Alexandrikvartetten

[xenos]

För trettio år sedan lade jag första delen åt sidan. Förstod inte ett ord.
Jag har nu läst färdigt Justine, första delen av Alexandriakvartetten. Jag vill inte påstå att jag förstår vad jag läst denna dag heller. Jag har inga ord för att intellektualisera min läsupplevelse, men upplevelse var det sannerligen. Jag fascinerades först och främst av språket - bildspråket. Kanske var det poetiskt, i alla fall symboliskt tror jag. Kanske som en kod, jag är dålig på koder.
I alla händelser, trots att jag övervägde att lägga den åt sidan igen, drogs jag till kväll efter kväll. Jag vet att jag tycker om den, men vet inte vad jag gillar.
Balthazar står på tur.
Kan någon skingra dimmorna för mig skulle jag uppskatta det så här mycket!