Nyhetsmättnad

[Monica P]

Livet rullar på här i marginalen av europakartan. Nyhetssändningarna i TV från huvudstaden och resten av världen är förfärliga och oändliga, åsikter bryts mot varandra, de värsta möjliga katastrofer väntar oss (nån gång) .

Vädret växlar så snabbt att man inte kan tro det. Dagen igår var helt grå med riktiga skyfall som ömse kom från väster, ömse från öster. Sent på eftermiddagen syntes solen genom molnen, som en fullmåne ungefär, i tio minuter innan den dök ner bakom berget bortom Vlychadiaviken.- Och så idag! Strålande sol, nytvättad stad, renspolade gator, vita molntussar på en ljusblå himmel...

Så där kan jag känna det när det gäller känslomässiga stämningar också. Vissa dar, eller perioder, händer det bara ledsamma saker. Ett urval:
-Den ålderstigne grannen körde omkull och låg medvetslös i två veckor på intensiven innan han slutligen dog.
-Bilen behövde verkstadsjobb. allt klarar inte min gubbe själv.
-Tandläkarräkningen blev större ämn jag väntat mig.
-Den sjuka kattungen bara försvann.
-Bankomatkortet funkade plötsligt inte.

Och så det trevliga, som lyser upp tillvaron:
-Yngste sonen kommer och ska stanna tre veckor.
-Två släktingar har återhämtat sig från sjukdom.
-Regnet har gjort storverk för växtligheten, blommor överallt.
-Bergssluttningen fylls av små lamm, deras baby-bä-bä ljuder överallt.
-Vi är bjudna på ännu ett bröllop inom kort.

Det är väl det som håller oss igång, arma människor, de bra och dåliga perioderna avlöser varandra. Inte en tråkig sekund...

Dock! TV:n får stå där och bråka bäst den vill, jag har fått nog. Den samlade tyngden av världens elände koncentrerat på detta vis, nej tack.
Det får räcka med vårt eget perspektiv.