15 dagar i juni, västra Kreta, livets goda stund

[pollebosse]

Ja, tar det aldrig slut. Det kan egentligen inte bli bättre än det varit de sista åren.
Om man kopplar bort hjärnan och koncentrerar sig på hjärtat, då lämnar man aldrig Kreta.
Efter, nu ganska många resor på Kreta och senast påsken i Loutro så tänkte vi verkligen att detta går inte att slå. Vår toppfavorit - sydkusten- är i vårt liv det bästa vi mött.
Nu när vi hade junior Emilio med oss fick vi göra lite andra planeringar, focus låg på honom och hans upplevelser.

Vi startade i Kalyves och hade underbara dagar i värmen och mötet med flera lokala personligheter som uppvisade en vänlighet utan slut.
Vi hade möjlighet att få besöka Mouche med fru som skapat sig ett paradis och öppnade sin famn vid besök. Härligt och stort tack!
Att se Apokoronas med Plakas, Almyrida, Vamos och alla andra småorter var enastående. Tycker nog att sydkustens spirit även finns häruppe.
Att sedan junior ville bada i pool i Geourgioupolis understödde vi.
Vi besökte några små tavernor i utkanten och någon kul vid sjön (Kournas). Där rökte man lamm och alla var så enastående gästvänliga.
Att efter ett par dagar åter komma till Paleochora för en vecka var jublande härligt. Många kände oss och hälsade oss åter och det blev nog en och annan krasi locale.
Det är så underbart att kunna ses och mötas på detta unika sätt.
Morgonen i Azorgires var riktigt kul, med besöket hos de 99 heligas grotta, dricka livets källa med junior och att möta Black Moon och se hans Lincoln från USA. Ja på sydkusten kan allt hända, dock alltid bekymersfritt och med ett stort hjärta.
Sveriges insats i fotbolls-em var väl ingen höjdare, men det blev kvällen ändå!
Att de sista två dagarna besöka Megala Chorafia var en ren knock out. Den miljön och den lilla samlingspunkten var som en urtinktur. Här fanns inte så mycket, men allt. Att se gamla Aptera och med lätthet åka upp till bergen och sedan komma till Stylos och sedan ha en helkväll med "Lugna Gatan" var så fint. Tack Stefan!

Att bli hemkörd av Kretas snabbaste taxi-driver, Manolis, var en upplevelse.

Nu är vi hemma och njuter av Sverige och tänker att vid nästa resa kan det inte bli bättre än förra.
Men, jag börjar tveka, sannolikt blir det ännu bättre, hur det nu går till?

Paul