Höjänna

[Monica P]

...höskörd för er som inte är jämtar. Schölänna= skörd av korn och havre...vete och råg var inte vanligt i Jämtland.

Dessa funderingar föranleds av en pratgrupp på Fb som vänder sig till jämtar ( de flesta i exil) och det har dragit fram lite sentimentala känslor som jag stoppat undan i alla år.

Grekiska sånger handlar oerhört ofta om hur man har lämnat sitt land och dragit utomlands för att försörja sig, oftast motvilligt. Så är det nu inte för mig- vi som flyttat hit har ju oftast gjort det för att vi planerat det i åratal-men det hindrar inte att man känner stråk av saknad.

Troligen är det en vanlig känsla att bygden där man växte upp är världens medelpunkt- i alla fall om man har haft lyckan att bo på ett bra ställe med bra folk omkring sig och allt det som förknippas med trygghet.

I mitt fall är det en liten lantgård i Jämtland på 40/50/60-talet där man inte ännu moderniserat fullt ut. Hästar och delägd traktor. Nymodigt med mjölkningsmaskin. Timmerkörning på vintern. Kaminer i alla rum, vedspis.
Utedass långt in på 40-talet. Många arbetsuppgifter som var lämpliga för barn: hämta ved, skotta snö, se till djurens vattenho, hämta korna till mjölkning, plocka potatis, trampa i hö, ja, hur mycket som helst vartefter man blev större.

Och nöjesliv: rida på breda arbetshästar, mata nyfödda kalvar, jaga smågrisar som rann som pärlor i potatislandet, mumsa vinbär från busken, hämta hö från uteladorna på vintern, bygga kojor i halmstacken...

Och farligheter: brunnar, liar, remskivor, elstängsel, taggtråd, bråkiga djur, jättekalla vintrar- inget pjåsk.

Det är fint att ha varit med om det där. Det får mig att känna samhörighet med äldre personer här i Grekland, som motvilligt ser hur allt blir så modernt och svårbegripligt, och då kan vi ändå fortfarande betala med kontanter här...jag sympatiserar med deras dialekt, antagligen sista generationen som behärskar den.

Men vemodiga sånger sjunger jag inte!