Stor tomhet...

[Monica P]

...lämnar han efter sig, min svåger som dog förra veckan efter en ganska kort sjukdomsperiod.

Eftersom några har frågat mig om hur begravningar går till i Grekland, kan jag berätta om just denna, säkert är det annorlunda på andra håll.

Begravningar är ju sorgliga och för många människor väldigt jobbiga, men i alla kulturer har man ritualer för avskedstagande. De kan väl ses som en början till nyorientering för de efterlevande. Men- det känns inte så just den dagen!

I Grekland sker begravningarna efter bara ett fåtal dagar, enligt traditionen.-Om släkt och vänner bor långt borta eller av andra skäl inte kan närvara, blir det tillfällen att vara med på olika minnessammankomster- "mnimosynon", i folkmun "kollivo", som upprepas efter vissa månader/år.

En begravningsbyrå sköter själva omhändertagandet av den avlidne. Det är vanligt med öppen kista, men det är familjen som bestämmer. I den kyrka där begravningen ska ske samlas man i tysthet omkring kistan, medförande blommor om man vill.

Ritualen är lång och i mina ögon mycket vacker, med psalmsångare och präster i växelverkan. Man hinner lugna ner sig och slappna av och de upprörda känslorna dämpas. När prästerna läst klart går alla runt kistan och det är vanligt att man kysser den döde på pannan , kysser ikonen som prästen håller och kramar de anhöriga som sitter nära kistan.

Kistan bärs sen till graven där man lägger ner blommorna.

Efteråt samlas man i en kyrksal för lite förtäring och för att hälsa mer avspänt på släktingarna. I vårt fall for vi sen allihopa till en av sönerna, där vi bjöds på en liten måltid, och stämningen lättade alltmer, med tårar och skratt omväxlnade när alla ville berätta om sina minnen av min svåger.

Min svägerska , som var nära sammanbrott på morgonen, fick så mycket sympati att hon blev helt lugn och faktiskt kunde berätta mycket som vi andra inte kände till, och jag är säker på att alla dessa ritualer är läkande även om det är hemskt jobbigt innan.

Skillnaderna med vad jag upplevt i Sverige är att man här inte håller tillbaka känslorna så mycket...