Lefkas 2001

[Stefan Assermark]

För att få fart på ämnesområdet ”Joniska övärlden” så redovisar jag härmed en liten berättelse från 2001. I stora stycken är det en e-post till Kalimera-Marianne i Danmark men det innehåller inget av privat karaktär.



Planet landade på Prevezas flygplats, Aktion, nästan exakt på utsatt tid den 16 juli 2001. Det var mycket hett när vi gick över plattan och in i ankomsthallen för att vänta på våra resväskor. Det var så där infernaliskt hett som det ska vara när man kommer till Grekland, jag gillar det.

Vi tog plats i anvisad buss och gav oss iväg mot Lefkas och vårt hotell. Bussen stannade på huvudvägen och vi fick gå ca 100 meter till hotell Alkyon. Där möttes vi av hotellets ägarinna som heter Tassina. Hon är en glad och positiv kvinna som snabbt och effektivt berättade vad som gällde. Därefter fick vi veta i vilka lägenheter vi skulle bo. Vår lägenhet hette Eolos, en trevåningsbyggnad som vi fick ha helt för oss själva. Toalett och dusch på varje våning och poolen 5 meter från ytterdörren, lyxigt.

Alkyon är på det hela taget ett fint litet hotell. 18 lägenheter i tre hus ligger samlade runt den trevliga poolen. Ägarinnan Tassina och hennes ständiga hjälpreda Yannis är mycket trevliga och finns alltid till hands.

Alkyon ligger i en liten ort som heter Ligia. Ortens centrumär runt hamnen. Egentligen är Ligia en samling hus utmed huvudvägen och det finns ingen affärsgata eller strandpromenad som är värd namnet. Vill man ha det så får man åka in till Lefkada stad eller till Nidri. I Nidri finns det affärer så det räcker och blir över.

Lefkas är, liksom de övriga öarna i den Joniska övärlden, grön och fin. De bästa stränderna finns på västra sidan med Porto Katsiki som flaggskeppet. Någon har sagt att den stranden tillhör Europas tio bästa. Vi var naturligtvis där en dag, nyfikna som vi är. Något förvånade blev vi när vi upptäckte att det var betydligt mer utbyggt för turister än vi räknat med. Här fanns tavernor och några små affärer, men inga toaletter. Hur dom som jobbar där bär sig åt när det trycker på kan man bara spekulera i.

Porto Katsiki är utan tvekan en mycket vacker plats. Den är också lite skrämmande med de höga klipporna alldeles intill stranden. Det har förekommit ras men då har lyckligtvis inga människor befunnit sig där.

En annan vacker strand är Egremni. Den kan man glömma bort att besöka om man inte är normalt fysiskt begåvad. Först måste man åka på en dålig slingrig grusväg som man måste parkera på för att sedan gå en brant väg fram till de ännu brantare trapporna. 296 trappsteg leder ner till den flera kilometer långa Egremnistranden. Det kan vara mödan värt om vinden är på gott humör. Nu var den inte det när vi var där. Jättevågor slog in mot stranden och ville man inte sköljas ut i havet så var det bäst att stanna på land, att bada var inte att tänka på.

Egremnis ensliga läge gör den till ett bra mål för inbrottstjuvar, det fick vi erfara. När vi kom tillbaka till hyrbilen upptäckte äldsta dottern att en ruta var krossad och att hennes handväska var stulen. Tungt att detta ska behöva hända i Grekland som ju är ett av de minst brottsbelastade i Europa. Tassina på Alkyon trodde att det var albaner och inte greker som var förövare. Jag vill gärna tro henne. Lättillgängligheten från fastlandet gör Lefkas extra utsatt. I praktiken är inte Lefkas en ö utan snarare en halvö.

Kathisma är en fin strand som är rena motsatsen till Egremni när det gäller tillgänglighet. Hit kan man köra direkt ner till stranden och parkera 30 meter från solsängarna. Här finns också allt man behöver som turist.

Det finns naturligtvis ännu fler stränder på västra sidan men dom hann vi inte besöka. Favoritstranden blev till sist Gira. Den ligger alldeles utanför Lefkada stad och visade sig passa våra syften utmärkt. Parkering precis intill stranden som består av grov sand. Den är dessutom lång så det finns gott om plats för alla.

Om man nu inte är ett badfreak och istället vill sitta på tavernor och filosofera, ja då är det utbudet något begränsat i Ligia. Tavernor och barer ligger inte som ett pärlband utmed hamnen som brukligt är på många semesterorter. Visst finns det matställen men de ligger lite utspridda.

Den utan tvekan bästa tavernan vi hittade heter To Sidrivani och ligger vid torget i byn Kariotes. Den byn är i princip hopbyggd med Ligia och man märker inte att man kommit in i en annan by på annat sätt en genom skyltningen.

