En madrass och gamla stenkakor

[lugnagatan]

Nu har redan hägrar börjat att samlas över havet norr om Chania vilket är ett tecken på att sommaren vänder. Ända till i början av oktober samlas de, då flera sträck kunde iakttas vid Nea Chora vid en minikalimeraträff däri fjor.
Men värmen stannar, kan bli lika varm sommar som 2011 och 12. Ingen sommar tycker jag mig ha sett så många av dessa stora gulvita fjärilar med mörka streck, påminner om Makaon, i den igenvuxna hundburen har ett par sammetshättor jobbat för fullt, och detta har också varit kattungarnas sommar.
En - döpt till Georgos - sover i kikarfodralet hoppar och biter och klöser. Vid busshållplatsen bor en, och den får förstås vatten och mat övernog.
Man slänger madrasser dyra och i gott skick. Är det bara jag som tycker så, kan det vara i något skifte i livet de åker ut?
Jag hittade några antika väl skötta, och bar hem en sidengrön, ren och luktfri, behövdes till den hårda grekiska soffan. Bredvid låg ett album med stenkakor med klassisk musik utgiven av Readers Digest. Det måste ha varit ett riktigt fint hem.

Som vanligt bär det iväg till kaféet på det trafikomsusade hörnet. Man lägger särskilt märke till vansinnes-accelererande motorcyklar som ställer sig på tvären, man försöker komma framåt men bromsar i själva verket.
Jag tycker mig överallt se bilar som stannar backar in över trottoaren och kör sedan åt andra hållet, planlös körning, man vet inte vart man kommer ifrån, vart man ska eller var man är, bara är ute och kör.

Kassakvitton med röd strimma, det måste vara slumpen, men alla dessa tecken talar om vägval i livet och svårigheterna att komma vidare.
På ett kafé i gamla stan gräddar man tiropitan inne i kaférummet. Mjölken serveras i en keramikkossa och kvittot i en matrjåschka-docka. Trevligt. Men jag vet inte vad killarna tycker om amerikanskan som kommer dit flera gånger om dagen tafsar på dem, provocerar och diskuterar, det handlar om överlevnad, hur verksamheten hänger på en tunn tråd. Hon är maskerad så det varken går att se alkoholvanor eller ålder.
Människor som gör sig färdiga att leva , går ut, men måste vända om, kommer ingenstans i sitt livsval, trampar vatten.
Fransyskan som varje kväll kom med bestämda steg genom Adespoto ("herrelös" ) men gav med sig vände om och satte sig vid de unga musikanterna Georgios och Kostas som jag kände ganska väl då, och hon börjar att tala med dem i en uppfordrande ton.
Fransyskan som äntligen bestämde sig för att göra rent hus, och kom och satte sig på mezedopoliot , kopplade på alla sina skådespelartalanger, och tilltalade var och en på sitt sätt , vilket åtminstone väckte min beundran.
Den amerikanska bag-ladyn som glömts kvar i gamla staden i Rhodos med sin dröm om en riktig man, som gjort henne så stark att hon inte längre går att nå.

Det finns en inbäddad svenska i en by på sydkusten. Jag tänkte direkt på italiensk skådespelare. Hon använder alltid sina talanger och jag tror att hon är lycklig med sitt liv med man och barn hotell med kafé och strandbar. Men jag har märkt att man ska vara försiktig att börja tala svenska med dessa kvinnor , de går ogärna ut ur sin roll , bara " godnatt " " tack så mycket " med lite skämtsam brytning som om man inte var svensk.

Men nu finns det bara en hämsko för att komma vidare : nya kängor. Det går åt minst ett par varje år, och nu kan jag inte gå tillbaka till samma (familje) affär igen och be om nya för att sulan har spruckit, har hittat en jaktaffär med bra doningar, skor med lite formad sula som kanske inte spricker så lätt.

Trevlig fortsatt sommar !