#1
|
||||
|
||||
Olibanum, livani säger vi här
Flera Kalimeror har nämnt att de gillar lukterna, ska vi säga hellre dofterna på Kalymnos. Jag kom att tänka på det när jag drog ner till stan i morse.
Det finns verkligen en massa dofter här -och lukter också, ska inte förnekas. Kanske det är solgasset som gör sensationerna starkare, kanske är det närheten mellan husen, kanske är näsan bättre på att urskilja lukter och dofter eftersom luften är så ren här. Just nu känner man tydlig salviadoft om man går i bergen. Timjan , oregano och thribi gillar de flesta. Kaprifolen blommar på sina håll och citrusträden har en otroligt fin doft. På väg till stan passerar jag flera bagarbilar som står med klungor av husmödrar omkring. Mmm, nybakat bröd. -Frissan har öppen dörr, även blundande skulle jag veta att hon är där. -Någon lagar dolmades, någon steker fisk, någon har bränt vid tomatsåsen... - Någon eldar trädgårdsspill, en hankatt har markerat hörnet, en tvåtaktare spyr ut blårök... -Sopbilens karakteristiska lukt missar väl ingen. Dofter, lukter. De finns i Sverige också, absolut. Vad man sällan känner i Sverige är den ljuvliga -i min näsa- lukten av livani, den rökelse som varje ordentlig husmor tänder i ett litet rökelsekar på morgonen och svänger i dörröppningen medan hon läser en ramsa: Agios o theós, agios ischirós, agios o athánaton, eléison imas... Vår gammeljaja tillverkade livani och sålde i små paket i kyrkan, hon hade en extra underbar aromatisk olja, som hon köpte i någon liten hål-i-väggen-butik i Plaka. Det var ganska jobbigt att göra livani, min man och hans bror gjorde det tunga jobbet: Det är en sorts kåda i stora kristaller, som ska krossas till ett pulver. Så blandar man i den (hemliga) aromatiska oljan och knådar en hård deg. Sen bakar man ut långa makaronstänger av detta, som torkar till och sen kapas till små bitar. Mitt jobb var att portionera ut dem i små papperspaket. Man lägger en rund koltablett i rökelsekaret och några livanikorn uppepå och tänder på. Prästerna har eleganta rökelsekar i kedjor som de svänger med ceremoniellt. Nästa gång du går förbi en dörröppning och känner den där fina doften kan du tänka på att det går en bön upp till högre makter ihop med röken. Det känns betryggande även för mig som inte har anammat seden. Har en rolig bild på vår lillflicka , två år, som står i en dörröppning och viftar som jajan och hennes ramsa var "ajo tjos, ajo tjo, ajo tjos"... |
|
|