jag gick upp 6kg! och storyn om ett lammhuvud

[johan]

Oj, oj oj, vad jag har ätit och druckit gott! Efter tre veckor på Kreta, Platanias var jag hemskt sugen på falukorv och makaroner!
Nåväl, morsan och jag satsade på att äta ordentligt grekiskt. Vi pratade med hotellägaren som skrev en lista på vad som var riktigt gott och vi gick med den till det förträffliga stället "Diogenis", ja det var så bra att vi åt där flera gånger. Ett annat ställe som vi besökte 4 gånger var "Drosia", mycket bra!
Ja vad åt vi nu då på Diogenis

- vinbladsdolmas, deliktata, säkert 15 stycken för ett par euro.
- torta eller kreatopita, bakad i ugn med mört kött och olika ostar
- kalitzouni, små ugnsgräddade pajer, 4 st, fyllda med gröna blad, horta, och ost
- en kokt sallad med gröna blad, majs, potatis, bönor och zucchini, utsökt!
- garides saganaki, en gryta med räkor och feta i ouzosmakande sås...supergott!

följande kväll:

- fyllda zucchiniblommor, utanför listan men super gott!
- stekt aubergine, stor portion och mycket krispigt
- garides saganaki igen
- bekri meze, mycket fet fläskrätt, kanske bättre på vintern

På Drosia

- zucchinibollar
- keftedes, köttbullar
- saganaki
- skordalia, vitlökspuré
- taramasalat
- grillad bläckfisk
- horiatiki, grekisk sallad

och mycket mycket mer! Men dessa var höjdpunkterna.

Vi blev mycket goda vänner med hotellfamiljen och blev bjudna på middag hos dem. Söm en vänskapsgest lagade jag en kastrull med SJÖMANSBIFF som de tyckte mycket om. De bjöds i sin tur på eget lammkött. Spiros, pappan, hade farit upp i bergen till sina lamm och slaktat ett par på morgonen som vi skulle festa på på kvällen. Mamman, Lola, laga kotletter och stekte huvudena i ugnen i 4 timmar. Det blev underbart mört. Lite pilligt att plocka det möra från skallen. Jag fick lektion av Spiros hur man bäst angrepp denna rätt. Köttet från kinden var delikat. Hjärna uppfattade jag som knappt ätbart. Men jag rensade skallen på allt löst inklusive ögat och hackade ihop allt som jag åt med klyftpotatis, bröd och zucchinikeftedes. Drickan tog aldrig slut för Spiros hällde helatiden på mer och pekade sedan på källaren och sa "1200 liter".
Efter maten bjöds vi på melon, bakelser, kaffe och tre starka supar raki.
Jag tror jag fått vänner för livet!