfish]

Bluesea: Jag som har tandläkarskräck förstår inte hur du överlevde

Har tanden suttit sen dess?

[Riitta]

Janne,får rysningar när jag läser din berättelse. Vilken tur du hade som klarade dig utan värre följder.
Vet en kille som satte sig på en trappa på Korfu,lutade sig bakåt,ramlade ner och blev förlamad från midjan.

Riitta

[Bluesea]

Ursprungligen postat av inkfish

Bluesea: Jag som har tandläkarskräck förstår inte hur du överlevde

Har tanden suttit sen dess?

Ja, till saken hör att jag sade till den grekiske tandläkaren att jag inte ville att tanden skulle sitta permanent, utan att min tandläkare i Sverige skulle kunna ta ut den och kolla att det stod rätt till. Men jag kunde tydligen inte göra mig förstådd på Corfu, för han satte fast tandrackarn riktigt ordentligt. Så ordentligt att jag var tvungen att ta ett antal bedövningssprutor I Sverige så att tandis där kunde knacka ut tanden. Det gick till så att han höll ett rör med en tyngd i mot tanden. Sedan lyfte han upp tygnden med ett snöre och släppte den rakt mot tanden. Klong sade det i hela huvudet, och efter ett antal klongar lossnade eländet. Men otroligt nog, hade jag ingen infektion eller något annat. Så det där med hygien är nog ganska överreklamerat, eller också fungerar tobaksrök som ett bakteriedödande undermedel.

Bluesea

[inkfish]

Ursprungligen postat av Bluesea

Så det där med hygien är nog ganska överreklamerat, eller också fungerar tobaksrök som ett bakteriedödande undermedel.

Men hu vilken ryslig historia. Klong

[stenake]

Den här historien inträffade på Chios och jag har berättat den i gamla forumet, försökte länka men den finns inte kvar så här kommer det igen............men den är ju inget mot Jannes murvurpa som verkligen kunde slutat illa.
I alla fall, vi hyrde moppe i Karfas där vi bodde och gav oss ut på vägarna. I en tvär kurva mötte vi en folkabuss.
Tvärnit. Sladd. Vurpa. Det är väl under den sekund som detta hände, då man märker att allt kommer att gå åt helsike, som dom brukar säga att livet paserar revy. Nu kanske inte livet precis passerade revy, utan jag hann nog mera bara att tänka "jäklar också, nu vurpar vi", innan jag tillsammans med hustrun befann mig liggande på vägbanan med diverse skrapsår och ett något tilltufsat ego som mopedförare.
Förutom smärre skrapsår på något knä och någon armbåge hade ändå detta äventyr slutat förhållandevis lyckligt trots frånvaron av hjälm, så vi tyckte att vi kunde fortsätta hemfärden för egen maskin. Något uppskakade av det skedda tyckte jag ändå att moppen började skaka mer än vi själva, vilket visade sig bero på en begynnade punktering, vilken till slut tvingade oss att gå av och gå den sista kilometern hem trots att U då hade ont i ett knä. Efter punkarep åkte vi dagen därpå mot en annan strand som låg på andra sidan Chios stad. Vid den stranden fanns det ingen form av service, bara en stängd taverna, och det fanns dessutom inga andra personer där än vi. U som låg på magen i sanden vände på sig, och fick då benet under sig på något konstigt sätt och skrek till "knät gick ur led". Det var samma knä som hon dagen innan fått en rejäl smäll på vid ovan relaterade mopedvurpa, så det hade förmodligen ett samband.
Nu var alltså goda råd dyra. U kunde inte röras ur fläcken för då gjorde knät jätteont och det fanns ingen hjälp att få inom synhåll. Jag begav mig upp till den stängda tavernan för att leta efter en telefon (det här var före mobiltelefonernas intåg) eller någon person som kunde hjälpa till. Ingetdera fanns dock tillgängligt, så jag sprang tillbaka till U och sa att jag måste ta moppen och åka efter hjälp. Just då rörde hon lite på sig och sa "vänta, jag tror det åkte rätt igen" varpå hon reste sig upp och kunde både stå och gå igen! Det visade sig att hon tagit med sig sina uska kunskaper och helt enkelt vridigt benet rätt själv, och jag som en gång vridit axeln ur led vet hur jävulskt ont det gjorde att få den rättvriden igen.
Sten-Åke

[Brige]

