Vindruvor

[Monica P]

Som vi har vattnat och vattnat...

Idag har jag ätit en massa av våra gröna, lite syrliga vindruvor, jättegoda. Förra veckan var det som att äta omogna krusbär, nu har de fått lite gulare färg och blivit sötare.

Ett tidigt minne från Rodos, 1965: En kurskamrat därifrån såg till att jag fick träffa hans familj, som bodde innanför ringmuren. De bjöd på mat, och efter maten reste sig fadern upp och skar ner en stor klase vindruvor från rankan över våra huvuden. Det var exotiskt för norrlänningen...

Vi borde ha mängder, efter all gödsel och vattning och beskärning. Ingen besprutning (än) fast alla säger att man måste svavla och så, annars får man små skrumpna svarta oätliga saker.

Getingarna gillar också druvor, så jag skyndar mig att äta först. Man kan sy små påsar och kapsla in klasarna, kanske jag ska göra det.

Det är onödigt att komma ihåg hur många plantor vi satt under åren , som inte tagit sig, det gäller blommor och buskar med. Jag kämpar med övermäktiga fiender: dålig jord, torka, blåst. Lägg till besök av getter och du har bilden klar för dig.

Nu går jag ut och hämtar lite fler vindruvor.