Jag sitter här i mitt kök i Göteborg och tittar ut, men det jag ser framför mig på näthinnan är inte grannhuset utan stranden i Kato Stalos, på Kreta. Hur jag halvligger där på en solstol under ett parasoll och har en frappe i handen och bara tittar ut över havet. Vrider jag lite på huvudet till höger så ser jag vägen in mot Chania som slingrar sig bort igenom och tittar jag åt vänster så ser jag stranden försvinna bakom krönet på udden. Bakom mig är den lilla strandbaren där de som blivit vänner jobbar, jag hör de prata på grekiska, och doften av Grekland finns i luften.
Det är ingen överdrift att säga att jag längtar dit...