I sept-2003 hade vi en fyraveckors ö-luff. Vi åkte till Naxos, som 3:e ö, där dottern då jobbade över säsongen. Vi bodde i Prokopius och hyrde av ägarna till Café Golden Beach. Vi känner familjen, speciellt döttrarna, sedan flera år tillbaka.
Nåväl; vi skulle fira 5-årsjubileum av vårt giftermål. Maken hade, med "systrarna Lindbergs" hjälp, ordnat en tjusig frukost som han bar upp på bricka. (Finns förevigad på foto).Vi intog denna eminenta frukost på vår balkong och gick sedan ner till stranden. Härligt väder, många dopp och glassade i solen. Då det var dags för någon form av lunch reste jag mej upp från solsängen, gick runt den för att kliva i mina sandaler. Min balans är inte så bra p.g.a. min knäskada. Möjligen klev jag snett eller "vinglade" till för jag kände att jag hade stött emot något. Jag tittade ner på högra vristen/underbenet och upptäckte ett stort sår som, minst sagt, blödde ymnigt. Maken var grönvit i ansiktet och blodet fullkomligt forsade fram Men det gjorde inte så ont direkt men jag insåg snabbt att jag inte kunde fixa det hela själv. Jag konfiskerade snabbt makens badlakan, lindade det runt benet, haltade upp till "vårt" café och bad mor i huset att ringa taxi. Taxin fanns nära, men chauffören ville alls inte ha mej, med detta blodflöde, i sin tjusiga bil Men då blev mamman väldigt arg Det jag kallar "grekiskt kakalorum" utbröt. Mamman hämtade rena linnetrasor och lindade runt, skällde på taxikillen och, iväg kom vi. Hälsocentralen på Naxos kan varmt rekomenderas. Jag hade bara att kliva rakt in på akutrummet där jag blev visad en brits, nedlagd på densamma fast jag VILLE TITTA vad dom gjorde med såret
Först tog kvinnan (säkert sjuksköterska e.dy.) EN flaska, vars unnehåll hon formligen HÄLLDE ut över skadan, sedan greppade hon en ANNAN sort och upprepade samma procedur. Slutligen nyttjade hon en TREDJE sort och försökte då "mjukslabba" på skadan.
Så kom läkarna, just det, dom var TRE till antalet, en ung kvinna, en likaså ung man samt en "äldre" man. Alla tre tittade noga unde den skarpa lampans sken, diskuterade samt bestämde vad som skulle göras. INGEN av dom pratade med mej då. Sedan den äldre hade gått iväg så pratade kvinnan med mej, hon heter Elisabeth och är en pärla. Sprutor togs fram och laddades. Jag frågade om det var bedövning och fick ett jakande svar. Även på min fråga om det skulle behövas sys, fick jag jakande svar.

Sprutorna kände jag inte mycket av, effekten av dom egna endorfinerna satt kanske i Elisabeth och den andre läkaren hade latexhandskar på sej. Dom petade försiktigt runt den öppna skadan och frågade om det kändes. DÅ kom maken in, just som E frågade om det gjorde ont, dessutom hade hon sitt pekfinger mitt inne i det gapande såret. Stackars maken blev åter grönvit i ansiktet. Jag såg den sviktande färgen i hans "nylle" och sade åt honom att läget var under kontroll, att jag blev väl omhändertagen och att det inte var någon fara. Han ombads vänligen att lämna akutrummet.

Skadan blev sydd. Då allt var klart, (det tog låång tid), såg jag att det var ett djupt, V-format sår. Spetsen på detta V var nedre delen av såret. Elisabeth hade sytt 8-10 inre stygn samt 10-12 yttre, så nog var det ett rejält sår alltid. Jag fick även recept på antibiotika för att motverka infektion. Dessutom skulle jag på återbesök två dagar senare och, att BADA var det inte tal om Jaha, efter två da´r var jag där igen. Allt såg bra ut, sårtvättningen kändes rätt rejält, jod svider duktigt ska ni veta. Så sprayade Elisabeth på något som blev som ett vitt pulverskal över det hela. Nytt omslag och order att infinna igen om två dagar.
Jag var där på besök VARANNAN dag de två återstående av veckorna av ö-luffen. Bandaget bort efter fyra dagar, började ta bort vartannat stygn efter tio dagar, resterande utom ett, EN dag före hemfärd och den dagen fick jag börja bada igen. Då var det blåsigt och lite mulet, men gissa om jag badade
Vi blev vänner för livet, Elisabeth och jag. Hon påstod att jag var hennes allra bästa patient någonsin. Jag ställde frågor, fick svar och följde hennes ordinationer noggrant. Hon påstod att greker själva ofta har egna idéer och gör som dom själva tycker i stället för så som läkaren säjer.
Hon gav mej sitt tele nr och ville att jag skulle höra av mej om jag kom till Aten, för då ville hon guida mej.
All behandling var kostnadsfri, då jag var på återbesök var det bara kliva på, om Elisabeth var upptagen på annat håll så ringde dom efter henne. Jag hade alltså en alldeles EGEN läkare. Hon berättade senare att dom hade varit bekymrade för benpipan lyste fram i djupet av skadan och det var därför som hon tvingades sy först på djupet, sedan för att få ihop sårkanterna.
Nu har jag ett präktigt märke nere på benet. Det blev nekros av en del så min känsel är nedsatt på just det området. Men, läkte gjorde det och jag slapp infektion.

Vänd er alltså med förtroende till dessa läkare och låt er inte skrämmas av en "gammaldags" inredning i lokalen.

Och, se upp för utstickande rördelar på solsängar, rör som en gång hade en plast-kopp i änden men där plasten spruckit och fallit bort.

Brige

[xenos]

Det värsta inträffar varje gång jag åker norrut.

Lefteris

[Zanét]

Ursprungligen postat av Erik Stenholm

Det värsta inträffar varje gång jag åker norrut.Lefteris

Det är nog den mest traumatiska upplevelsen för oss sanna ellinomaner och tyvärr är denna värsta tänkbara händelse ständigt återkommande Vi måste vara bra starka som överlever år efter år...

//Zanét