Arnes funderingar om ortodoxa kyrkan

[Monica P]

I sin skildring från vårresan skriver Arne följande den 6 juni: "Även på denna resa har Arne gjort fruktlösa försök att få reda på den Grekisk-Ortodoxa kyrkans sociala roll i samhället. Det förefaller som om ingen vill prata om detta".......och lite till.

Jag är ingen expert, men har ju haft kontakt med greker i en massa år, så min personliga tolkning kan jag ju ge. Som alltid finns det flera versioner, flera sanningar, beroende på vem man pratar med.

Min bakgrund med uppväxt i ett hem med frikyrklig farmor, högkyrklig mor och en far som visserligen sjöng i kyrkokören men i övrigt höll sig på avstånd, ger mig lite att jämföra med. Söndagsskola och konfirmation, jag kan mina bibelcitat. Däremot är jag svalt inställd till religion som tvång.

Arne, jag tror att du inte får något svar, för man fattar helt enkelt inte frågan.

Ortodoxa kyrkans närvaro i alla skeden i livet har inte rubbats särskilt mycket genom åren. Förutom alla högtider och firande av helgondagar, bröllop, dop och begravning ser man prästerna överallt i samhället, vid skolans början och avslutning, vid invigning av konferenser och nya affärer, vid fiskebåtarnas avfärd, på sjukhuset, ja överallt, och de tänker inte vika sig för några moderna influenser.

Prästerna är en sån vanlig syn och de är så självklara att ingen kan rubba detta. Folk muttrar ibland och tycker att de ser misstänkt feta ut, ingen har sett en mager präst...men det muttras inte så att prästen hör det, absolut inte.

Du frågar efter den sociala rollen. Om du menar vardagligt hjälparbete finns det goda exempel på olika aktiviteter, som matbespisningar, insamlingar till olika angelägna ändamål, faderlig roll i församlingen.

Om du undrar över politikernas inställning så förekommer det förvisso diskussioner om möjligheten att skilja kyrkan från staten, att få ta del av de rikedomar som kyrkan har samlat under åren: inte bara gyllne saker i kyrkorna, utan stora egendomar och mängder av hus, donationer i många fall. - Hittills har man bara pratat omkring saken och det lär betalas skatt, men jag vet inget om det

Samma politiker som på grund av sin radikala inställning skulle vilja ha bort kyrkan står fromt och snällt med vid installationer och invigningar, gör sitt korstecken, kysser prästens hand, böjer huvudet för att få lite vigvatten vispat över sig.

Som jag skrev torde inte förändring vara möjlig så länge mormorsgenerationen är på benen. Den självklara roll som kyrkan har, med alla dess yttringar är lika med luften du andas.

Jag fick nyss ett brev från en vän på Cypern, en kvinna med tre barn som hon själv försörjer. Hon skriver så här:
-"Idag firas Agia Mavra, det helgon som alltid skyddar oss, och vi har en liten kyrka här intill och det är en fest per år. Det känns viktigt att tro, jag får styrka att klara av mina problem, och när jag ser bakåt fattar jag vilken hjälp jag haft..."

Jag har aldrig haft en sån tro, men jag respekterar och kanske avundas såna som får hjälp genom att vända sig till ett helgon. Jag ler inte längre överseende . Om min intelligenta vän på Cypern upplever det så, då är det BRA.

Sen finns det sidor hos den ortodoxa kyrkan som skiljer sig mycket från dogmerna i framför allt frikyrkan. Man pratar aldrig/sällan/ om synd och skuld. Man låter prästen sköta konversationen med Gud. Prästen som ena minuten glatt pratar och dricker kaffe och är som en vanlig människa och i den stund han går in i kyrkan förvandlas till Guds mellanhand. Mycket praktiskt vill jag påstå.

Respekt för den kultur vi har omkring oss, buren av kyrkan. Respekt för oliktänkande med!

Det här är lite hur jag ser det. Skulle man kunna få veta vad ni andra, som läser detta, känner och tycker?