|
|
#1
2006-07-08, 21:37
|
||||
|
||||
Sv: Kapris
Citat:
|
|
#2
2006-07-08, 21:38
|
|||
|
|||
|
Sv: Kapris
Dvs om katterna låter bli plantorna... Jag har hyfsat "gröna fingrar" men några katter har tidigare lyckats "mörda" alla mina växter... Men mina två busar idag kommer att stifta en närmare bekantskap med vattensprutan om de inte låter bli min grekväxter...
  Ett litet tips! På Mykonos där vi bodde hade alla blomkrukor samt planteringar fullt med grillspetspinnar nedstuckna i jorden, och enda anledningen som vi kom på var att hålla katterna borta  Nu blir det nog att börja testa hur jag ska göra med mina godingar  Eva-Lena
|
|
#5
2006-07-09, 08:14
|
||||
|
||||
|
Sv: Kapris
Se mitt svar (nr. 20) i den här tråden! Min dotter hade inga krukväxter alls efter att hon fått två glada kattungar, men efter tipset med stenarna, så grönskade hela lägenheten igen.
 Katterna höll sig stort sett ifrån alla krukväxterna. Men för att återgå till ämnet, så var tråden till kapris.nu verkligen härlig. Tror jag gör som Peter, lägger till den som favorit. Receptet med läckra rödbetor och kapris.... mums, låter lockande! Senast redigerad av Marianne den 2006-07-09 klockan 08:16.
|
|
#7
2006-07-09, 16:44
|
|||
|
|||
|
Sv: Kapris
Att skydda jorden i krukan är nog inga större problem. Och det har jag inte haft problem med tidigare. Men min förre röd-vite gangster kom på att det gick att slå ner blad från växterna för att leka med. Och det var bl a en sk Mockaväxt från Madagaskar som är (var) rätt unik. Numera finns den (tyvärr
 ) att köpa på olika ställen men just den plantan kom från ett skott taget på 70-talet från växthuset Paletten i Malmö. Som väl är finns det fortfarande skott i vänkretsen från samma ursprungsplanta, så jag ska göra ett nytt försök igen. Jag ska inte säga vad jag ska göra med den nye lille röd-vite krabaten om han inte låter bli växterna, men med tanke på att han har rivit sönder tapeterna på 7 (SJU!!!!) olika ställen i vardagsrummet, sovrummet och köket så är han rätt billig kan jag säga...  Han har en himla tur att han är så charmig, rolig och mysig mellan busstrecken...Senast för några timmar sedan så hörde jag ett konstigt ljud på andra sidan väggen... Rusade sålunda in i sovrummet och såg busen stå på bakbenen och vässa klorna på tapeten... För att sedan gömma sig under sängen innan jag fick tag på honom. Hans kompis satt oskyldigt en bit därifrån och tittade på och såg ut att säga: Tsss, tsss, tsss, nu kommer du att få problem.... Och för att föregå tipset så har de redan flera olika klöspelare.... Men det är tydligen roligare att hjälpa husse riva ner tapeten.... Nu är inte detta hela världen eftersom hela lägenheten ska revoveras. Banken bara log brett och lämnade över en hel hög med pengar, men jag måste få honom att sluta med "väggklöset" på något sätt... Och vad detta har att göra med Kapris har jag ingen aaaaaning om... Fast spela roll. Den här kattbiten blev ju flyttad. Peter
|
|
#8
2006-07-09, 19:22
|
||||
|
||||
|
Sv: Katter och krukväxter/delad tråd
Peter! Jag tycker du ska lyssna på "eldo" o testa vattensprutan. Fast jag brukar försvara vår katt när sambon skäller på henne; "Hon bor ju oxå här"! Nu är jag fullt medveten om att katter kan förstöra, så lite får man lov att hålla efter dom. Lycka till!
