En reflektion i midsommatid ...

[sjöborren]

Det var när jag häromdagen körde förbi en gärdesgård som jag försökte tänka efter; hur länge sedan var det då jag – barfota - skuttade över nio gärdsgårdar? Midsommarnatten då sju sorters blommor skulle plockas - helst vid ett vägskäl - för att sen läggas under huvudkudden. Därefter var det bara att invänta drömmen där jag skulle se min tillkommande. Men jag kan inte minnas att jag någon gång drömde om en snickarprins?

Idag är jag glad att min man – snickarprinsen - fortfarande finns vid min sida. Jag skulle inte klara av eller ens våga försöka kravla mig över en gärdesgård. Inte för att jag är rädd för benskörhet, men bara tanken på att fötterna kanske landar på ett gäng mördarsniglar, fästingar eller vildsvin gör mig illamående.

Men det är nya tider: Vägskälen har ersatts av rondeller – i alla fall i vår stad - och gärdesgårdar är sällsynta. Och idag hittar tjejer eventuella tillkommande på nätet. Eller som en väninna - i min ålder- sa,
- jag plockar hellre sju sorters karlar.

Glad Midsommar!