Funderingar om bloggskrivande

[Monica P]

Detta fenomen, bloggar, har fått en otrolig utbredning! Jag läser en del , många är intressanta, andra är mig likgiltiga. Det är rätt roligt, faktiskt, att tänka sig ett världsomspännande nät av berättelser , en mängd människor som sitter där och skriver, det är teknikens triumf, i mina ögon - jag vet hur livet är för svenska X i Kuala Lumpur, för norska Y i Singapore, för engelska Z i Stockholm...
Man läser en blogg och får tips på andra, en oändlig kedja faktiskt.

Jag undrar om det är en trend, om det kommer att bli fler eller färre som skriver, om man tröttnar på att sitta och ropa ut i världsrymden, om det bara fyller en funktion för en själv om sanningen ska fram...i stället för att skriva den där boken man kanske gått och grunnat på...

Jag undrar också om vi som skriver och har tid att läsa andras skriverier har för lite att göra eller för få som vill höra oss prata eller om vi saknar självkritik, kanske, eller om vi är så där intressanta som vi i hemlighet tror oss vara...

Försvar 1: ingen behöver göra sig besvär med att läsa.
Försvar 2: det ger en känsla av att man känner en massa folk som man aldrig skulle haft en chans att träffa i verkligheten.
Försvar 3: en massa kunskap förmedlas verkligen.

Det är förstås synd att detta medium först nu kommit ! Tänk om Columbus hade kunnat blogga, eller min morbror Olle som for till Kanada, eller tusentals andra personer vars liv var tråkigt eller spännande eller tragiskt eller underbart...

Som alternativ att samtala med vänner får det duga. En skön kväll på vår veranda med några vänner och lite gott att äta och dricka vore inte heller så dumt. Sommaren kommer...