Jul i antågande

[Monica P]

Jag är gammal nog att få säga "när jag var ung..." om en massa saker. (Det börjar när man fyller femtio, helt plötsligt hör man sig själv säga konstiga saker som "på min tid" och "förr i världen"), nåja, när jag var ung var det rejäla vintrar. Snö upp till hakan, kaminer i varje rum, evigt vedkånkande. Det kan ju ha viss betydelse att vi bodde i Jämtland, förstås. Men i alla fall : det var rejäla vintrar.

De rejäla vintrarna medförde riktigt rejäla jular också. Såna där vykortsidyller med snö på taken och skorstensröken som ett vitt streck rakt upp. Rödorange pappersadventsstjärnor i fönstren och kulörta pappersgirlander i kors och tvärs under taket, hyacinter som växte till sig under pappersstrut, hemsaltad skinka och - faktiskt - hemlagad pressylta och korv! , sötost, finporslinet , syskonbarn på jullovsbesök , paketinslagning.

Himmel vad jag är gammal.

Det är inget jag saknar, inte snöskottning eller vedbärning eller pressylta. Likafullt försöker jag här i denna totalt snöfria miljö och där man aldrig ens hört talas om pressylta att fixa till det lite. Adventsstaken får stå på köksbänken, för vi har inga fönsterbrädor. Den lilla fuskgranen ryms uppepå kylskåpet. Julgranskulor dinglar från ett snöre jag spänt diagonalt över rummet. En adventsstjärna i röd metall har hängt med från sextiotalet.

Slutligen föll jag för dessa lampgirlander med blinkande flerfärgade små lampor, de pryder sin plats längs hyllfrisen.

Ute på grannhusen är det mängder av ljusprydnader. Nere i stan finns det hus som tävlar om flest dekorer .

Kanske det vore annorlunda om man hade barn i huset, men jag känner faktiskt en klar befrielse över att inte ha behov av allt det där som traditionellt hör ihop med julen.

I alla händelser hoppas jag att alla ni som brukar läsa mina bloggar får en skön och rolig jul, med eller utan pynt, mat och paket!