Naturbetraktelse

[Monica P]

Som barn gillade jag inte naturbeskrivningar i bocker jag laste. Tyckte att de var trakiga, kunde inte forestalla mig de scener som beskrevs med sa manga ord.

Man blir aldre, man ser mer, man far annan forstaelse. En bra naturbeskrivning for boken framat i stallet for att bromsa handelseutvecklingen.- Sarskilt intresse far det nar forfattaren har lagt handelsen till nagon stad eller till ett landskap man kanner val.

Men hur ska jag finna ord att beskriva den syn som moter mig en morgon som denna? Det ar vindstilla for en gangs skull. Nar jag kommer over kronet vid Agios Savvas och ser mot oster, tidig morgon, har solen just gatt upp over Turkiet och Pserimos och havet ligger i olika blagra skikt.
Man kunde tro att det ar en hinna av ny is med alla dess fargskiftningar.

Eller hur ge rattvis beskrivning av de fargtoner som skiftar minut for minut over bergen nar solen gar ner, skuggorna som kommer krypande, ljusen som tands nere i dalen... battre att lata bli, kanner jag.

Jag nojer mig med att konstatera att graset redan ar en tvarhand hogt och ger en gron ton over varje ledig yta. Fikonkaktusen har fyllt pa sina vadursoron. Krokus blommar overallt. Sant som ni inte far se, ni kanske tror att det ar brunt och torrt har alltid?

I dag ska jag satta fresialokar. Av Anna fick jag en burk med blandade fron, vi far se vad det blir av dem. Tror jag gar till tradgardsbutiken och koper nagra friska krukvaxter, alla jag hade har totalt torkat bort.

Naturromantiker, vi nordbor.