Känslan som kom tillbaks

[Netwolf]

Jag fick mig en oplanerad dag hemma idag, då dottern var snorig och hostig. Dock visade det sig att hon var bättre än jag trott och inte behövde speciellt mycket passning. Dagen visade sig bli en riktig fin dag. Vid lunchtid så strålade solen, vindstilla och 15 plusgrader! Öppnade alla dörrar och ljuset och värmen flödade. Plockade fram lite stolar och dynor och satte mig på altanen. Det var så vamt att man kunde sitta i kortärmat.
Herregud, vad värmen var efterlängtad. Satte på en CD med grekisk musik och satte mig i solen igen. Blundade, solen värmde min vinterfrusna kropp, musiken strömmade ut till mina öron och jag bara njöt. För nu var den här igen - känslan. Den som man längtar efter. Greklandskänslan. Jag föreställde mig att jag satt vid en taverna på Agia Anna på Naxos, lyssnades på Mikis Theodrakis. Ett sorl i bakgrunden från andra gäster och banne mig om jag inte hörde vågorna som slog mot stranden? Framför mig å bordet står en väl kyld halvliters Amstel. Redo för att avnjutas och svalka min strupe.
Jag ville inte öppna ögonen och för en stund visste jag inte riktigt var jag befann mig. En lätt bris svalkade min kind och jag öppnade ögonen och kom sakta, sakta tillbaka till verkligheten. Värmen var kvar och musiken hördes än och livet kändes bara helt perfekt. Satt säkert där i en timme och bara fanns, ömsom blundandes och hamnade då åter i Grekland.
Nu är det bara några månader kvar, sen är man där igen. Imorgon går man till kontoret med lite lättare steg.

Netwolf – Nu med nyladdade batterier!