Vackra Blondie

[Monica P]

-Vi får en killing av Sakis, sa min man.
-Aldrig i livet, sa jag.-Det räcker med de oräkneliga katterna som vill ha mat, och dom äter i allafall inte blommor.
-Men när vi nu får den, sa min man.- Sakis har för många och ska slakta småbockarna, men smågetterna ger han bort.

Sakis är en stor och tjock före detta sjökapten som bor en bit längre ner mot havet. Hans tre vackra mjölkgetter fick i år totalt fem killingar i tonerna beige- ljusbeige och off-white, gudasöta.

-Vi ger den till Irini i Emborio, sa min man. Hon har ju andra getter och blir nog glad. Och så åker vi och fiskar samtidigt...

Sagt och gjort. Vi hämtade den lilla vita killingen och stoppade in den i vår lilla Atos, bland fiskedon och matsäck. Mina försök att knyta ihop fötterna misslyckades totalt, detta var getternas lill-Houdini. Till slut fick jag sätta mig bak i lastutrymmet med killingen i famnen, det var jättemysigt och vi hann bli bästisar innan vi var framme i Emborio. Hon satt snällt och fint och smuttade på bananskal, kluckade i sig lite vatten. Man kunde tro att hon brukat åka bil i alla sina dar. Vacker som Bambi med två små horn och långa lena öron.

Irini blev väldigt glad. Hon hade just skilt ut sina egna killingar från deras mammor, så det var rena dagiset där bakom huset. Hon var rätt person att få vår vackra vita killing.

-Ha det så bra, lilla Blondie, jag ska hälsa på dig snart igen och ha med mig en säck med krossad majs.

Resten av dan tillbringade jag i ensamt majestät vid stranden nedom bortersta restaurangen i Emborio. En enda segelbåt låg i bukten och det var så där alldeles ofantligt tyst och stilla. Jag hann läsa en hel bok innan
min man kom tillbaka från fiskandet. Nio lavrakia, fyra barbounia och två bläckfiskar.

I allt en väldigt trevlig dag.