Fina hus och förfallna kåkar

[Monica P]

-Gränder är bevisligen oerhört attraktiva för greklandsbesökarna. Många vackra bilder har vi sett och entusiastiska beskrivningar på vindlande gränder, mer eller mindre vitkalkade eller stenbelagda.

-Här på Kalymnos är det inte så väldigt många såna gränder. Vad vi har, är ett myller av trassliga gatstumpar, mest på östra sidan av stan. Husen och gatorna sträcker sig upp över bergssidorna , stan är som en dalgång som mynnar ut i havet.

-Den tidigaste bebyggelsen var sparsam nere vid hamnen, som man kan se på jättegamla fotografier. Rädslan för ovälkomna besök av korsriddare, pirater, krigshärar var reell, och man byggde en bra bit uppåt landet där man hade god utsikt mot havet.

-"Chorio" finner man på många öar, oftast heter den ursprungliga huvudorten så. Så även på Kalymnos. Dit drog man i ofärdstider.

-När man åker bil eller moped ser man bara trafiken och gatan framför sig. Idag hade jag anledning att fördriva några timmar och tog mig för att promenera i stadsdelarna på östsidan. Här på ön har gatorna sällan namn, man benämner områdena efter kyrkoföramlingen de omger. Jag gick i Evangelistria, Papadi, Agios Mammas...

-Upptäckte för mig helt nya områden. Trasslade in mig där gatstumparna tog slut. Gick i trappor och mellan hus där buskagen växt ihop. Såg urusla hus vägg i vägg med nymålade, påkostade. Fick fråga mig fram på en del ställen.

- Stan är inte stor, men bebyggelsen är tät även om numera många hus står tomma. Kanske ägaren jobbar på cementbruket i Darwin eller målar viadukter i Ohaio. Kanske han rent av dyker efter svamp i Tarpon Springs.

-Så kunde jag hämta min nyservade moppe och susa iväg på kända vägar.

[Masse]

Monica!

Jag blir så stum av beundran av att läsa det du skriver. Av din förmåga att ta på dig våra "turistglasögon" och kombinera det med din erfarenhet av alla dina år på Kalymnos och skapa en så fin mix av reflexioner som både vi turister och ni bofasta kan göra.

Du är en mästare på att på ett finstämt sätt ta oss i handen och vandra omkring i det land som blivit ditt och visa oss sådant som vi så gärna vill uppleva men som är så svårt för oss att fånga vid våra korta besök.

Tack!

Masse

[Kalimera]

När jag bodde på Villa Melina första gången 2004 gick jag ofta i de gränderna du skriver om. Det var ett helt annat Pothia än nere i centrum. I vissa gränder var det som att kliva rakt in i folks vardagsrum, folk satt på sina gårdar och drack kaffe, grillade, pratade - och höns och getter sprang mellan husen. Jag gillade verkligen det.

Men jag har inte förmågan att beskriva det på samma fantastiska sätt som du gör. Tack Monica!

[sjöborren]

Tack Monica! Det är alltid lika roligt att läsa dina små berättelser/reflektioner från Kalymnos. Och någon gång hoppas jag kunna besöka ön.

[Ylva A]

Det är väl så, att turisterna vanligtvis inte bryr sig om att vandra i gränderna och att vi boende behöver någon anledning t.ex. moped eller-bilreparation, för att ge oss in i de områden, där vi vanligtvis inte besöker? Ett besök av vänner från Sverige får oss också att utöka reviren.
Nu känner jag att jag måste ta mig in i Ierapetras gamla stadsdel igen!
/ Jannis