Moster
|
|
#9
2006-07-09, 20:26
|
||||
|
||||
|
Sv: Kapris
Citat:
De ger sig och blir enbart både frustrerade och förnärmade över att något från just ingenstans blöter ner dem. Efter några behandlingar ger de i de flesta fall upp och associerar blomsterkrukor med vattensprut //Zanét  f d kattägare
|
|
#10
2006-07-10, 16:29
|
|||
|
|||
|
Sv: Kapris
Tja, jag vet var du bor och du kan få låna min Ossie några veckor…
Du och Zizzis har kanske för lite att göra och ska fortsätta renovera huset? Ossie hjälper säkert gärna till med att riva ner saker åt er… Han är väldigt duktig på det kan jag intyga. Han levererades till mig en vacker höstdag för snart två år sedan. Han hade dock icke ett brännvinskrus i en svångrem kring halsen… Jag köpte honom från KKS, en förening som tar hand om katter och han kördes ner från Kristianstad. De påstod att han nog var ca 1,5 år men vid första vet-besöket så skrattade man och sade att han inte ens var året gammal… Han var väldigt avvaktande och tillbakadragen de första dagarna, naturligtvis, men sov i sängen och vi ”höll tass” och gosade. Mys, mys tyckte jag och klappade mig själv på axeln för att jag hade hittat en sådan mysig och lugn Pische… Trodde jag ja… Efter några dagar så började han visa sitt rätta jag. Han har inte öron, han har horn… Det fanns ingen ände på hur mycket sattyg den lille faan kunde ställa till med… Jag jagade honom fram och tillbaka i lägenheten och investerade snabbt i en vattenspruta. För jag tänkte som du att han borde ju lära sig med hjälp av den. De förra katterna hade ju stor respekt för ”uppfostraren” som jag kallar den…. Det hela slutade i ett totalt och synnerligen nesligt nederlag för undertecknad när kattskrället sitter dyngsur på golvet och tittar tillbaka med en blick som säger: Du Putte. Jag har blivit utslängd och påkörd. Min svans har varit bruten på tre ställen och mitt bäcken ser ut som ett dåligt lagt pussel. Jag kan knappt inte vika in ena bakbenet och i någon av smällarna blev jag av med hälften av mina tänder. Jag har levt ute så jag vet vad både kyla, sol, åska och regn är. Och du tror att du kan skrämma mig med din lilla vattenspruta? SUCK! Och ridå… Han gillar den inte men för honom så är det bara någon form av regn som kommer inomhus och påverkar inte hans agerande på minsta sätt…. Han har så otroligt starkt psyke och en vilja av stål. Annars hade han inte överlevt allt han gått igenom. Lite senare köpte jag en kompis till honom från KKS också och då lugnade han ner sig lite. (Oftast, men inte alltid, så är det bättre att ha två, eller flera, katter tillsammans.) De stimulerar och hjälper varandra. Så de busar, rusar och brottas och just då så har han ju inte tillfälle att ställa till andra problem…  Men de brottas ju inte alltid… Och trots att Vincent, den nye katten, är en av de största och mest muskulösa katter jag sett, tom veterinären reagerade vid senaste vaccinationen, så dominerar den lille röd-vite Ossie… Trots att han är yngre och väger väl drygt hälften av vad Vincent väger! Han har totalkommando på både Vincent och mig. Om jag ska ha en titel i telefonkatalogen någon gång så får det bli ”kattbetjänt”… Det blir ju så att man pratar mycket med sina husdjur. Och man säger att Husse ska osv… Fast det gick lite för långt härom kvällen när jag hörde mig själv säga: Jadå, pappa ska lägga upp mat… Pappa???? VA???? Var kom det ifrån?  Och för att ingen ska missförstå det jag skrivit så vill jag säga att VE den som skulle våga försöka göra mina katter något ont. Det enda sättet är över min döda kropp… Mina två pojkar ska det bästa liv som finns och de är så bortskämda så det är larvigt.... Allt annat är otänkbart. Så får jag väl tapetsera om lite då och då… DÅ! Alla djurs välbefinnande ligger mig varmt om hjärtat och det gör att det ibland är lite svårt när man är i Grekland. Men det har diskuterats tidigare och behöver inte tas upp här igen Den som känner för att hjälpa KKS på något sätt kan gå in här: http://www.kks.nu/. Peter
|
|
#11
2006-07-10, 20:21
|
||||
|
||||
|
Sv: Katter och krukväxter/delad tråd
Vad charmigt att höra dig berätta om dina katter. Jag lovar dig att även papegojor kan strimla tapeter och kära böcker. Min gamla mamma som blivit papegojvakt på heltid, till först min dotters och min gamla papegoja Agapi som nu tyvärr inte finns bland oss längre och sen till Alios som kom när hon inte längre hade någon familj som tog hand om henne, har inte många hela tapeter kvar i lägenheten. Pappersstrimmlandet blir visserligen mindre när gojan blir äldre men en gammal tummad bok är svår att motstå.
