Datorer, katter och teknik… O lite annat…

[Peter]

I går kväll var jag hos en god vän och lagade middag. Vi brukar ha ”samkväm” någon gång i månaden, och på ett tidigt stadium kom vi på att det var lämpligt att jag fixade käket och han stod för det flytande… Hans lillgrabb var där och då blir det nästan alltid min fläskfilé med Salvia och Rosmarin och pressad potatis med skysås… Grabbhalvan är synnerligen förtjust i detta.

Men denna gång när jag kom hem på tidig kväll så medförde jag några minneskort för att uppgradera burken här hemma. Polaren hade några maskiner hemma som ändå skulle slaktas. OBS! De är helt ärliga. Det är ”junk” från hans jobb… Och eftersom jag alltid pysslat med, och vältrat mig i, teknik på ett eller annat sätt redan från min ungdom så skulle ju dessa in i burken per omgående. Det fullkomligt kliade i fingrarna… Och efter middagen och kaffet så var jag väl kanske lite ”entusiastisk”… Tja, på glatt humör i alla fall.

Till historien hör nu att jag har katter. Två stycken herrar som är ”sopraner”… Och som alla vet så har katter päls. Fast med tanke på hur ofta jag måste dammsuga här så borde dessa två vara både vara hårlösa och frysa duktigt… Men icke så…

Det har hänt att det har luktat lite bränt från datorn tidigare. Jag har ju haft en liten misstanke om varför den gjort det, men inte gjort något åt det… Allt fungerade ju… Men för att installera mer minne så måste man öppna eländesburken. Tidigare har jag alltid haft tillgång till någon tekniker som fixat allt sådant åt mig. Men inte numera, så det var bara att koppla loss kablarna, baxa upp eländet på köksbordet, och öppna burken. Och därinne bodde en katt till!

Det var i alla fall vad jag trodde de första sekunderna. Jag har aldrig sett så mycket katthår på så liten yta! (Och jag visste inte att de var så många fläktar i burken heller) Men förståndig och förutseende som jag är så hade jag redan tagit fram dammsugaren. Jag misstänkte nämligen från början att den skulle behövas. Så efter några minuters arbete, där dammsugaren nästan storknade, så började jag se konturerna av kretskort och annat konstigt därinne… All ventilation till nätaggregatet var helt igensatt. Fläkten som ska kyla processorerna snurrade men var så igensatt så den gjorde nog ingen nytta. Så nu förstår jag varför burken ibland lät som en helikopter på ecstasy tidigare…

Nåväl, slutet gott, allting gott. Nu har jag internminne så jag kan gödsla med det och det hörs knappt att burken är på längre. Fläktarna har inte ökat i varv en enda gång efter uppgradering och dammsugning. Mums!

Tidigare i veckan när jag satt och surfade så kopplade en god vän i Belgien upp sig. Vi brukar prata lite då och då och Skype talade om att han var på banan. Jag ringde och helt plötsligt flinade han mot mig på skärmen. Han hade alltså kopplat in en kamera. Det följde med en sådan till den här burken också en gång i tiden, men jag har aldrig funnit någon anledning att koppla in den. Men jag hade sådan tur att den låg i en kartong ovanpå sekretären där jag har datorn så vips, 2 minuter senare så satt vi och räckte ut tungan åt varandra… Det var rätt festligt att se den man pratade med. Visst var det lite eftersläpning i bilden, men spela roll. Det var kul.

Men så flög faan i mig som vanligt. Så jag tog fram den nya mobilen som jag nämnde i en annan tråd. Tog en bild av skärmen här, hans nuna då, och skickade den från telefonen direkt till killens E-mail i Belgien. Så han fick då en bild på hur han såg ut på ”min sida” under tiden vi satt och pratade… Det blir liksom ett helt varv? Eller vad man ska kalla det…

Trots att jag är lite tekniknörd tycker jag att det är snurrigt. Hade någon för 20 år sedan sagt att detta skulle vara möjligt idag hade jag direkt kallat på några stora herrar i vita rockar och bett dem ta med den kraftigaste tvångströjan…

Jag hade i så fall medverkat till att spärra in ett geni. Och det hade ju varit trist. Men jag undrar vart tekniken för oss om ytterligare 20 år…

Peter