Barfota

[Monica P]

Två varma dagar och jag har redan glömt bort yllesockar, farmorstofflor, långkalsonger, dubbla tröjor, mössa och värmedyna. Idag kunde man åka moppe i sommarkläder och sandaler. Det ser lite oproportionerligt ut med en stor hjälm längst upp, och bara armar och ben längre ner, men vad göra...

Två glassar gick det åt, en på strandpromenaden och en i Arginoda. En hel del folk badade, främst barn, och det var fint att höra de upprymda skriken igen, sommarljuden.

Massor av småfåglar försöker bygga bo under takpannorna. Överallt på altanen ligger det små kvistar, gräs och torra blommor, det kvittras och tjattras.

Inga cikador än och inga nattinsekter utom myggen föratås. Det finns en pytteliten myggsort, sknipa, som inte hörs men som dumdristigt landar på mina armar när jag ligger och läser. Myggnät hindrar dem inte, så små är de. Men det nyper till och är ganska irriterande. Man skulle väl vara djurvän rakt över och bjuda dem på en liten drink, hur mycket kan det rymmas i en millimeterstor prick? -Här har evolutionen gjort en miss: varför känns det när de sticker, det motverkar ju deras överlevnad.

På nätterna, när det inte blåser, är tystnaden intensiv här utanför stan. Jag sitter ibland på verandan och analyserar de få ljuden. Ugglor. En hund långt borta. Ett flygplan ännu längre bort. En vibration i marken? luften? vattnet? -som talar om att den stora Pireusbåten drar västeröver.

Tycker man om (o)ljud finns det gott om sånt också, dagtid . Maskiner. Moppar. Dunka-dunkabilar (inte gamla Volvo, konstigt nog).Badande barn.
Fårklockor. Hundar. Utombordare. Försäljare. Flygplan. Mer moppar.

Nu är det dags att rota fram de gamla sandalerna och sommarkläderna.
Vi hade klädbytardag i tjejföreningen och jag hittade ursnygga beige byxor. I morgon ska jag åka till stan och köpa mig några färgglada t-tröjor, sommaren till ära.

Det blir nog en glass i morgon också, kanske två.