Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...

[Monica P]

En stor fördel med Grekland, åtminstone här i syd och sydost, är att man kan greja med sin trädgård året om. Det är långt ifrån detsamma som i norra Europa, varken blommorna, frukterna eller säsongerna...varma somrar och regniga vintrar , det minns jag från geografilektionerna.

Som nu, i värsta vintern, är det läge att så och sätta allt möjligt. sallad och kål och blommor och sånt. Snart ska vinrankorna klippas ner. Riklig vildblomning börjar nu, bergen grönskar och blommor som sommarturisten aldrig ser täcker bergssidor och lundar.

På sommaren är det mest att vattna och ta bort vissna växter. Senhöst är tiden för oliver och apelsiner, och så rullar det på.

Jag har i två dar försökt få till lite grönska på en jordplätt som annars mest är katternas favoritdass. Har planterat en hel del , ganska osorterat, och mer ska det bli. Jorden är stenhård och ovillig att ge med sig trots regnen. Jag har två tunnor med kompostjord som jag ska bära upp i hinkar vartefter.

I höstas hade vi nattliga besök av getter, och de åt upp allt de hann innan vi upptäckte dem. Nu rusar maken ut med luftgevär eller slangbella vilken tid som helst på dygnet, men de är snabba de rackarna...-och det är ju det vi vill, förstås, att de ska ge sig iväg.

Fresialökar, plantor från vänners trädgårdar, utblommade krukväxter och en och annan vitlök pillar jag ner, tar det sig så tar det sig. Händerna blir bruna och svarta, naglarna ser ut som om någon farsot drabbat mig, skorna blir kladdiga var man än trampar, ibland av lera, någon gång av kattskit, kul kul.

Mandelträden i hönsgården nedanför huset blommar när som helst. Grannens oklippta bougainvillea har sex meter långa grenar. Januari, ja, men våren är på gång här.