Solvarma aprikoser

[Fysimera]

Anna hade jobbat en extra vecka på den grönskande vackra ön Samos och flög hem via Aten. När flygplanet går in för landning över Chania kan man se hela nordvästra kusten av Kreta. Först får man bergen i ögonen – Psiloritis har nu skakat av resten av snön från sina axlar, på Vita bergen kan man fortfarande se några gulnande vinterspår i djupa bergsfåror. På hemgården väntade den ivriga hunden och aprikosträdet, grenarna dinglande med mogna frukter, marken under trädet full med dessa små solar.

Mannen på Mesibacken hade uppfunnit ett verktyg för aprikosplockning: på en lång bambupinne binder man fast underdelen av en halverad petflaska med hjälp av silvertejp. Så gäller det bara att ställa sig under trädet, lirka den mogna aprikosen in i flaskan och skaka försiktigt bambupinnen. Nu faller inte de övermogna aprikoserna på marken och blir mos utan vi samlar dem och äter direkt under trädet. Med detta verktyg kan man plocka frukterna även från de översta grenarna.




När man plockar aprikosen från trädet är den betydligt svalare än om man plockar den från marken. Kanske är det så att de frukter som fortfarande hänger i trädet får svalkande vätskor från rotsystemet och de hålls därmed svalare. De som däremot ligger på marken utsätts för solen och de blir fort varma och förlorar snabbt konsistensen.

Aprikosen smakar som bäst när man just har plockat den från trädet, smaken är annorlunda, sötare än i dem som man köper på butiken, där man säljer frukt som ännu var lite omogna när man plockade dem. Visst smakar frukten från butiken riktigt gott, de är trots allt nästan mogna när de plockas och man transporterar dem inte långa vägar. Något förlorar man ändå när frukten fortsätter att mogna efter plockningen. De aprikoser man plockar från trädet på vår gård måsta man äta med detsamma. Hållbarheten är dålig, nästa dag börjar de bli vattniga, de blir för mjuka och smaken blir matt. Alltså direkt från trädet in i munnen, bästa sättet att äta dessa små solar. Och smaken – som solguld och sammet, gudarnas mjuka nektar.
Just nu har alla här aprikoser – plastkassarna byter bärare under besöken hos vänner. Jag ger frukt från mitt träd till dig och du ger dina frukter till nästa gäster. Men det är just nu man skall njuta av dem och varje dag – till frukost, till mellanmål och vid kvällningen när solen går ner. Och som det passar just för denna tid färjar solen kvällshimlen aprikosgul och aprikosröd.

Anna vid pennan Olle vid trädet