Ett litet minne
För flera år sedan var vi på Naxos, första gången. vår dotter var ca 14-15 år. vi bodde i Naxos stad, hade på Kalimera läst att det skulle gå bra att gå till stränderna längre bort, passera bara flygfältet så är det bara attgå sedan, ungefär. Det gjorde vi, det vara bara det att vi hamnade snart vilse. Var massor av vägar, åt alla håll, kantades av höga vassfält. När vi gick där mötte vi och passerades av en man flera gånger. Mannen var arbetsklädd, det fanns många fina villor i området, med stora trädgårdar. Har var inne i dessa trädgårdar och vattnade mm. Till slut när han återigen körde förbi oss teckande han att vi skulle komma in i fordonet, en pickup full med grejor. Satte oss på säte o golv. Han förstod vart vi var på väg. Vi började ju att undra på vilket sätt vi skulle kunna tacka honom, hade på morgonen köpt ett färskt bröd som var med på utflykten. Kom fram till att han säkert skulle ha gläje av den. Efter en riktig åkfärd har vi hamnat längst ut vid Plaka stranden. Är vid ett hotell/rstaurang, hette två eller ev. tre Brothers. Visade sig att mannen var husets överhuvud idetta failjeföretag. Fullt med barn och släktingar, det blev vi som fick tala om vad vi ville ha, det skulle ju givetevis bjudas på något. Trädgårdsarbetet var något han gjorde dessutom, inte helt levde av, vilket vi ju trodde först. Så kan det gå...vi tog bussen tillbaka in till staden, en mycket fin tur längst havet...Denne man är en symbol för gästfrihet.
|