Er man i Ierapetra 2010, oktober

[Ylva A]

Det är sista dagen i oktober. Det är varmt och skönt i solen på altanen. En sädesärla, säkert nyinflyttad här, promenerar förbi på grusgången. Några hundar skäller och det gör visst även Georgos på Pelagia. Hur nu det kan vara möjligt, så snäll som hon är?

Den gångna månaden har varit varm och skön med några få åskregn. Den 8 oktober var den första natten med en temperatur som låg under 20˚. I slutet av månaden kom dock svalare luft ned från norr och temperaturen sjönk under 15˚ nattetid. Vi har haft en mycket trevlig månad med flera besök från Sverige, av både släkt och f.d. grannar. Så många restaurangbesök som vi varit med om under en månad, har vi inte haft på många år. Förutom mindre mat blir det nu en (nästan) vit vecka för oss.

En fråga jag fått från några är: hur går det för grekerna med ekonomin?Eftersom Grekland är en god demokrati (!), utnyttjar man alla medel för påverkan. Högljudda diskussioner i TV, lagliga demonstrationer för stats- och kommunalanställda (även TV), olagliga strejker med uppställda transportfordon över vägen och i hamnar. Över 10 000 containrar var ej lossade i Thessalonikis hamn vid månadsskiftet. Människorna i vårt område är dock inte drabbade. Ekonomin verkar vara god. Matvagnarna är lika fulla inför helgerna som förut. Det vanliga är att man har 3 jobb. Kanske inte samtidigt, men de varierar med årstiderna. Krisen kommer säkert att klaras, men folk är med all rätt upprörda, över att de ledare som försatte landet i ekonomisk kris klarar sig utan påföljd. Statsminister Papandréo försöker påverka folket, att inte ge läkarna mutor för att få en snabb operation. Babis, på ett lägenhetshotell i närheten, berättade att hans pappa betalade 10 000 € för en snabb prostataoperation av en känd läkare. Grannen Georgos betalade sin bukoperation genom diverse gåvor bl.a. hans välkända raki.

Vår vän Lisbeth från Örebro ringde oss från flygplatsen i Heraklion och ville ha telefonnumret till min tandläkare Georgos, eftersom en tandbrygga hade lossnat under flygfärden. Hon önskade besöka honom på vägen till Mirtos, där de bor. Numret lämnade jag gärna ut och så här skrev Lisbeth till oss dagen efter:”Det gick alldeles utmärkt hos Georgos. Och inte fick jag betala för mig. Jag protesterade livligt, men den snälla människan förklarade, att eftersom jag var vän med dig Janne, så kostade det ingenting!!! Helt sjukt, på modern svenska”. Jag måste tillägga att Lisbeth talar utmärkt grekiska. Jag ser nu fram mot fler bekanta på besök. Jag kanske ska öppna resebyrå för er med tandproblem? Men lär er att skilja på ”nä” och ”ochi” först!

Manolis (82) hade inte rakat sig och hade 4-5 dagars skäggstubb fast det var söndag och jag sa: ”Har du haft så mycket att göra under veckan, att du inte hunnit raka dig?” ”Det här är senaste mode”, sa han. ”Du kanske också skulle kunna bli lika modern som jag, om du också lät bli att raka dig, skaffade mustasch och satte på dig långbyxor.” Han gillar inte att jag använder shorts, när det är höst.

En dag ringde det på dörren och utanför stod en präst och två civilklädda. Deras ärende, som vi uppfattade det, var att sponsra en kyrka i Agios Nikolaus med 5 €. OK då, trots att det säkert finns mer än 10 kyrkor i staden. Lite grekisk och lite generös kan man ju vara. Det visade sig, när vi tittade på ”kvittot”, att det var en lottsedel. Tyvärr var de högsta vinsterna varken syndernas förlåtelse eller gratis inträde genom himmelrikets port, utan en dammsugare respektive en mikrovågsugn.

Under månaden har jag varit cirkusdirektör! De första artisterna som anmälde sig var kackerlackor. De försåg sig med mat och husrum bland de stora kretensiska potatisarna. Ylva ville inte dressera en riktigt stor av dem, när den stack ut sina spröt från en potatis, som hon just höll på att skala. Hennes skrik gjorde att direktören fick agera snabbt och avskeda cirkusartisten.

Nästa gäng med idogt arbetande artister var några 1000-tals atlasmyror, av den mindre sorten. Vi hade länge sett ”matfriare” på c:a 1 mm vid diskbänk och på badrumshyllan. Ylva försökte, allt vad hon kunde, med att lotsa dem mot dörren, men de gick inte att dressera. Direktören fick gasa ihjäl dem. Nu får både müslin i köksskåpet och tandkrämstuben vara i fred.

Mjölbaggar är också svåra att tämja och tänker bara på mat. Det blev ingen lycka för mig som ”dirre”, utan bara jobb. Äntligen dök dock den riktiga möjligheten upp. Loppcirkus! Ylva hade börjat riva sina underben, vilket lett till ett stort antal kliande sårskorpor. Efter några dagar kunde vi både se lopporna och förstå varifrån de kom. En av våra kära hundar ville gärna gnida baken mot oss och då hoppade tydligen ett antal loppor över på våra skor och strumpor. Vi som trodde att tiken löpte. Jag hade fått vänta i 72 år på att få se en riktig loppa. Nu hade jag dessutom en lopptämjare, hustrun, som gav dem både mat och sängplats. På en cirkusdirektör biter ju inget, så jag slapp undan alla märken! Tyvärr tappade Ylva snart lusten att tämja dem. De var alltför många och alltför hungriga. Även en cirkusdirektör får jobba både med vädring, dammsugning, torkning, mer vädring, sanering, tvättning och åter tvättning och sanering (gas). ♫ Vart tog den stygga, lilla loppan vägen? ♫ Hur många av er har sett en loppa? De ser inte mycket ut för världen, men hopplösa är de (trots fulla av hopp) och lägger ett 30-tal ägg per dygn om de får blod.

Jag hoppas nu att min tilltänkta karriär som cirkusdirektör är slut för alltid och att dressören slipper bli biten. Vår vän Christian ville konkurrera i cirkusbranschen, men han satsade i stället på de 100-tals flugor, som tagit sig in genom flugdraperiet. Även han misslyckades! Jag ska föreslå honom ett samarbete. Vi måste satsa på större artister. Vi kan börja med att försöka dressera våra hustrur, dvs. han sin tiger och jag min J35:a (drake). Obs! Det är inte jag som kallar henne så.

Ni kanske funderade över, varför jag i förra månadsbrevet skrev, att jag bara skickar brev och mail till dem som svarar. Brevledes fick jag detta svar från en god vän. Jag citerar: ”På samma sätt som det i universum finns ett antal ”svarta hål”, finns det på närmare håll och i omgivningen en del bekanta som påminner om fenomenet i universum. Jag bara vet, att de finns där. Kommer att se över min kommande sändlista för brev.”

/ Jannis