Häromdagen såg jag ett inslag på finska tv:n med den finlänländske läkaren Antti Heikkilä där han intervjuvades om solens betydelse och solskyddskrämer. Denna Heikkilä är Finlands Annika Dahlqvist och rekommenderar liknande LCHF-mat osv. Det var väldigt intressant för har själv funderat ganska mycket de senaste åren på det här med att solen på något sätt har blivit till en stor bov som bör undvikas på alla sätt. Och ändå är solen vår viktigaste D-vitaminkälla. Alltså tycker Antti Heikkilä att det är det helt ok att vistas i solen också mitt på dagen då solen är som starkast. Helt klart varnar han att man måste ta det försiktigt i början och att det inte är hälsosamt att bränna sig och allt det där. Men han hade en mycket negativ attityd till solskyddskrämer och ansåg att det är just dessa krämer som är orsak till ökade fall av hudcancer (eller i varje fall menade han att det var mycket möjligt). Vad som är sant vet man ju inte, men det tål ju att tänka på. Det är bättre att skydda sig med skugga och kläder. Att ligga och grilla sig på stranden håller jag personligen inte på med, men man vistas ju i solen (jag tänker nu på Greklands starka sol) i alla fall så nu har jag köpt en "ekologiskt" solskyddskräm att ha med på resan för de stunder när man har på känn att nu kanske man behöver lite skydd och kan inte hitta nån skugga eller inte har lämplig klädnad som man kan sätta på sig. Men vad tycker ni andra? Någon som aldrig använder solskyddskräm och ändå klarat sig bra? Någon annan än min man som tycker att solskyddskräm är "trams som kvinnfolk håller på med"?
/Anne