Vattna och tänka

[Monica P]

Det är en sysselsättning som går bra ihop.

Som det har regnat denna vinter blir man förvånad att det redan krävs vattning. Det säger mycket om kvalitén på jorden runt huset ...

Det är dock en ganska trevlig sysselsättning att vattna. Till alla blomkrukor använder jag kanna med vatten från cisternen, ibland med lite näring i. Till träd och buskar duger vattenledningsvattnet än så länge, senare på sommaren när grundvattnet minskar blir det också saltare. Då fixar vi igång pumpen från cisternerna, den som tappar orken över vintern.

Jag har sällskap av ett antal spralliga katter som far åt alla håll när jag råkar fara över dem med vattenslangen.

Man kan tänka så bra när man hålls där i trädgården. Alla möjliga funderingar ramlar runt i huvudet utan ordning. Nya och gamla problem kan skärskådas. Tankar på släkt och vänner blandas med minneslistor på sånt som ska göras ( och som genast glöms ).

Fikonbuskarna kan snart kallas träd, med jätteblad. Granatäppleträden som vi planterade ser ut att ta sig bra. Vinrankorna töjer på sig för var dag. Pelargonerna, mina trogna vänner, breder ut sig och blommar för fullt.
Det är en tid av tillväxt och optimism i trädgårdar och utmarker.

Snart kommer hettan som ingen vattning kan råda över, och bara de härdigaste växterna behåller sin grönska. De som har rotsystem som går djupt , de som utvecklats för just detta klimat, de klarar sig. Alternativt går de i sommarvila och avvaktar nästa säsong.

Och mina tankar gör några vändor till.