Solen släcktes.

[Agda]

Den dagen lär jag ju aldrig glömma. När solen försvann bakom brandröken från alla bränder som härjade runt omkring.
Först blir man ju alldelses skräckslagen,sorgsen, frustrerad, arg, besviken ja alla känslor som vi har väller över en! Planerar för en evakuering,kontaktar nära och kära. De få minutrarna man vågar sova är få, ligger mest och vrider sig och lyssnar. Lyssnar efter ovanliga ljud som knastret från en brasa, brandbilar, nervösa djur.Listan kan göras lång.Går upp och ut för att se hur det ser ut, luktar. Det svider i ögon näsa hals, öser i sig vatten. Djuren, hur är det med djuren? Lever kanariefåglarna? Gör de inte det då vet jag att faran är stor pga giftig rök. Går och lägger mig igen. Allt börjar om från början, om och om igen.
Tycker att byborna är nonchalanta som inte tycks "bry" sig.
Efter ett par dagar kommer jag ihåg,det är ju så man reagerar man orkar inte "bry" sig!

Det är likadant när granater far över huvudet på en. De första dagarna är man skräckslagen sedan "bryr" man sig inte om de inte kommer VÄLDIGT nära. Det lär man sig snabbt att urskilja på ljudet från granaterna.
Den första tiden jag bodde här så kände jag vart enda jordskalv och tyckte det var mycket konstigt att inte byborna gjorde det. Idag känner jag dem inte förrän det börjar gå upp mot 5-6 på richterskalan.

Förmodligen är det väl en överlevnadsinstinkt vi har som gör att man inte "bryr" sig förrän faran är överhängande för just en själv. För om man går och "bryr" sig för mycket så har man inga krafter kvar om/när faran blir överhängande för en själv. I allt kaos måste man återgå till vardagslivet och sköta det, men man är mycket medveten om och vaksam på vad som händer runt omkring.Jag tror faktiskt att ni som befinner er långt härifrån har lättare för att "bry" er om vad som händer i stort, medans vi "mitt i" upplevs som lite nonchalanta.
Människan är en underlig varelse, eller kanske inte ändå.

När jag skriver om "att allt ser bra ut" så beskriver jag hur det ser ut på ett område som rör sig inom en radie på ca 3,5mil. Vilket är en bråkdel av hela Peloponnesos. Men man får vara glad över det lilla som "ser bra ut". Det jag kunde se var att man utmed stora vägar lagt ut slang för att snabbt få upp vatten på höjderna och att helikoptrarna hämtade vatten. Annars var livet "som vanligt" i området.

Om att resa hit eller inte, det måste var och en känna efter. Endel av grekernas vardag är turister och försvinner de (om än bara tillfälligt) så blir återgången till vardagen svårare. Många frågar hur de kan hjälpa till och ett sätt är att resa hit som man kanske har planerat. Andra kanske inte vill "offra" sin semester i ett svart Grekland. Några får andra förhinder att göra sin resa. Så är livet.

Väderprognoserna talar om regn och åskskurar från söndag. Låt oss alla be för att det kommer bli så!



Lägg märke till den mycket konstiga färgen på omgivningen. Det var otäckt. Efter den bilden blev det mörkt som vid 21-tiden på kvällen.