Knasigt värre

[Hasse]

Det råder kanske ingen tvekan att vi har haft en fantastisk resa till Patmos och Samos nyligen ? Jag har skrivit lite smått om några detaljer och det har tagit sin tid att komma in i svensk vardag ordentligt efter hemkomsten för en dryg vecka sedan. Jag har stora mängder foton att sitta och gotta mig åt, dessutom har sista semesterveckan hemma varit ett enda stort leende rent allmänt.

Men all bra tid tar ju slut och arbetet började idag. I går satt jag och delade med mig av lite bilder till några vi blev bekanta med på resan, och även lite övriga bekanta. Då började det kännas knasigt, rent deprimerande att nu ta sig an den riktiga vardagen. Men jag inser ändå att en resa, hur bra den än är, "bara" är en bra tid där tiden är räknad. Vi kan inte ligga i solstolar varje dag, inte sitta timtals på trevliga barer med kalla öl eller helt enkelt ha dagarna till att "leva" och göra av med pengar. Det är nu tiden börjar som lägger grunden till att vi ska ha råd med en resa 2010 också.

Tittade mer på mina bilder idag och blev smått deprimerad igen, kan inte förstå vad som händer. Jag vet inte om vi tagit i för lite som kallar resan för fantastisk, det var kanske ännu bättre? Är det så här det känns när man verkligen lyckas att få de två veckorna till att bli årets absoluta höjdare ??


Hasse