I skuggan av ett benjaminfikus

[sjöborren]

Juni -26.

Solguden är på strålande humör när vi går för att äta lunch. Tillsammans med vännen Anki slår vi oss ner vid ett av borden under det stora trädet som omfamnar tavernan och skänker behaglig skugga: termometern visar på 28 grader. Jag kikar ut över havet där solkatter leker, och ner mot hamnen där segelbåtar ligger på rad.
Just som vi beställt varsin toast dyker åtta greker upp: två män och sex kvinnor som snabbt möblerar om - två bord blir ett.
Deras kläder skvallrar att dom kommit direkt från stranden. En av männen sätter sig en bit från bordet och med kniv börjar öppna små snäckor som han har i en plastmugg med vatten.
Det dröjer inte länge förrän det står meze öl ouzo och tsiporo på bordet.
När mannen med snäckorna satt sig vid bordet pressar han citron över “köttet” från snäckorna och bjuder sen runt fatet.
Efter en stund ser jag hur en av kvinnorna tänder en cigarill samtidigt som en annan kvinna suger på en e-cigarett. Förvånat ser jag hur en tredje kvinna stoppar en stor cigarr i munnen och låter den sen hänga i ena mungipan - utan att tända den. Det visar sig sen inte vara någon cigarr.
-Det är ett rör som är öppen i båda ändar, säger min man efter att ha gått förbi bordet? 😳
Det är både fascinerande och underhållande att se greker äta. Nya fat och flaskor ställs fram - skulle behövt ett tredje bord. Det klingar i glasen, man pratar med VERSALER och med händer, samtidigt som fat och flaskor skickas runt.
Vi sitter på första parkett och kan inte låta bli att beställa en flaska retsina. När vi sen anar att den grekiska lunchen börja närma sig slutet kommer ytterligare ett fat, nu med bjud-kakor. Av erfarenhet vet jag att greker äter mycket och länge. Hur länge de här gänget åt vet jag inte. Däremot vet jag att vår lunch tog närmare tre timmar - inklusive flaskan med retsina.

En fiskare här på ön berättar senare att de små snäckorna är skålsnäckor och heter Petalides på grekiska, och att dom suger sig fast vid stenar och klippor i vattenbrynet. Äts gärna som meze: råa med lite pressad citron tillsammans med ett glas ouzo.

[Fältjäntan]

Vilken härlig skildring av en långlunch i Grekland. Har också många gånger imponerats av grekernas vanor att dela en måltid tillsammans. Något jag kan sakna i Sverige.
Tack för att du skriver så att man nästan känner att man är med.
Kerstin, som väntar på fler rapporter från fina Tilos

[Kalimera]

Ursprungligen postat av sjöborren

En fiskare här på ön berättar senare att de små snäckorna är skålsnäckor och heter Petalides på grekiska, och att dom suger sig fast vid stenar och klippor i vattenbrynet. Äts gärna som meze: råa med lite pressad citron tillsammans med ett glas ouzo.

Såna snäckor har jag blivit tvångsmatad med.

Läs hur det gick till här.

[Ylva A]

Heja på Sjöborren och tack för att du så naturligt berättar om vad du ser och upplever. Fler historier vill vi ha.
/ Jannis

[Getpinglan]

Ursprungligen postat av sjöborren

Juni -26.
Det är både fascinerande och underhållande att se greker äta. Nya fat och flaskor ställs fram - skulle behövt ett tredje bord. Det klingar i glasen, man pratar med VERSALER och med händer, samtidigt som fat och flaskor skickas runt.
Vi sitter på första parkett och kan inte låta bli att beställa en flaska retsina. När vi sen anar att den grekiska lunchen börja närma sig slutet kommer ytterligare ett fat, nu med bjud-kakor. Av erfarenhet vet jag att greker äter mycket och länge. Hur länge de här gänget åt vet jag inte. Däremot vet jag att vår lunch tog närmare tre timmar - inklusive flaskan.

Verkligen! Vilket skådespel. Tack för reflektionen, jag önskar jag vore .... Trevligt att ni kunde klämma i med retsina och känna er lite som greker ni med.
/🐐🛎️