Somrar på Peloponnesos 3.

[Monica P]

När man bilar så gott som non-stop ner genom Europa ser man inte mycket av de olika länderna. - Om man inte gör som vi, alltså, kör vilse...Vi har förvirrat oss i Aarhus, Hamburg, München, Prag, Budapest och några andra ställen, fast inte samma år!

Vi har stannat för kisspauser och brödinköp, enstaka restaurangbesök, visiter hos bekanta och nödstopp på verkstäder. Vi har inte sovit på hotell mer än en gång. Vi har växlat till oss lokal valuta tills euron kom, och känt oss lurade varenda gång. Vi har med förtjusning sett hur Visakortet underlättat våra resor. Euron var också ett lyft även om allting plötsligt blev mycket dyrare, Eller hur var det nu???

Åren före de eländiga Balkankrigen körde vi över Jugoslavien, vanligen Maribor-Belgrad-Gevgelia, till Aten, sen Korint-Tripolis-Lagouvardos.

På nittiotalet blev det färja till Italien, sen till Patras från olika hamnar: Trieste, Venedig, Ancona, Bari, Brindisi.

Ibland måste jag åka hem till Sverige före min man och tog då antingen flyg från Aten eller tåg från Italien.

Det var alltid samma förväntansfulla känsla när vi kom fram till Grekland: Nästan framme!
Allt kändes så bekant och välkomnande när vi körde söderut mot Lagouvardos.

Vid vägkanten kunde man köpa körsbär och meloner från fruktstånd. Kring Patras såg man överallt zigenarnas cirkelrunda, stora tält. De arbetade på olika fruktodlingar och var väl sedda i skördetid. Senare kom folk från andra håll och det blev inte sällan stridigheter mellan de etniska grupperna, något som dessvärre är ännu vanligare idag.

Värmen hade redan halvvägs fått oss att ömsa kläder och vårt bleka vinterskinn blev snart rödmosigt, särskilt på den armbåge man höll utanför bilfönstret. Ibland tog vi av från vägen för att bada. Sydväst om Patras finns en jättefin sandstrand, Kalogria. Det är riktiga berg av sand och väldigt långgrunt, en populär plats för helgutflykter. Vi sov i bilen där på en del resor.

Om man vill se det antika Olympia kan man svänga österut vid staden Pyrgos. Lite längre söderut finns Kaiafa med en havsvik/insjö och ett välkänt spa, säger man ju idag, alltså hälsobadort. Sen kommer man till Zacharo som drabbades hårt av eldsvådor för några år sen. Ännu längre söderut kan man svänga österut om man vill till Kalamata, och norrut till Megalopolis och Tripolis och vidare till Korint.

Men vi for en bit till, förbi Kyparissia och Filiatra till vårt mål Lagouvardos. Man ser havet hela vägen, Man passerar mängder av växthus och olivskogar.

När vi såg ön Proti visste vi att resan var till ända. En knagglig väg mellan träden ner till stranden-och där var vår sommarplats! Det var lika spännande var gång att se om vi skulle ha "vår" plats direkt, eller om någon annan slagit sig ner där. Det var också intressant att se om det hade blåst upp hela berg av tång eller om vinterns stormar hade dragit ut tången till havs i stället.

Lagouvardos idag har både strandstolar, parasoller och serveringar. Så var det inte när vi vildcampade där. Det var en mycket populär plats för lokalbefolkningen och välkänd bland husbilscamparna.