Kerkyra -78

[UlfWiman]

Korfu 1978
Kérkira är en ö i Ionian Sea, den nordligaste av de Joniska öarna utanför Greklands och Albaniens kust. Ön är ca 6 mil lång och 3 mil bred på det bredaste stället, totalt yta är ca 580 km². Huvudstaden heter även den Korfu. På ön odlas oliver, fikon och citrusfrukter. På västkusten finns det en massa fina stränder.
Vår resa i augusti gick till hotell Dazzia Beach i dazziabukten. Ett litet familjehotell målat i rosa färg. Vid hotellet finns det en lång solbrygga vid havet. Vi hade bokat halfboard det vill säga halvpension. Suveränt god mat i restaurangen, endast en rätt till lunch och tre på kvällen. Alla i familjen fick hjälpa till. Pojken som serverade på dagen var bara elva år, men kypare ut i fingerspetsarna. Vi ägnade dagarna åt bad och sol. Jag ägnade mig mest åt dykning. Vi lånade hotellets trampbåt och for ut i bukten. Som djupast var det knappt sju meter så det var fridykning som gällde. Jag samlade på snäckor i två veckors tid. Finare och finare, större och större. Karin höll på att bli tokig på mina snäckor och lite vackra stenar. Det slutade med att 25 snäckor fick följa med hem.
Vi var på utflykt på egen hand till Paleokastritsa på andra sidan. Där fick vi se en bläckfisk sittande på en sten i vattenbrynet. Den hade en bula på huvudet så det såg ut som om den hade en hatt. Nu var det augusti så vattnet var äckligt varmt mellan 26 och 28 grader. Jag hade badtempen med mig så jag kollade. Det var nästan för varmt för att bada. Aldrig semester i Grekland under augusti igen. Det får bli april och juni i stället.
På kvällarna gick vi till en italiensk bar efter stranden och dansade hela kvällarna. Wiman var ung på den tiden och orkade en hel del. Vi råkade även ut för en jordbävning under tiden vi var där. Det var läskigt när hela hotellet gungade. Till den första helgen kom det en motorcykelartist som körde runt, runt i en jättecylinder. Det jobbigaste var att de höll på till klockan tolv på kvällen. Vår balkong låg precis ovanför så vi kunde kika lite ibland. Grekerna betalade gärna 30:- kronor för att titta på.
Stan har en speciell charm och den engelska påverkan märks mycket tydligt. Cricket spelas i parken och byggnaderna har typiska pelargångar. Gamla stan var mysig att promenera runt i och inkastarna lyste med sin frånvaro. Något som var kul på plats. Min kompis Giorgos som jag jobbade ihop med hade en kompis som ägde en bar en liten bit från hotellet. Där parkerade vi ganska ofta på kvällspromenaden efter maten. Sen var det dags för att gå och dansa.
En eftermiddag var det så dags att fara på grekisk afton. Vi for iväg upp till en alldeles nybyggd mini stad någonstans mitt på ön. Där var det underhållning och tallrikskastande samt mycket god middag. Det var lite fusk med tallrikarna då de inte ens var glaserade. Rent turistjippo med andra ord. Men kul hade vi i alla fall. Det hela slutade vid tolvsnåret på natten. Trötta och lagom påstrukna hittade vi rätt buss för återfärden. Redan nu hade man blivit grekifierad.
En otäck olycka inträffade på eftermiddagen en dag. En Parashooter som varit ute och åkt efter en båt kommer in mot stranden för att landa.
De släpper linan från båten och allt verkade frid och fröjd. Då kommer det en kastvind och lyfter upp fallskärmen högt i luften och sedan seglar den in mot serveringarna. Mannen som flyger skriker och landar sedan på ett högt staket med spetsiga pinnar på toppen. Som han skrek när han hade landat. Efter en stund kommer ambulansen och de lyckas få ner karln. Det blev inget mera flygande den dan för polisen kom och det var ett himla liv. Det jag fattade av diskussionen var att de saknade tillstånd för flygning på just den här stranden. Som grädde på moset åkte jag på en konstig ögoninfektion sista två dagarna så resan slutade med akuten på SöS i Stockholm. Infektionen fick jag behålla i 10 dagar.
Detta är det jag kommer ihåg från 1978. Jag hade inte börjat med anteckningar på den tiden.


Uffe