Inte töntigt med virkad moppesits

[Monica P]

När jag växte upp fanns det en oerhört utpräglad känska för vad som gick an, vad som var löjligt, fånigt eller opassande. Idag säger man kanske töntigt eller nördigt. Vad vet jag, för nu bryr jag mig inte längre, och det är befriande!

Det fanns en klick av stadsöverklass i läroverket, de hade de rätta kläderna, det rätta umgänget, den rätta stilen. Vi andra....nåja. Sak samma i senare studier och i arbetslivet.

Som vuxen trubbades jag väl av och fick andra värderingar. Jag hade varken tid , lust eller råd att bli nån annan. Men tycka kan man väl...kan man inte nå upp till rönnbären får man väl tycka illa om dem istället...

Jag tycker mig märka att här i Grekland, åtminstone här på den lilla lantliga ön där jag bor, har man annan syn på töntighet. Några exempel:

Virkad moppesits. På fullt allvar! Lilla mamma eller fästmön har virkat ett överdrag i vackra färger. Ingen tycker att det är det minsta konstigt.

Gardiner i den lilla lastbilen, små blombuketter, lite souvenirer. Ser något kul ut med en 120-kg mustachgubbe vid ratten. Omtänksamma frugan har varit framme.

Tonåringar hälsar på vuxna och ingår naturligt i diskussionerna.
Tonåringar tilltalar damer med tant och utan att flina.
Tonåringar kånkar på småsyskon.
Tonåringar spelar lira och andra instrument och dansar folkdans i folkdräkt.

120-kilosgubben dricker kaffe ur en pytte-pytteliten dockskåpskopp.
120-kilosgubben har en lyckoamulett i plånboken som hans farmor har sytt.

Jag har flera exempel men det får räcka nu. Jag håller på att sy en blommig väska som min gubbe kan lägga sina dykargrejor i...