Hemma igen från Skopelos

[Charleston]

Ännu en för mej ny grekisk ö. Som även den gav klar mersmak.Jag var lite rädd för att Mamma Mia-filmen skulle ha satt för stora spår, menhade jag inte innan vetat om att den filmen spelats in där hade jag knappastvetat det nu heller (en vägskylt och en turbåt var allt jag märkte angåendedetta).

Planet från Göteborg landade 20 minuter före utsatt tid,vilket gjorde att man kände sej säker på att hinna med eftermiddagsbåten 50minuter senare. Den minst sagt sega bagagehanteringen gjorde dock att det varmed nöd och näppe vi, som tack och lov åkte ”på egen hand”, hann (fyra minutertillgodo). Väl framme i Skopelos hämtade Vaso från Vardiola upp oss i hamnenoch skjutsade oss upp till boendet. Och där motsvarade verkligen utsikten allaförväntningar man fått efter att ha läst flera inlägg här på forumet. Vi varhelt ensamma på Vardiola hela veckan, så att man i princip delade balkongen medgrannlägenheten störde inte alls (en hantverkare var f.ö. där och tog mått påbalkongen, detta för att man veckan efter vår vistelse skulle sätta upp enavgränsningsvägg mellan balkongdelarna). Lägenheten var överhuvudtaget extremtprisvärd. Ett separat kök och en liten uteplats åt andra sidan (perfekt förfrukost, när förmiddagssolen gassade på balkongen åt hamnsidan till). Duschdraperisaknades, men det är ju inget direkt ovanligt därnere. Mamma i familjen bjödoss på hemmagjord ostpaj och plommonsylt (speciellt sylten var utsökt!). Alltsåett boende som helt klart kan rekommenderas (om man nu inte har svårt att gå ibackarna och gränderna upp och ner förstås).

Två vespadagar blev det. På sprillans ny Honda 125cc, hyrdhos Magic (rekommenderas!). Första turen upp mot Glossa via den sprillansnylagda (1-2 månader sen) asfaltsvägen över Karya till Elios/Neo Klima. Finfinavyer ner mot västra kusten och även på vägen tillbaka mot Chora via Stafilos. Envälsmakande lunch på Agnanti i Glossa blev det, med minst sagt hyfsad utsiktfrån den lilla uteplatsen. Den andra turen gick också till Glossa, via vägenmot Agnontas. Lunch intogs på fiskrestaurangen Flisvos i Loutraki, sen en turtill ”bröllopskyrkan” Agios Ioannis sto Kastri. Skitkul vespaväg dit och ettväldigt speciellt ställe var det ju (och tack och lov inga Mamma Mia-skyltarnär man väl var framme). På tillbakavägen längs västra sidan av ön stannade vitill i Elios och tog oss därifrån till fots bort till den i Kalimeras e-guiderekommenderade paradisstranden Hovolos. En av de bästa stränder jag varit påöverhuvudtaget - helt fantastisk!

Vandringar blev det två dagar. En från Chora till Agnontasoch tillbaka. Jättemysig litet fiskeläge är ju Agnontas och Amsteln på en av tavernornadär satt ju som en smäck efter ett par timmars vandring. Även kalamarin (på FÄRSKbläckfisk) var en klar höjdare. Lite halvtråkig väg tillbaka (mestadels grus-och asfaltsväg) och i början klart jobbig uppför den branta backen frånAgnontas. Den andra vandringen blev en heldagstur till det lilla klostret MoniTaxiarchon, via Sotiros på ditvägen och tre av de andra klostren ovanför Chora påtillbakavägen. En liten miss i vägvalet gjorde att jag även oavsiktligt tog mej upp till två av bergstopparna väster omslutmålet. Väl framme vid Moni Taxiarchon intogs medhavd lunch på en bänk innepå det lilla övergivna klosterområdet. Pastoral skulle man nästan kunnabeskriva stämningen som där och då. Klart fascinerande! Vägvalsmissen beroddepå att det fanns tre olika varianter av vägbeskrivning. Dels den skyltade (T1,T2, etc.), dels den på Terrain Maps (givetvis inte samma numrering) och delsden i Heather Parsons hikingbok. Vad jag upplevde så stämde ingen av domöverens med någon av dom andra helt och hållet. Den senare, hikingboken, tycktejag överhuvudtaget var lite av en besvikelse. Ingen speicellt utförlig vägbeskrivningoch snålt med tidsangivelser (man visste ofta inte om en beskriven plats skullekomma efter ett par minuter eller efter en kvart). Nu gick vi ju bara tvåvandringar, kanske är de andra rutterna i boken bättre beskrivna? En stornackdel med den senare (kloster-)vandringen var annars alla dessa spindelnätsom fanns uppspända över stigarna, i lagom huvudhöjd. Ibland var det inte ensen meter mellan näten. Och även om jag inte direkt har nån fobi angående dessadjur, så ville man ju inte ha de ofta groteskt stora spindlarna på sej. Alltsåvar man tvungen att långa stunder koncentrera sej på att, med lämpligt redskap(dvs en lång gren eller pinne) , hugga sej fram längs stigarna. Vilket jugjorde att man missade lite av upplevelsen som själva vandringen och de fina omgivningarna. Det var t.o.m. värre än på vissa ställenpå Andros…

Vad gäller maten, så höll den ju överlag mycket hög klass.Svårt att välja bland alla ställen bara. Det enda vi var på flera (två) gångervar det med de rödvita dukarna en bit bort till vänster (när man kommer avbåten) längs hamnpromenaden. Har tyvärr glömt namnet (mitt minne är bra menkort), men om dom inte har bytt dukar på borden så borde det inte vara någraproblem att hitta. Y Platanos inne under det stora trädet (”gyrostorget”) varen annan höjdare. Deras Mezedes för två var suveränt god och verkade snarare,vad gäller mängden mat, vara anpassad för fyra än för två. De tvårestaurangerna lite längre in i byn vi var på (Annas och Perilovi) höll ocksåhög klass, men prisnivån var där lite högre (och ingen av dom hade vin på karaffheller, bara på flaska, vilket ju genast höjer slutnotan med typ en hundralappi sek).

Vädret var väl sådär när vi var där (8-15 juni). Strålandesol de första tre dagarna, sen lite växlande molnigt/soligt i två dagar, senregn (!) ett halvt dygn, återigen en dag med en hel del moln (typiskt nog sommest när jag var uppe på topparna under den andra vandringen, dvs nada utsiktdärifrån just då), för att sen givetvis avsluta med strålande sol själva hemresedagen.

Slutintrycket är ändå att Skopelos helt klart motsvarade(och till viss del övertfäffade) de rätt högt ställda förväntningarna. Absoluten återvändarö! Blir då troligen en kombination med Alonissos (det lilla vi sågav Skiathos, i samband med taxifärden från flygplatsen till hamnen och promenaden åt motsatta hållet när viskulle flyga hem, gjorde inte att den ön hamnar speciellt högt på min lista…).