To Sidrivani är en liten anspråkslös taverna som drivs av två bröder som heter Papadatos. I ett lite skruttigt hus som är granne med en minimarket har man sin taverna. En del av det lilla torget med sin fontän (Sidrivani betyder fontän på grekiska) använder bröderna för sin verksamhet. Eftersom det är ett torg så samlas greker där på kvällarna, både barn och gamla. Det är verkligen mycket trevligt och när bröderna blir riktigt till sig så dansar de sirtaki, antingen solo eller med gästerna. Maten är bra och priserna normala. Stämningen blir mycket personlig eftersom det inte är särskilt många matgäster på Sidrivani. Bröderna har gott om tid för sina gäster. Dom blir för den skull inte påträngande. Kommer Ni någon gång till Lefkas besök då gärna Sidrivani. Sista kvällen vi åt där fick vi en flaska Vertzamovin av bröderna Papadatos. Det är så man känner lust att åka tillbaka till Lefkas bara för deras skull.

Öns västra sida är bergig och därmed också vacker. Här ligger som sagt de bästa stränderna med Porto Katsiki som nummer 1 om man blundar för turistfällorna. Standarden på den väg som löper runt hela ön är omväxlande men mestadels god. På väg till Porto Katsiki slutade plötsligt den fina asfaltvägen och en ganska dålig grusväg tog vid i ca en kilometer. Därefter fortsatte asfaltvägen som om ingenting hade hänt.

Nidri som ligger en mil söder om Ligia är en enda lång affärsgata. Men det finns också en hamnpromenad. Från hamnen går båtar till bl a Meganisi. Båten är en färja som tar bilar och människor till Spartochori och Vathy på ön Meganisi. Vi åkte till Spartochori en dag och det var trevligt. Byn Spartochori är typisk grekisk och här finns några tavernor. Tyvärr åt vi på den som ville ha mest pengar av turister men som hade den bästa utsikten, så vi fick trösta oss med det. Sedan badade vi vid en liten stenstrand för att därefter åka hem. Det är ungefär vad man kan göra på Meganisi. Jag tycker att man ska åka till Meganisi om man besöker Lefkas. Färjebiljetten var inte särskilt dyr.

På tal om Preveza. För att ta sig dit och till Parga måste man åka färja över Kleopatras kanal om man inte vill köra runt hela Amvrakikossundet, men det är en onödig omväg. Båtfärden över kanalen är ett kapitel för sig. Här får man ett tydligt exempel på att grekerna kanske inte alltid väljer det smartaste lösningen på ett problem. Därmed inte sagt att de skulle vara dummare än andra. Men de är mer benägna att behålla traditionerna och det kan bland vara en nackdel. För oss turister är det oftast mycket trevligt.

Jag antar att båttrafiken över Kleopatras kanal pågått under mycket lång tid och man har därför haft gott om tid på sig att utveckla färjetrafiken. Som jag ser det så har detta inte skett. Orsak okänd. Kanske har det med ekonomi att göra. Så här gör man när man fraktar bilar över kanalen. Tre eller kanske fyra färjor kör i skytteltrafik över den knappt kilometerbreda kanalen. Själva båtresan tar bara ca 10 minuter. Färjorna ser ut som landstigningsfartyg vilket innebär att man bara kan köra på i fören. För att avkörningen från färjan ska gå smidigt måste bilisterna därför backa ombord under livlig teckengivning och tillrop av några män. Det gäller att packa bilarna så tätt som möjligt. När proceduren är klar så avgår färjan. När den lagt till på andra sidan så är det naturligtvis en enkel match att köra av. Biljett löses innan man kör ombord, något som bara upplyses om på grekiska. Färjelägena ligger inte heller mitt emot varandra, vilket skulle förkorta resan något. Jag blev inte särskilt irriterad över det här även om det kan verka så. Det jag reagerade mest över var att de inte satt in effektivare färjor, alltså sådana där man kör ombord i ena änden och av i den andra. Då skulle ju folk slippa backa. Nåväl, detta var kortversionen av hur det går till att åka färja över Kleopatras kanal. Den långa versionen kommer år 2012 på hösten.

Preveza är en trevlig stad som ser ut som grekiska städer av den här typen brukar göra. En hamnpromenad med barer och tavernor och innanför den en gata med affärer.

Efter kusten norr om staden ligger beacherna på rad ända upp till Parga och förmodligen ännu längre. Parga ja, det är en vacker plats men ack så mycket turister. Vi stannade där några timmar och sen åkte vi hem.

Åk gärna till Lefkas och gör egna erfarenheter. Det blev inte vår favoritö men vi bodde på det bästa hotellet hittills och hittade den bästa tavernan (Sidrivani), hittills är bäst att tillägga.


Så var det gjort.


Ha det bra Kalimeror.