Tänkt lite till

[UlfWiman]

Nu har jag tänkt lite till.
Min bästa väninna har återvänt till Kreta efter två månaders gästspel i Sverige.
Tack för det och vi pratade i över en timma igår per luren.
Världsproblemen blev inte lösta men nästan.
Hade även ett långt samtal med Monica på Kálymnos som var mycket givande.
Tänk om inte K fanns. Vad livet vore fattigt då.
Stort tack till Alexander Graham Bell som uppfann luren.

–Vänner?
–Jo de finns i min telefonbok!
Utnyttjas ofta när jag känner mig ensam.
Tänk att få ringa till Grekland för 17 öre minuten. Det blir långa samtal det.
Jag är hemsk i luren och kan prata i timmar. Pratade senast idag med en väninna i 2 tim och 8 minuter här i Sverige.
–Slå det om ni kan!

Min Gabriella klarade teoriprovet igår så jag sa bara grattis och var/är jättelycklig, nu är det bara uppkörningen kvar idag fredag 23/1.
Snacka om att nån håller tummarna, alla fyra när jag ser i kors utan brillor.
–Usch vad barnen blir stora så fort!
Först byter man blöjor på dem och sedan kommer de för att låna pengar (som man aldrig får tillbaka) och inte säger pappa nej om jag kan ”låna” ut lite. Det är inga våldsamma summor utan en hundralapp lite då och då.
–Känner ni igen er?

Jag är tillfreds med min tillvaro i Öjebyn men så fort jag pratat med Kreta kommer mina tårar. Kan inte hjälpa det, det bara kommer.
Lars har ett signum ”Kriti stin kardia mou”, jag har inte knyckt det men instämmer till fullo.
–Varför fastnar ett land i hjärtat på detta vis?
Jag har blivit sjuk där och haft dåliga erfarenheter m.m.
Lika för****at vill jag tillbaka.
–Till vad då undrar ni?
Jo livet och oberoendet. Bråka med Grekiska myndigheter om banala saker, men det är livet i ett nötskal.

Tack även till Janne som låter mig härja här och skriva vad jag tycker och känner. Det är en andningslucka för mig.
Känner för alla även Gunilla (Wardakis) som flyttade in i min lägenhet och flyttade ut igen för att hon inte trivdes. Jag känner mig hemma där, men inte hon.

Summering av året har ni fått tidigare så jag lägger inte till något.
Har fortfarande min hemliga platoniska kärlek till ”Admirala”.
Synd bara att hon bor så ”o-centralt”.
–Finns det fler här som önskar höra min stämma i luren?
Skicka ett PM så får ni numret?
Jag ringer och snackar strunt en stund!
Framtiden är följande, jag far till Kreta i höst och övervintrar där. Samma adress och boende som tidigare, problemet är min tv och dvd-spelare. Jag vill ha med de då ekonomin inte tillåter nya inköp. Detta ska lösas på något sätt, i värsta fall DHL-kurir (mkt dyrt).

Många av er vet om detta med min väns död och det tog mig hårt, alldeles för hårt. Jag stannade av i livet och frös inne. Nu har jag kommit över det hela och går vidare, men saknaden finns i bakhuvudet. Fö******de greker, de klistrar in sig i hjärtat och blir kvar där.
Ta Mr A som ett lysande exempel. Vi är de såtaste ovänner, men likafullt vänner.
Kan säga vad som helst till honom och han exploderar, men är fortfarande min vän. Okay, jag levde med honom väldigt ”tight” i över ett års tid så det spelar nog in.

Att bli inlemmad i ”familjen” är nog något ni svenskar flyr från för det är väldigt personligt och nära. Många gånger med förslag på att den och den är ”ogift”.
–Hur ställer man sig till det?
Det är inget du/ni kastar bort med en axelryckning, då har du/ni ovänner för livet. Och en Kretensisk ovän skall icke föraktas. Det lär du/ni upptäcka alldeles på egen hand.
Admirala tog upp detta med ”tack” och köp detta när du kommer.
Självklarheter för mig, men kanske inte för andra.
Jag brukar köpa med mig läsk eller pilsner när jag går bort, och det är aldig någon som säger ”tack”. Det är naturlig att ha med sig en ”gåva” av någon kvalisort. Vet inte hur mycket läsk jag köpt till Mr A utan att få en spänn för det, men han hjälper mig på annat sätt. Och är en vän framför allt.

Uffe (från hjärtat)