Hamnars dragningskraft

[Monica P]

Jag är säkert inte ensam om att älska hamnar. En psykolog skulle kunna mumla i veckovis om orsakerna...
...
och jag älskar hamnar. Här på Kalymnos har vi ju en osedvanligt stor hamn, dessutom, öns hjärta, infart, utfart, trygghet, nödvändighet.

Det är alla dessa fiskebåtar. Somliga nymålade, kärleksfullt välskötta , andra skröpliga och illa medfarna. En del små , lagom för en gubbe med lina och krok. Andra enorma, avsedda för havsfiske och månaders vistelse långt hemifrån. De har namn som Agios Nikolaos eller Panormitis eller Katerina. De stora båtarna är bredbukade och fullastade med föremål som jag bara kan gissa vad de ska användas till.

Jag promenerar så ofta jag kan längs de olika kajerna och tittar på båtar och fiskare. Kalymnos har den största fiskebåtsflottan i Grekland, kanske i Medelhavet. Nån dag ska jag räkna alla båtarna.

Det är alla fritidsbåtar: Gummibåtar i alla storlekar, segelbåtar (oftast utländska), turistturbåtar som på sommaren går dagsturer härikring, men nu på vintern ligger i hamn eller på varvet för översyn.

Det är kustbevakningens gråmålade snabbgående stora och små. I dagarna har de fullt upp med att beskydda fiskebåtarna från turkiska konkurrenter kring ön Imia där fisken Tsipoura går till. Det har hettat till några gånger här, man beskyller turkarna för att sabotera nät och bära sig aggressivt åt.
Det finns väl ingen möjlighet att markera gränsen helt tillförlitligt. Dom borde kunna komma överens om att fiska varannan dag eller nåt...

Annat som hamnpolisen gör: räddar flyktingar som vippas i havet av turkiska samvetslösa smugglare.

Så har vi de snabba båtarna som åker till Mastichari och hämtar folk. Kalymnos Star ska få en tvilling och Kalymnos Dolphin är såld till Hydra och har blivit omdöpt till Freedom. Det är fraktbåtar och pråmar med lyftkranar, olika arbetsbåtar.

Så är det linjebåtarna. Vi gillar Diagoras, stor och fin, den går till Rodos och Pireus och är populär hos Kalymnosborna, snabb och trygg. Det har varit sån turbulens i den här branchen senaste åren.

En kväll i hamnen när Diagoras kommer: Folk samlas i god tid, man gillar att se båten komma in. Ankaret fälls med ett rasslande, majestätiskt vänder den baken till, de små bollarna med lina slängs ut, grabbar rusar och tar emot och drar upp de tunga linorna som förankrar båten vid stålpollarna, bryggan fälls ner och alla rusar av och på, folk ropar och kramas och hejar, det är bråttom ...bilar körs av , lastbilar och hamntruckar lastar av och på, det är intensivt...så i ett svep dras bryggan upp och Diagoras sveper ut i mörkret igen...

Och så är det Nisse, Nisos Kalymnos.

Hamnen betyder oerhört mycket för oss här på ön.