Eva
|
|
#12
2006-07-11, 11:12
|
||||
|
||||
|
Sv: Kapris
Citat:
Kattbetjänt var ett bra uttryck och förklarar precis hur det är att ha katt i huset. Min gamla Smulan gick tyvärr till de sälla jaktmarkerna för många år sedan men jag minns henne som om det vore igår. Hon låg alltid i fotändan vilket tvingde mig att ligga snett i sängen - Än idag ligger jag snett i sängen till stort förtret för sambon och jag skyller alltid på Smulan när det kommer på tal Hon var en "problem"-katt och en av de absolut envisaste och räddaste katterna jag någonsin haft under mitt kattliv. Hon hade den egenskapen att alltid kissa i sin låda, men bajsade oftast precis utanför lådan vilket givetvis gav upphov till många och men inget bet på henne. Det enda i andra sammanhang som hon reagerade på var blomstersprutan, men att plocka av henne olaterna med sina toalettbestyr gick aldrig. Däremot kunde man ha bollspel med henne, jag kastade bollen, hon rusade efter, tog den och apporterade snällt tillbaka den till mig En sak var hon fullständigt tokig i och det var kattmynta (nepeta). Brukade ha någon leksak preparerad med mynta och hon blev fullständigt salig. Detta är kanske ett tips till dig för att lugna ner den gule. Köp en planta med nepeta och låt den växa till sig. När den är stor nog klipper du ner den och låter torka. Därefter kan du lägga in myntan i en gammal strumpa tillsammans med lite papper och knyt till. Du får en garanterat superleksak och han kommer att glömma både tapeter och blommor för ett tag  I trädgården har jag stora nepeta och det är ofta som grannkatterna kommer och fullständigt vräker sig över plantorna. Det blir ett farligt rullande och krumbuktande och det är ett sant nöje att vara åskådare till skådespelet Jag kan ju alltid skicka dig några stjälkar med snigelposten  //Zanét
|
|
#13
2006-07-11, 11:25
|
||||
|
||||
|
Sv: Kapris
Citat:
Alltså, jag vill fråga er som tycker att vattenspruta funkar: Är ni vakna och hemma jämt? Mina katter rusar undan bara jag skakar lite varnande på flaskan. Men det är ju när jag är vaken och hemma. Om jag sover eller är på jobbet har de gott om tid på sig att nöta in det förbjudna beteendet Zanet, din kattmynta: jag har låtit mina katter få det EN gång och de blev helknäppa. Fick parketten bonad samtidigt, de ålade sig som två... tja... Fast annars ger jag faktiskt inte kattmynta, katter kan bli som beroende av "ruset" och hela tiden vilja ha starkare dos. Så skojigt ska vi inte ha det här 
|
|
#14
2006-07-11, 11:36
|
||||
|
||||
|
Sv: Kapris
Citat:
Däremot, i Peters fall, kan han ju prova i liiiten dos för att se om kattskrället lugnar ner sig eller blir som en kärlekskrank furie Om den skulle bli lugnare kan det ju vara bra att ta till ibland, t ex mellan tapetseringarna Blomsterspruta är bra att ta till NÄR man är vaken och hemma, i övrigt får man som kattbejänt allt ta det med jämnmod innan man öppnar ögonen eller dörren //Zanét
|
|
#15
2006-07-12, 17:38
|
|||
|
|||
|
Sv: Kapris
Citat:
Gula faran ha ha, Gula terroristen stämmer bättre... Tack för tipset men jag har redan kattmynta hemma. Dels i tablettform som muta eller belöning, dels flytande som jag häller på klöspelarna för få honom att klösa där i stället. Ossie älskar kattmynta och ålar sig och ska kela så det står härliga till när han får det. Och när jag häller det på pelarna ser det ut som om han försöker ofreda dem, trots att han saknar ett par väsentliga saker för att klara av det... Vincent bryr sig inte ett dugg om vare sig tabletterna eller det flytande. Han blir inte alls påverkad! Märkligt.  Men du som bor i hus borde kanske titta på KKS. De har allt från riktigt unga katter till vuxna, som söker nya kärleksfulla hem. Vissa som Ossie och Vincent bör vistas enbart inomhus, men det finns också många där det krävs att katten ska ha tillgång till utemiljö. Titta du! Det är svårt att inte smälta... Peter
|
|
#16
2006-07-13, 23:42
|
||||
|
||||
|
Sv: Kapris
Citat:
Inte lätt att ha husdjur när man som vi åker iväg under längre perioder samtidigt som mannen ifråga är allergisk av sig. Vi får nöja oss med grannkatterna som gärna hälsar på både i trädgården och i uterummet Tack för tipset i alla fall //Zanét
|
|
#17
2006-07-14, 14:58
|
|||
|
|||
|
Sv: Kapris
Citat:
Citat:
Jag förutsätter att ni skämmer bort dem ordentligt Peter
|
 |
|
|
Linjär visning
